Larmrapporterna om Östersjön har varit många de senaste trettio åren. Miljögifter som så när slagit ut både havsörn och säl. Utfiskning av rovfisken i toppen av näringskedjan och inte minst övergödningen som leder till ökat spelrum för massiva algblomningar och fintrådiga alger som slammar igen både badvikar, blåstång och blåmusslor. Länderna runt Östersjön har enats om en aktionsplan: 2021 ska innanhavet vara lika friskt som på 50-talet. Nu har halva tiden gått från Helcomplanens tillkomst 2007. Stora pengar har redan satsats på att bygga ut reningsverken till exempel. Det går att se en förbättrad vattenkvalité inne i kustområdena, men i det stora hela är forskarna fortfarande oeniga både om hur mekanismerna fungerar och hur allvarligt läget är. - Visst skulle man önska att det hade blivit bättre effekt på alla de åtgärder som redan är genomförda, säger Ulrika Hagbarth som arbetat med Naturvårdsverkets kartläggning av hur Sverige ska klara sitt beting av minskade kväve och fosforutsläpp. Jordbruket står för ungefär hälften av utsläppen och det kommer att kosta stora pengar. I konsekvensanalysen finns 150 olika konkreta åtgärder. Vissa är billiga, andra kostar många tusen kronor per kilo per minskat läckage. En av de lantbrukare som har kontroll på växtnäringen på sin gård är Håkan Eriksson på Wiggeby går på Färingsö i Mälaren. - Det som vi spiller ut i Mälaren är i Östersjön på mindre än en vecka, säger han. Håkan Eriksson utsågs till Årets Östersjöbonde 2010 för sitt arbeta med att begränsa läckaget. I Vetandets Värld berättar han om kantzoner, fosforfällor och framtida försök med renovering av åkerjorden för att den ska behålla både näring och vatten.