Det är som att simma uppför en ström, så fort man slappnar av far man tillbaka. Så beskriver en forskare hur tungt det kan vara att försöka göra den svenska akademiska världen mer jämställd. Det handlar inte bara om att det behövs fler kvinnliga doktorander och professorer, utan också om att akademiska meriter ska bedömas utan fördomar.

Sveriges Unga Akademi samlar forskare från vitt skilda vetenskapsområden och en tanke med seminariet var att koppla ihop den diskussion som just nu pågår om kvalitén i den svenska forskningen med frågan om jämställdhet.  – Har du en bra mångfald och en bra jämställdhet så får du också bättre kvalitet, säger Anette Granéli, som är en av medlemmarna.

Meritokrati är ett ord som den akademiska världen gärna använder om sig själv och då ska människor bedömas enbart utifrån sin utbildning och forskning. Men när Vetenskapsrådet häromåret lät undersöka sina egna sammanträden utifrån jämställdhetsperspektivet, så upptäckte man att kvinnor och män bedömdes med olika måttstockar.

Kvinnors privata angelägenheter diskuterades i mycket högre grad än männens och långt ifrån tanken om det meritokratiska, neutrala idealet användes ofta känsloargument i bedömningen av forskare: "Jag känner för det här projektet" eller "I mitt hjärta så är det en person som ska ha bidrag."

Birgitta Jordansson är lektor vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap tycker att den rapporten var en ögonöppnare.  – Det var ett så bra konkret exempel. Om jag skulle sitta i en sådan bedömningsgrupp och få reda på efteråt att det var "så här du gjorde" , då tror jag att jag skulle säga "Men så här kan vi ju inte hålla på!"

I programmet möter du också Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, Malin Rönnblom, docent i statsvetenskap vid Umeå Universitet och Palle Dahlstedt, docent i tillämpad informationsteknologi.

Elisabeth Renström [email protected]