För femtio år sedan var Sovjetunionen en av världens ledande forskningsnationer. Den första satelliten i omloppsbana runt jorden var sovjetiska Sputnik 1 och den första människan i rymden var kosmonauten Gagarin. Under 1960-talet fick Sovjet också flera Nobelpris för sin forskning. Hur var det möjligt att nå sådana framgångar i en paranoid kommunistisk diktatur som dessutom led av stor brist på resurser? Repris fr 26 december.

Precis som dagens Ryssland vid Sovjetunionens upplösning övertog det forskningsmässiga arvet från unionen, så hade Sovjetunionen fått ett arv från tsarryssland när det gällde vetenskap.

Runt förra sekelskiftet hade tsarryssland en ganska hög vetenskaplig nivå och bland de framstående ryska forskarna fanns kemisten Mendelejev som låg bakom det periodiska systemet, och nobelpristagaren i medicin Ivan Pavlov, som i Pavlovs hundar. Matematik var ett annat naturvetenskapligt område där Ryssland låg långt fram men även humanioran var stark. 

I det första av två program om forskning i Sovjet och dagens Ryssland berättar Lennart Stenflo, professor emeritus i plasmafysik, om sin tid som forskare i Sovjet. Han är också medlem i den Ryska Vetenskapsakademin vars föregångare startades redan av Peter den Store 1724.