På flera hundra meters djup ute i Skagerrak finns områden med hålor på havsbottnen. De kallas för pockmarks - det engelska ordet för koppärren efter smittkoppor. De här hålorna kan vara biologiska skattkammare. Vid en expedition rakt ut från Smögen - hittade forskarna inga kratrar med aktivt bubblande gas - men väl skyddsrum för både hotade koraller, svampdjur och sjöstjärnor.

Det är metangas, antingen en stor bubbla som släppt eller ett konstant läckage som skapat kratrarna på de djupa bottnarna. I äkta pockmarks har det bildats kalkliknande strukturer och det är hårda ytor i den i övrigt lertäckta slätten som gör att de hyser ett rikt djurliv. Hårda ytor där djuren kan sätta sig fast är en bristvara.

Helena Wiklund, numera på Museum of Natur History i London, är specialist på havsborstmaskar och jobbar med den speciella djurvärld som lever i havsdjupen; i pockmarks, vid djuphavsvulkaner och på valskelett - helt utanför fotosyntesen, utan munnar och ögon frossar de med hjälp av symbiontiska bakterier.

-De här källorna är som festmåltider uppdukade mitt ute i öknen, säger hon.

Naturvårdsverkets undersökning skedde i ett område som heter Bratten, längst ut mot territorialvattengränsen utanför Smögen. Efter att ha tvingats kvar vid kaj i två dagar på grund av hårda vindar kunde forskningsfartyget Skagerrak släppa ner den stora skrapan i kratrarna på flera hundra meters djup. De hittade inga tecken på aktiva pockmarks, däremot innehöll flera av dem riktiga biologiska pärlor.

-Yrkesfiskarna har undvikit att fiska i de här hålorna, eftersom risken är stor att trålarna fastnar. Därför hittar vi arter som sedan länge är borttrålade från de omgivande bottnarna, säger expeditionsledaren Matz Berggren.

Matz Berggren är specialist på kräftdjur på Göteborgs universitet och berättar bl.a. om fynd av risgrynskoraller, en sjöstjärna som bara setts ett fåtal gånger tidigare på svenska vatten och två helt nya snäckor.