I slutet av september presenterar FN:s klimatpanel, IPCC, den första delen av sin femte stora rapport om klimatet. Klimatfrågans växande politiska betydelse innebär att IPCC-rapporterna uppmärksammas allt mer. År 2010 stormade det rejält kring organisation då några fel hittades i den mångtusensidiga rapporten. Vi åkte till IPCC:s högkvarter i Schweiz för att ta reda på hur organisationen mår idag.

 Syftet med IPCC-rapporterna är att med jämna mellanrum sammanställa läget i klimatforskningen så att världens regeringar har ett gemensamt underlag för att fatta beslut i klimatfrågan. Tusentals forskare är inblandade i arbetet och rapporten granskas i flera omgångar  innan den publiceras. Men bland annat en felaktig uppgift i den förra rapporten, om hur snabbt Himalayas glaciärer kan komma att smälta, ledde 2010 till en våg av kritik mot  IPCC , som framförallt kom att handla om organisationens bristande förmåga att hantera och rätta till fel. Därför har nu panelen fått nya riktlinjer med ett tydligt flödesschema som beskriver hur man ska agera om ett fel upptäcks i rapporten efter publicering, berättar kommunikationschefen Jonathan Lynn.

 Kritik riktades också mot IPCC för att rapportförfattarna inte beaktat alla granskarnas kommentarer tillräckligt. Även där har en ny rutin införts så att alla kommentarer från de frivilliga externa granskarna måste besvaras av rapportförfattarna. Dessutom ska alla kommentarer och alla svar redovisas offentligt efter att rapporten publiceras, också sådana som inte lett till någon förändring i slutversionen av rapporten. Tanken är att inga expertinvändningar eller kommentarer ska kunna förbises av rapportförfattarna.

 Kasper Plattner, som är vetenskaplig direktör för IPCC:s tekniska kontor i Bern, är en av få personer som läst alla de över tusen sidorna i delrapport ett. Den betkraktas som IPCC:s viktigaste del, och handlar om den naturvetenskapliga grunden till klimatförändringen.  Han tror att detta kan bli sista gången IPCC publicerar denna typ av allomfattande rapport. I fortsättningen är det möjligt att organisationen istället satser på mindre specialiserade rapporter med kortare tidsintervall emellan.