Medeltida kranier och flerhundraåriga tänder är ett stort intresse för rättsgenetikerna vid Biomedicinskt centrum i Uppsala. -Gamla ben och tänder från regalskeppet Wasas besättning är utmärkt testmaterial när vi utvecklar morgondagens DNA-tillämpningar i polisutredningar, säger professor Marie Allen.

 Rättsgenetikerna i Uppsala har varit inblandade i flera historiska gåtors uppklaranden de senaste åren. Marie Allen och hennes medarbetare Maria Lembring kunde sätta punkt för flera hundra års sökande efter den berömde polske medeltidsastronomen Kopernikus grav.  –Polska arkeologer hittade ett skelett i katedralen i Frombork som de trodde kanske kunde vara Kopernikus kvarlevor. Vi jämförde DNA från benbitarna med DNA från ett hårstrå som fanns i en bok på Gustavianum i Uppsala, en bok som tillhört Kopernikus och sekvenserna stämde, berättar Marie Allen.

 Nu väntar Marie Allen på att få öppna Karl XII:s grav i Riddarholmskyrkan för att borra ur en av krigarkungens tänder för att sedan ta fram en DNA-profil.  –Då skulle vi kunna lösa mysteriet med kulknappen som finns på Varbergs museum. En svensk uniformsknapp som enligt traditionen var den som dödade Karl XII den 30 november 1718 på Fredrikstens fästning i Norge. Det skulle vara spännande att få slutgiltig klarhet i om det var knappen eller inte.

 Rättsgenetikernas stora intresse för historiskt material beror på att gamla kranier, tänder eller benbitar ofta är komplicerade att ta fram DNA ur. Precis som nutida kroppsdelar som legat länge i jord eller solljus kan vara svåra att få fram DNA ur.  –Med dagens allt bättre DNA-analysteknik kan vi snabbare få reda på allt mer även om vi bara har liten mängd material att analysera. Då är historiskt material utmärkta tillfällen för oss att utveckla och testa hur den nya tekniken ska kunna användas i modern kriminalteknik, säger Marie Allen.