I 22 år har Hubbleteleskopet cirklat 55 mil ovanför jordens yta. Utan att störas av en grumlande atmosfär kan den ta bilder av stjärnor och galaxer långt långt borta - bilder av ljus som sändes ut för många miljarder år sedan, inte så lång tid efter big bang.

Följ med till Hubbles markkontroll på Goddard Space Flight Center utanför Washington. Där har man ständigt kontakt med satelliten, inte bara för att hämta hem vetenskapliga data, utan också för att se till att teleskopet kan orientera sig därute och tittar åt rätt håll.

Nya instrument som installerades vid ett astronautbesök 2009 gör att Hubble nu kan ge bättre vetenskapliga data än någonsin tidigare, enligt Ken Carpenter, som arbetar med att fördela teleskoptid bland de forskargrupper som vill låna tid av Hubble.

Vi träffar också Jerry Edwards, som fick larm hemma i sovrummet härom natten när något verkade krångla med teleskopet. Tomas Dahlén, svensk astronom anställd av ESA vid Space Telescope Science Institute i Baltimore, berättar om hur teleskopet egentligen fungerar, och Mario Livio vid samma institut ger sin syn på vad som skiljer Hubble från andra teleskop och varför det är så välkänt och omtalat.

RÄTTELSE: En tidsangivelse har blivit fel i programmet, där det viktiga ordet "miljarder" föll bort. Rätt upplysning ska vara att Widefield camera 3, som installerades 2009, har kunnat se 13 miljarder ljusår bort - vilket är samma sak som 13 miljarder år tillbaka i tiden.