För snart tjugo år sedan fick Sverige en ny skogsvårdslag som blivit berömd för sin portalparagraf: att miljön ska väga lika tungt som produktionen. Lagen var ett svar på den häftiga debatten runt kalhyggesbruket och larmen om att utarmningen av skogslandskapet hotade mängder av djur och växtarter.

För snart tjugo år sedan fick Sverige en ny skogsvårdslag som blivit berömd för sin portalparagraf; att miljön ska väga lika tungt som produktionen. Lagen var ett svar på den häftiga debatten runt kalhyggesbruket och larmen om att utarmningen av skogslandskapet hotade mängder av djur och växtarter.

Idag står det högstubbar – träd som kapats på fyra meters höjd – på nästan vartenda hygge. Enstaka gamla träd, trädridåer eller små trädgrupper är andra former av hänsyn. Men avgörandet i det dagliga skogsbruket är ingen enkel utmaning.

- Att ta lika mycket hänsyn till miljö och produktion är lite av en flergradsekvation att lösa, säger  Anders Bengtsson, en av Sveriges 330 000 privata skogsägare.

Utländska studier visar att minst femton procent bör lämnas för att gammelskogens djur och växter ska kunna leva kvar. Genomsnittet i Sverige är tre procent.

En annan studie som jämfört hur mycket som lämnas i samband med avverkning i olika länder slår hål på bilden av Sverige som ett föregångsland. Tillsammans med Norge och Finland ligger Sverige i botten.

Trots det anser naturvårdsprofessorn Lena Gustafsson att naturhänsynen spelar en stor roll, inte minst som byggstenar för framtidens skogar.

- Varje sparat träd är bättre än inget. Fortsätter vi så här kommer våra skogar att se annorlunda ut i framtiden, säger hon

Medverkande: Lena Gustafsson, professor i Naturvårdsbiologi SLU UppsalaBengt Gunnar Jonsson, professor i växtekologi Mittuniversitetet Sundsvall Anders Bengtsson, privatskogsägare i Ljungby

Reportrar: Lena Näslund och Tomas Lindberg