I Alperna har klimatförändringen fått oväntade konsekvenser. Gränsen mellan Schweiz och Italien måste ritas om när glaciärerna smälter, något som får både politiska och ekonomiska konsekvenser. Vetenskapsradions Ulrika Björkstén har gett sig ut på sommarskidtur i Alperna på jakt efter den rörliga gränsen. Där träffar hon den schweiziska geometrikern Daniel Gutknecht och italienaren Massimiliano Pession, vars restaurang snart kommer att byta land.

 Skiljelinjen mellan de båda länderna förhandlades fram under de oroliga åren kring andra världskriget. Principen var enkel. Gränsen går vid de högsta bergstopparna. Men i takt med att glaciärerna har smält så har många av de högst topparna försvunnit. Gränsen har därför bokstavligen blivit hängande i luften. Därför har de båda länderna nu kommit överens om att låda gränsen definieras av vattnets flöde. Den sida om alperna där vattnet rinner ner mot Italien är italiensk, medan den delen av bergskedjan där vattnet rinner åt Schweiz räknas som schweiziskt territorium.

 Nu är alltså de båda länderna överens om att gränsen måste vara mobil, och omdefinieras allt eftersom glaciärerna smälter, men i realiteten kan det bli ganska komplicerat. Nyligen blev en skidlift i Zermatt som legat delvis på italiensk mark  helschweizisk. Den italienska kommunen på andra sidan gränsen förlorade därmed sin del av intäkterna. En bit därifrån är nu en hel restaurang på väg över till Schweiz.

 Den italienska restuarangen och bergshärberget Testa Grigia byggdes en gång på pyloner ovanpå en glaciär. Nu är glaciären borta och enligt de schweizarnas  mätningar innebär det att större delen av byggnaden hamnat på deras mark. Här har förhandlingen tagit längre tid, eftersom de ekonomiska intressen som står på spel är ganska stora. Det handlar om i vilket land restaurangägarna ska betala skatter och avgifter och också om vilka löner de anställda ska få. Under hösten ska de schweiziska geometrikerna försöka komma överens med de italienska kollegorna om exakt var gränsen ska gå under restaurangen.