Konsthistoriepodden

I dagens avsnitt berättar vi om Dorothea Langes ikoniska fotografi “Migrant Mother” från 1936. Modern i det berömda fotografiet har blivit den stora depressionens (1929-1939) ansikte. Men vad är det egentligen vi ser i fotografiet? Det finns två olika versioner av historien, den ena av fotografen Dorothea Lange och den andra av den avbildade kvinnan Florence Thompson och hennes barn.

Dorothea Lange var en av många fotografer som arbetade för Farm Security Administration, kort FSA, en statlig organisation som skapade en omfattande bildsamling över det amerikanska samhället mellan 1935 och 1944. Lange berättade om det gigantiska migrantläger hon hittade i Nipomo, Kalifornien, där 2500-3000 personer hade slagit upp tillfälliga hem för att få arbete inom ärtskörden som hade utlovats i tidningsannonser. Men på grund av det exceptionellt kalla vädret och vårstormar hade ärtskörden frusit sönder och det fanns inga arbeten för de desperata och utsatta människorna, som nu var strandsatta på det leriga fältet. I fältanteckningarna som Lange lämnade in tillsammans med de sex fotografierna som hon tog av familjen beskriver hon: "Sju hungriga barn. Fadern är infödd i Kalifornien. Utblottade i ärtplockarläger ... på grund av den misslyckade ärtskörden. Dessa människor hade precis sålt sina däck för att köpa mat." 

Men denna berättelse dementerades av modern Florence Thompson, när hon valde att träda fram 1978, efter att Lange hade gått bort. Florence Thompson berättade om sitt Cherokee-ursprung och att hon inte alls hörde till de stora skarorna av migranter som hade lämnat Oklahoma för att söka sin lycka i Kalifornien. Denna marsdag 1936 hade bilens kylare gått sönder och barnen hade tagit den till närmaste stad för att få den reparerad, medan hon och de andra barnen väntade. Lange hade också skickat bilderna till redaktören för San Francisco News, där några av fotografierna trycktes redan några dagar efter hennes besök i lägret, under rubriken: "Ragged, Hungry, Broke, Harvest Workers Live in Squalor.", vilket gick emot det hon hade lovat Thompson.  

Långt senare skulle många FSA-fotografer kritiseras och anklagas för att de hade riktat sina linser mot "perfekta offer" som de, delvis arrangerat, visade i sina fotografier. Ändå måste FSA-fotografernas viktiga roll för statens hjälpinsatser poängteras. Langes bilder på Florence Thompson och hennes barn fick omedelbar uppmärksamhet av Resettlement Administration i Washington och 9000 kg mat skickades till ärtplockarlägret i Nipomo.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nytt avsnitt av ”Samtal pågår” ute! Denna gång samtalar vi om våra tankar om det underskattade i konstsfären. Det blir allt från Alexandra Herlitz’ förtjusning i Rokoko till Alexandra Frieds aversion mot collage. Där emellan bjuder vi på allvar och skratt, sanningsanspråket i Andreas Gurskys fotografi och Visbys tveksamma framställning i CG Hellqvists ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”. Varmt välkoma att lyssna!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Denna gång tar vi oss till Edo-periodens Japan och det mest ikoniska japanska konstverk: Katsushika Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” (ca 1830-1832) från serien “36 vyer av berget Fuji”. Bilden har blivit en symbol för Japan och används nuförtiden i de mest olika sammanhang. Den har blivit emoji, används i miljöaktivism, surferkulturen och i ölreklam. 

Alla känner nog igen bilden, men handen på hjärtat, hur många vet mer om den än titeln och konstnären? Bilden känns så modern och ungdomlig att det är svårt att tänka sig att den är nästan 200 år gammal och att konstnären var över 70 gammal när han skapade den. 

I vårt poddavsnitt berättar vi hur bilden omedelbart uppnådde en otrolig popularitet i Japan, där färgträsnittet ska ha tryckts upp i hela 8000 exemplar, istället för de sedvanliga 200. Vi pratar om hur bilden kom att påverka den västerländska konsten, när den nådde Europa ca 1850 och hur konstnärer som Vincent van Gogh, Carl Larsson och kompositören Claude Debussy inspirerades av den. Men vi berättar också om inspirationen från väst till öst och hur nederländska konstverk anses ha påverkat Hokusai och hur det importerade färgpigmentet berlinerblått från väst kom att spela en betydande roll i Hokusais verk. 

Eftersom vi befinner oss väldigt mycket i Japan i detta avsnitt, som har en konst och en konsthistoria som inte alla är helt bekanta med, kommer vi att introducera en del japanska fenomen och begrepp i detta avsnitt. Till exempel berättar vi om bildgenren ukiyo-e som översätts till “Bilder från den förbiflytande världen” och hur Hokusai bidrog till att förändra den. Vi förklarar också den spännande tekniken färgträsnitt med vilken dessa japanska bilder producerades, som under Edoperioden inte ansågs vara konst, utan snarare en souvenir, som kunde köpas till samma pris som ett paket nudlar. 

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har återförenats efter sommaren och pratar om vad vi har gjort och vad som händer under hösten.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt tar vi oss an den mytomspunna målningen ”Makarna Arnolfinis trolovning” av Johannes van Eyck från 1434, som nuförtiden finns på National Gallery i London. Vi pratar om allt från den ytterst snåriga proveniensen till de många avbildade vardagsföremålen och deras möjliga dolda betydelser.

Inte minst resonerar vi om det avbildade paret och om det verkligen är en trolovning vi ser i målningen. Kan det verkligen vara den i Brygge verksamme handelsmannen Giovanni Arnolfini och hans fru Giovanna Cenamis giftermål som är avbildat? Bröllopet ägde rum 1447, men konstnären Jan van Eyck dog redan 1441. Eller är ”Makarna Arnolfinis trolovning” i själva verket ett minnesporträtt föreställandes Giovanni di Nicolao Arnolfinis och hans döda maka Constanza Trenta? Och är Hernaoul le Fin och Arnoult Fin som man läser om i de historiska källorna samma person som Arnolfini?

Vi följer arkivspåren hur målningen kom från Brygge via Spanien till National Gallery i London? 

Köpte den skotske översten James Hay - som sålde tavlan till National Gallery 1842 efter det engelska kungahuset avböjde att köpa den - verkligen tavlan när han kurerade sig i Bryssel efter slaget vid Waterloo? Eller är tavlan snarare ett byte efter plundringen av den spanska kungliga samlingen vid slaget av Vitoria 1813, som han medverkade i?

Allt detta och mycket mer får ni höra mer om i vårt nya avsnitt!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Samtal pågår! Vi gick och såg utställningen "Ilon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv" på Göteborgs konstmuseum och pratade med utställningens curator Freja Holmberg. Vi pratade om Ilon Wikland och hennes långa långa resa som ensamkommande flyktingbarn från Estland till att hon blev "hovillustratör" för Astrid Lindgren och många andra bilderboksförfattare i Sverige. Det blev ett personligt samtal om både skräckförtjusningen som man kände när man tittade på illustrationerna i Ronja Rövardotter och hur man som barn kände igen sig själv i den naturalistiska stilen i vilken "Barnen från Bullerbyn" tecknades i. Samtalet handlar också om Ilon Wiklands många stilar och uttryck som spänner från hennes bilderboksillustrationer som lyfte texterna, till hennes fräcka veckorevy-illustrationerna som hon målade i gouachefärg, en teknik som hon bemästrade så väl. Varmt välkomna att lyssna!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Samtal pågår! När vi var klara med inspelningen av senaste poddavsnitt om Harriet Backers ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892, kände vi oss inte helt färdiga med målningen, då dess narrativ är så fantasieggande. Då spelade vi in ett mera personligt samtal om vilka tankar som sätts igång av målningen och hur vi själva tolkar den. Freestyle!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta poddavsnitt förenar vi våra forskningsintressen, 1800-talsmåleri och medeltida kyrkor: vi pratar om den norska konstnären Harriet Backers målning ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892. Vanligtvis finns konstverket att beskåda på Nasjonalmuseet i Oslo, men just nu kan man se det på den stora Harriet Backer-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. 

Harriet Backer är en av de mest kända norska konstnärerna. Hennes yrkeskarriär spänner över 50 år och en tid då konstvärlden ändrade sig radikalt för kvinnor. När Harriet Backer började sina konstnärliga studier på 1870-talet var det ett mansdominerat fält. Hon blev framgångsrik och erkänd, men hon var likväl “bara” en kvinna. Jens Thiis, som var direktör för Nasjonalgalleriet i Oslo från 1908-1941, skrev om henne i sin bok om norska målare och bildhuggare 1907: “Fröken Backer är i själva verket den av alla norska målarinnor som är mest née peintre [alltså: född till målare] och även i sina manliga kollegors lag intar hon en hög ställning som målare.” 

I poddavsnittet berättar vi mer om Harriet Backers karaktäristiska intima och självupplevda sätt att skildra norska kyrkorum som är unikt i den norska konsthistorien. Vi berättar hur interiörsgenren blev populär på 1800-talet och hur Backer anknöt till 1800-talets olika nationalromantiska skildringar av kyrkorummet eller psykologiserande närstudier av kyrkobesökare, men också den hårda kritiken hon mötte. 

Samspelet av färgerna, ljus och skuggan som skapar den stämningsfulla atmosfären i hennes målningar åstadkom hon genom sitt noggranna arbete på plats, t ex i den iskalla kyrkan i Tanum. Eftersom hon antog sig sina motiv på samma sätt som en friluftsmålare, kan man med all rätt kalla hennes målningar för ett “inomhus-friluftsmåleri”.

Avsnittet handlar också om Harriet Backers konstnärliga utveckling från hennes tidiga måleri i Düsseldorfsskolans anda tills friluftsmåleriet och impressionismen satte sina spår på hennes naturalistiska färgmåleri under hennes år i Paris. 

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! Denna gång ska vi prata om en game changer i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup. Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto.

I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra.

Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."

I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.