Genom sin kvantteori år 1900 banade Max Planck vägen för den moderna fysiken. Men hans liv var inte bara nobelpris och triumf utan även kantat av stora svårigheter.

Max Planck (1858-1947), nobelpristagare i fysik 1918, hade en lång karriär i kejsarnas, weimarrepublikens, nazisternas och till sist det ockuperade Tyskland. Han tycks ha haft en ledarroll inom tysk forskning mer eller mindre under alla dessa epoker. Andra världskriget var dock en förödande tid för Max Planck som då inte bara förlorade sitt hem inklusive sin nobelmedalj utan även sin son, som avrättades för delaktighet i attentatet mot Hitler 1944.

Plancks stora vetenskapliga insats bestod i den teori han lade fram år 1900, gällande hur mycket energi som strålar ut från fysiska kroppar av olika slag.

När han presenterade denna teori i december 1900 var det ingen som riktigt förstod hur banbrytande teorin skulle bli, utan det var först när Albert Einstein några år senare la fram sina revolutionerande teorier, framtagna med hjälp av Plancks teori, som världen och även Planck själv började förstå hur kvantfysik kunde förklara hur system med mycket små beståndsdelar, exempelvis atomer, fungerar.

I programmet medverkar professor Anders Barany, vetenskapshistoriskt intresserad svensk fysiker och i många år verksam på Nobelmuseet i Stockholm.

Programmet är en repris från den 28 september 2017.

Mats Carlsson-Lénart [email protected]