När krystvärkarna kom hemma i badrummet trodde Alice att hon fortfarande var i latensfasen. Hon höll sig lugn och hann till sjukhuset i rättan tid. Några år senare födde hon sitt andra barn i en förlossningspool, där små lampor glimmade i vattnet och skapade ett stilla, magiskt ljus. Med andra ord: två helt olika födslar, men båda fyllda av samma kvinnliga urkraft.

Hon berättar om hur stödet hon fick under sina födslar gjorde stor skillnad och belyser vilken påverkan trygghet, närvaro och tillit kan ha på upplevelsen av att föda barn. Det handlar om att våga lita på kroppen och om att släppa kontrollen. Födandet är inte bara en fysisk prestation, det är också en lärdom och en påminnelse om hur fantastisk kvinnokroppen faktiskt är.