P1 Dokumentär

Om det förbiseddas betydelse. "För att förstå ett samhälle måste man undersöka vilka yttringar som har trängts ut i periferin." Ett akustiskt minne av Johan Andrén, programmakare bosatt i Berlin. Från 2006.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Sent om kvällarna, då turistbutikerna i Gamla Stan i Stockholm sen länge släckt och stängt för dagen. Då lyser lamporna fortfarande i Eddis loppis. Det är svårt att se in i butiken för fönstren är fyllda av prylar och bråte. Men om man gläntar på dörren så öppnar sig en värld full av egenheter. Möt Professorn, Semlan, Murarn och Poeten.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Nypontet i kastrullen hålls varmt under en hög med filtar, det luktar pannkaksos och snart börjar Eddies 72-års kalas. Stenåldersmackor och pannkakstårta står på menyn. Loppisbutiken har möblerats om så att gästerna ska få plats någonstans.

Edward Grahn driver "Eddis Loppis" i gamla stan, butiken har funnits sedan åttiotalet och innan det blev en loppis på så drev Eddie klubb i källaren. Han stod bakom en mängd legendariska stockholmsklubbar så som Frid och fröjd och Klubb två. Eddie är en stockholmslegend men ett stort nätverk av människor runt omkring sig.

Det är bland annat dom som kommer och besöker hans loppis eller ringer på telefonen och lämnar lägesrapporter. Om det inte är Eddie som svarar så får den som ringer lämna en hälsning genom, Alex, Birgitta, eller Anna. Det är bara några av alla dom som hjälper Eddie i butiken.

– en dokumentär om en loppisbutik och en mötesplats av Tove Palén.

Ur sorlet från restaurangerna stiger olika röster fram. Det handlar om genus, klass, om att känna slitet i kroppen, att känna stolthet över sitt yrke. Plötsligt tappar servitrisen alla sina kristallglas i stengolvet framför den högröde hovmästaren. Någon annan får ett nyp i rumpan. En tredje är isolerad på en ö. Tusentals tallrikar, tusentals händer. Varje kväll. Varje dag. Och varje kväll igen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Många finare människor kommer hit och äter eftersom vi ligger så nära regeringen och UD, säger en ung servitris. De ser en inte i ögonen när de beställer, man finns liksom inte, man är bara där och serverar.

Vad döljer sig bakom servitrisens leende?

Om programmakaren:
Jon Jordås är 29 år och utbildad på radioproducentlinjen vid Dramatiska institutet (numera Stockholms Dramatiska Högskola). Han arbetar just nu på "Nya Vågen" och andra program i Kulturradion.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Kvart i tre på morgonen stiger han upp för att bege sig till sitt bageri i Stockholm. Att baka bröd varje dag med samma passion är hans mål. Följ med mästerbagaren Sébastien Boudet under en dag i hans liv, mannen som kom från Frankrike för att revolutionera vår bröd- och cafékultur.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#bild=2055641#Det undangömda bageriet på Kungsholmen har blivit ett nav för kvarterslivet.

Där blandas högt och lågt och stämmningen påminner om varmare breddgrader. I bageriet finns baguetter, levainbröd, härliga bakelser som kröns med egenproducerade macaronger och idag ska det bakas det lussekatter.

Materialet spelades in bara ett par månader innan Sebastien skulle sälja sitt bageri. En dokumentär av Amra Heco.

"Välkommen till Lundsberg - Sveriges äldsta internatskola - en totalupplevelse som skiljer sig från den traditionella skolvärldens. Det vackra värmländska landskapet som inramar Lundsberg ger möjligheter till en mångsidig fritid under hela läsåret. Samspelet mellan natur, skola och fritid bildar en inspirerande miljö för våra elever." Så står det inledningsvis på Lundsbergs hemsida.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Men Sveriges äldsta riksinternat, grundat 1896, har också utsatts för stark kritik av skolinspektionen. Enligt rapporten utsätts elever för pennalism på Lundsberg. Kåge Jonsson och Ingemar Persson gjorde denna dokumentär 1987 och mötte "en märklig isolerad värld". Utbildningsminister Jan Björklund vill att skolan ska utredas ytterligare. Men han tänker redan nu förändra regelverket för Lundsberg och två andra riksinternat.

En elev som gick på skolan när dokumentären spelades in säger idag att det var stor brist på vuxna. En husmor skulle hålla rätt på fyrtio elever, vilket var omöjligt. Därför gäller kamratuppfostran och de äldre ska hålla pli på de yngre. De äldre eleverna kräver ofta att de yngre ska passa upp på dem och låter de yngre utföra diverse tjänster.

Många föräldrar har själva gått på Lundsberg och sätter sina barn i skolan för att de ska få samma uppfostran som de själva fick. Traditionerna har inte ändrats. Det enda som har ändrats är kanske terminsavgiften. Det kostar mer än tredubbelt flera tusenlappar per termin att gå på skolan idag.

Carl-Otto Werkelid skrev i sin recension av dokumentären fredag den 24 april 1987:

" Det kostar minst 50 000 per läsår att gå på Lundsberg, ett högt pris för att få lära sig niga och bocka och bädda sängen. Slående var nämligen att nästan alla talade om den fina artighet och ordning man uppfostras till. Ett fast regelsystem gäller, överträdes det bestraffas man med sänggående eller fysiska övningar".

Kåge Jonsson och Ingemar Persson blandade skickligt rösterna och gav -utan pekpinnar- en mycket nyanserad, tankeväckande av denna statunderstödda inrättning".

Han räknas som en av nutidens största genier, men var riktigt usel på livet utanför schackbrädet. Schackvärldsmästaren Bobby Fischer skrev in sig i världshistorien när han mitt under Kalla Kriget besegrade ryssen Spasskij i det som kallats för århundradets match i Reykjavik 1972.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hela världen bevittnade Amerikas seger över Sovjetunionen och för första gången kunde USA visa att de hade förmågan att producera intellektuell kraft som kunde mäta sig med Sovjet.

I dokumentären ”Bondeoffret” följer vi med Ulrika Hjalmarson Neideman till Island för att följa i Bobby Fischers sista fotspår. Vi möter den person som kanske stod schackgeniet närmast, hans isländske livvakt Sami Pålsson. Han stod vid Fischers sida under de två mest omtumlande skeendena i livet och fick uppleva ett stycke världshistoria.

Det är en berättelse om det missförstådda geniet som gjorde sig ovän med en hel värld, som gång på gång hamnade mitt i världspolitikens hetta. I nödens stund tvingades han återvända till platsen för sitt livs största triumf, för att sedan sluta sitt liv i exil. Men det är också en historia om en ojämlik vänskap som sträcker sig över 35 år. Om kungen och bonden och hur de kom att spela en så avgörande roll i varandras liv.

Om producenten
Ulrika Hjalmarson Neideman är journalist och mångårig radiomakare. Programleder till vardags Kropp & själ i P1. Intresset för Bobby Fischer väcktes i samband med hans tillfälliga comeback 1992. ”Först blev jag fascinerad, sen förbannad och till sist mest sorgsen. Han var både ett lysande geni och en så besvärlig person att bara en liten ö mitt i Atlanten ville ta emot honom till slut.” Bondeoffret är hennes första dokumentär.

Lyssna på klipp ur Bondeoffret:
#ljud=2845491#
#ljud=2845436#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#ljud=3572051#"Att laga ett barn" är en berättelse om vuxnas forskariver, om att operera bort fötter för att passa i v-jeans och om ett barn som slutligen säger ifrån.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Så här skriver Lollo Collar om bakgrunden till sin dokumentär: Jag föddes med bara ett ben. Ingen visste varför. Läkarna gissade på ett virus. Min storasyster trodde att alla bebisar hade ett ben. Själv trodde jag att enbenthet var ungefär som fräknar: somliga har det, andra inte.

När jag föddes skulle människan snart ta sina första steg på månen. Allt verkade möjligt. Handikappade barn skulle inte längre gömmas undan på institutioner. Vi skulle ut i samhället. Men för att kunna röra oss i samhället behövde vi bli som andra.

Innan jag var sex månader fick jag min första benprotes. Jag lärde mig gå med den. Problemet var bara att jag gick bättre utan. Utan protes var jag ett rörligt barn som lekte vilda lekar.

Med protesen var jag ett stillsamt barn. Jag gick långsamt och klumpigt, men jag såg inte lika provocerande annorlunda ut.

På Eugeniahemmet i Stockholm tränades jag och de andra barnen. Vi gömde oss för att slippa träningen. Vi var ju små, så vi fick plats nästan var som helst. De vuxna ville hjälpa oss att bli som de var. Men vi tyckte vi var bra som vi var. I alla fall i början.

Torsdagen den 10 november 2011 intervjuades Lollo Collmar i SVT:s Gomorron Sverige:

#HtmlBlob=17471#