I tidiga 20-årsåldern möttes de i Oslo och ganska omedelbart upptäckte de att de delade sitt stora intresse och engagemang för forskningen. De sa till varandra att om de skulle ge sig in på forskningens område så var det inte ett alternativ att sluta som medelmåttor, då fick de göra något annat. Men att det samarbete som May-Britt och Edvard Moser då inledde skulle leda fram till Nobelpriset, det anade de inte då.

De kan inte sluta ösa beröm över varandra och det verkar ganska uppenbart att de kompletterar varandra bra inom forskningen och förmodligen även på andra områden.

Det hade inte gått att ge priset till någon av dem enskilt, säger Edvard, med tanke på hur länge och hur tätt de samarbetat i jakten på att förstå hur vårt beteende grundar sig på mekanismer i våra hjärnor.

Mer specifikt är det upptäckter kring lokalsinnets plats i hjärnan som de belönas för. Men May-Britt Moser själv säger att hon visserligen vet att även hon har dessa så kallade rutnätsceller i sin hjärna, men att man inte kan tro det när man ser hur dåligt hennes lokalsinne är. Som tur är så har hon en GPS-klocka på armen och en make som är bättre på att orientera sig, men även han kan tappa orienteringsförmågan bakom ratten, särskilt om han sitter och diskuterar forskning med John O’Keefe som de delar Nobelpriset i medicin med i år.

I programmet medverkar May-Britt Moser och Edvard Moser, Nobelpristagare i medicin 2014.

Reporter: Björn Guner [email protected]