Jag heter Sima Zahrai och tillhör bahá’í-samfundet i Lund. Jag har nyligen lärt mig att det pågår ett

rensningsarbete i våra hjärnor medan vi sover. Hjärnan bearbetar känslor och upplevelser och

sorterar alla intryck. Jag känner mig tacksam och ödmjuk när jag tänker på detta ihärdiga arbete som

pågår natt efter natt och förbereder mig för nya utmaningar. Jag kan inte låta bli fundera över om

detta arbete kunde underlättas om jag själv reflekterade över min dag - om jag ägnade en stund åt

att gå igenom allt bra som hände och allt jag kan förbättra.

I boken ”Världsreligionernas Visdom” som är en citatsamling av olika världsreligioner finner jag ett

vackert citat av Buddah. Det lyder så här:

”Liksom en smed bortarbetar föroreningar ur silver, så bör den vise efter hand, tid efter annan, med

litet åt gången, bortarbeta föroreningar ur sig själv.”

Något som är dyrbart som silver, genom kontinuerligt arbete och lite i taget, visar sitt sanna värde.

Jag tror att regelbunden meditation är ett nödvändigt verktyg i vår strävan att utveckla oss som

människor och som de andliga varelser vi egentligen är. Abd’u’lbahá i ett av sina anföranden i Paris

beskriver meditation med dessa ord:

”Det är ett självklart faktum att medan man mediterar, talar man med sin egen ande. I detta

sinnestillstånd ställer man vissa frågor till sin ande och den svarar; ljuset bryter fram och verkligheten

uppenbaras.”

”Människans ande blir själv underrättad och styrkt genom meditation. Genom den blir saker, om vilka

människan ingenting visste, upprullade inför hennes syn. Genom denna mottar hon gudomlig

inspiration. Genom den emottar hon himmelsk föda.

Meditation är den nyckel som öppnar mysteriernas dörrar. I detta tillstånd avskiljer sig människan, i

detta tillstånd drar sig människan undan från alla yttre ting, i denna subjektiva sinnesstämning är

hon nedsänkt i det andliga livets ocean och kan avslöja hemligheterna hos tingen i sig själva.”

Hi

Mitt namn är Parva Pirzadeh och tillhör Bahai-samfundet i Lund

Idag tänkte jag läsa ett stycke rakt upp och ner från boken “Anföranden i Paris”. Det är en bok som samlat ‘Abdu’l-Bahás tal under hans resor till europa under början av 1900-talet.

Det jag läser nu är från den 4 januari 1913 från Cadogan Gardens, London

Rubriken lyder: De fyra slagen av kärlek

Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter.

Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek.

Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan. Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt denna samma kärlek får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld.

Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol.

Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen* av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek.

Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.

Hej, jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör bahaí-samfundet i Lund.

Härom dagen deltog jag i ett samtal omkring alla människors lika värde. Inriktningen var utifrån värdegrundsarbete och delvis hade vi grund i läroplanen för förskolan om hur man skriver att arbeta just med människors lika värde.

I det här sammanhanget och under det här samtalet så hörde jag en dikt;

”Det finns nån´ av varje sort

nån ´är lång och nån ´är kort

Nån ´är mörk och nån´ är ljus

nån ´gillar tysthet, nån ´annan gillar bus

Nån ´kan springa, nån ´kan sjunga

nån´ kan måla, nån ´kan gunga

Nån´ kan sy och nån ´kan spika

Vilken tur att alla är olika

Minns alltid att just Du är unik

för ingen annan är Dig lik

Så skulle jag också vilja läsa ett citat från Baha’u’llah som är Bahai religionens grundare.

Där han säger: ” Ni bor i en enda värld och har skapats genom inverkan av en enda vilja. Välsignad är den som umgås med alla människor i en anda av yttersta vänlighet och kärlek.”

Med de här två olika sakerna, där man jobbar på det planet som hur barn kan se det här med att vi är olika och hur man ser människors olikhet och likhet i en grundvärdering, som kan genomsyra religionen så vill jag gå över till att prata lite grann om barnkonventionen.

Det är ett rättsligt bindande internationellt avtal och den slår fast att barn är individer med egna rättigheter och inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Det finns 54 artiklar i barnkonventionen och jag vill lyfta fram några av dem;

Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Det slår man fast!

Barns bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.

Alla barn har rätt till liv och utveckling.

Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

Det här samtalet väckte en hel del frågor hos mig och de skulle jag vilja formulera lite grann så här som att;

Hur skall vi organisera våra samhällen för att till vara ta barnens möjligheter?

Hur ser vi på barn?

Hur interagerar vi med barn?

Det här är väldigt stora frågor och jag skulle önska att alla som är intresserade av dom här, funderar lite grann och tar med sig de här frågorna. Som en lite meditation i mötet med barn, institutioner som arbetar med barn och i otroligt många olika sammanhang.

Nu lägger vi på lite musik!

Jag heter Sima Zahrai och jag vill dela med mig av tankar kring något som berörde mitt hjärta. Det var en nyhet på internet som jag råkade se när jag öppnade min webläsare. Det handlade om en pojke som trots ansträngning lyckades inte bra i sitt nationella prov. Hans lärare meddelar resultatet till föräldrarna och skriver ett separat brev till sin elev där hon säger:

” Det är viktigt att du förstår att dessa tester endast mäter en liten del av dig och dina förmågor. Men du består av så många andra egenskaper och förmågor som vi ser och mäter på andra sätt.” Hon fortsätter sedan att lista tio förmågor hos sin elev – konstnärliga talanger; sinne för design; sport; musikalisk förmåga; samarbetsförmåga; växande självständighet; vänlighet; förmåga att uttrycka sig; förmåga att skapa vänskap och behålla vänner samt förmåga att diskutera och utvärdera egna framsteg. I avslutningsstycket säger hon:

”Vi är så glada att alla dessa olika talanger och förmågor gör dig till den speciella person du är. Och allt detta är de saker som vi mäter för att försäkra oss om att du alltid gör framsteg och fortsätter att utvecklas som en härlig ung man med en ljus framtid”.

På sidan ser man bilden på en lycklig och stolt pojke! Orden har uppenbarligen redan haft sitt inflytande! Provresultat från grundskolan glömmer man men välvalda ord av en fantastisk lärare som såg hela människan bär man med sig livet ut. Jag läste brevet om och om igen och tänkte på orden och kände efter – speciell person, framsteg, härlig ung man, ljus framtid.  

Angående ordets kraft säger Bahá’u’lláh:

”Mänskligt tal är en essens som strävar efter att utöva sitt inflytande och kräver måttfullhet. Beträffande dess inflytande, är detta beroende av förfining som i sin tur är beroende av hjärtan som är avskilda och rena. När det gäller dess måttfullhet måste denna kombineras med takt och visdom som föreskrivet i de heliga skrifterna och epistlarna.

Varje ord är förlänat en kraft, därför måste talaren eller uttolkaren noga lägga fram sina ord vid den lämpliga tidpunkten och platsen, för det intryck som varje ord gör är tydligt och märkbart. Det Stora väsendet säger: Ett ord kan liknas vid eld, ett annat vid ljus och det inflytande som båda utövar är uppenbart i världen.”

 

Länk till nyheten:

https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/när-autistisk-pojke-underkänns-skickar-läraren-hem-ett-brev-när-mamman-läser-vad-han-gjort-bryter-hon-ihop/ar-BB1ahFfw?ocid=msedgntp

Hej jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör Bahai-samfundet i Lund. I dag vill jag gärna dela med mig om en historia.

Den här historien finns i arbetsmaterial för juniorgrupper.

Jag hade under en tid en juniorgrupp och en utav lektionerna blev så här;

- En dag kallade en kung till sig sin minister och sa till honom:" Det finns en speciell ring, som jag skulle vilja bära under den stora högtiden om sex månader. Jag vill att du hittar denna ring och för den till mig."

" Jag skall göra mitt bästa, Ers Majestät", svarade ministern. "Skulle Ni vilja berätta för mig vad som är så speciellt med ringen?"

 "Den har magiska krafter", svarade kungen. " Om man är glad och tittar på den, blir man ledsen och om man är ledsen, när man tittar på den blir man, så blir man glad."

  Ministern gav sig av för att leta efter ringen. Dagar gick, sen veckor och månader, men han hade fortfarande inte hittat ringen. Han var på väg att ge upp, när han på högtids dagens morgon mötte en ödmjuk köpman , som brett ut sina enkla varor till försäljning på en gammal matta på gatan. 

" Har du möjligtvis hört talas om en magisk ring, som gör de glada ledsna och de ledsna glada?"

  Till ministerns förvåning tog köpmannen fram en enkel ring ingraverad med några ord.

" Är det den här du letar efter?" frågade han ivrigt.

  Ministern skärpte blicken, läste orden och förstod omedelbart att han hittat föremålet för sitt sökande. Han betalade köpmannen en ansenlig summa pengar för ringen och återvände till palatset vid gott mod. Högtiden skulle precis till att börja.

  Kungen var på glatt humör. När han undersökte ringen och läste dess inskrift blev han ledsen. Så tänkte han en stund, läste orden igen och hans sorg försvann. Han skrattade högt och berömde ministern för ett utmärk utfört arbete.

  Vad tror du de magiska orden var? De var mycket enkla. Inpräglat på ringen stod:" Även detta kommer att passera."

Och som en avslutning på den här lektionen så memorerade vi tillsammans, ett citat ur Baha'u'llah, bahai grundarens skrift Förborgade Ord:

" Skulle framgång tillfalla dig, jubla icke och skulle förnedering drabba dig, sörj icke, ty båda skall försvinna och ej vara till."

Jag är Pardis Pirzadeh och jag skulle vilja dela några tankar med er som dök upp i mitt huvud när jag var med i en workshop för en tid sedan.

Jag var alltså med i en workshop som handlade om vägen till hållbara samhällen. Vi var delade i olika grupper och i vår grupp diskuterade vi hållbar produktion och konsumtion. Tre versioner av framtiden hade tagits fram av arbetsgruppen som höll i workshopen. Det ena beskrev att den önskade samhällsförändringen skulle drivas som en gräsrotsrörelse av medborgarna genom hållbara val och initiativ. Den andra versionen beskrev att starka regionala och globala institutioner skulle komma att driva förändringen till hållbara samhällen och den tredje versionen beskrev hur allt skulle komma att lösas med grön teknologi, automation och robotar. Vi som workshopdeltagare skulle komma med förslag till ändring för de alternativa versionerna eller ge förslag på ytterligare versioner för vägen till hållbara samhällen.

Det som jag tyckte saknades i alla de här tre beskrivningarna var själva förutsättningen för att någondera av vägarna skall bli verklighet. För att nå hållbara samhällen måste vi människor vilja det. Det måste bli vår kollektiva önskan. Och det räcker inte med att det är några få som vill det, utan det behöver bli allt fleras önskan och till sist bli hela mänsklighetens kollektiva önskan, mål och syfte.

Ja, vad är egentligen syftet med våra liv? Någon kanske säger att ha familj, hus och bil, någon annan kanske tycker ha kul är det viktigaste. Men är det allt? Räcker det? Fyller människan verkligen sitt livs syfte med de här personliga, låt oss säga egoistiska målen? Eller finns ett högre syfte?

Bahá´u´llah som är bahai trons grundare har skrivit många skrifter om människans högre syfte. Här är några:

Alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation. Den Allsmäktige är Mitt vittne: Att handla som djuren på marken är ovärdigt en människa. De dygder som anstår hennes värdighet är fördragsamhet, barmhärtighet, medkänsla och godhet mot alla folk och släkten på jorden.

Var icke upptagna av era egna angelägenheter, utan låt era tankar riktas mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människornas hjärtan och själar. Detta kan bäst åstadkommas genom rena och heliga handlingar, genom ett rättskaffens liv och ett gott uppträdande.

Tag ivrigt befattning med behoven i den tid ni lever i och inrikta era överläggningar på dess svårigheter och förutsättningar.

”Låt din blick vara världsomfattande i stället för att inskränka sig till ditt eget jag …. Den är i sanning en människa som ägnar sig åt tjänandet av hela mänskligheten…. Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare.

Hej jag heter Parva och gör veckans reflektion i podden för Lunds bahaier.

Denna vecka vill jag kasta ljuset över människans initiativförmåga och belysa vilken kraft den är och vilken inverkan den kan ha på jorden.

Projektet, the Vitues project är en samling med 100 olika beskrivna dygder, och här beskriver de initiativ som följande,

Initiativ är originalitet och kreativitet i handling. När vi tar initiativ, utrycker vi djärvt nya ideér, upptäcker nya metoder, eller hittar ett annat sätt att lösa problem. Vi lever våra liv ansvarsfullt. Vi väntar inte på att andra ska påminna oss eller pressa oss att handla. Vi godtar ansvar som en stimulerande möjlighet att använda våra egna ideér. Vi antar en utmaning med entusiasm. Vi tar hjälp av vårt omdöme för att finna ett nytt sätt. Vi använder vår kreativitet för att tillföra något nytt i världen. Med initiativ vågar vi vara originella.

I detta sammanhang vill jag lyfta ett solklart exempel på en person som tar djärva initiativ, ett barn i vårt land som började ensam och som idag inspirerat miljontals människor världen över att göra det samma. Jag tänker såklart på Greta Thunberg.

Hennes historia ett exempel som vittnar om hennes mod att stå emot orättvisor, att möta världens ledare med viljan att förena oss som mänsklighet mot en gemensam stävan, att helt enkelt stanna upp och tänka om i vårt konsumerande och ohållbara livsstil. Att vakna ur vår slummer och börja ta vårt ansvar för världens tillstånd.

Jag ser i hennes unga livs strävan förkroppsligandet av ett citat av Bahá’u’lláh

“Så starkt är enhetens ljus att det kan upplysa hela jorden”.

Världen behöver flera Gretor eller kanske mer rätt, världen behöver våra unika och på samma gång gemensamma rena handlingar, våra initiativ som är till för mer än oss själva, som syftar till vårt gemensamma bästa.

Jag vill avsluta denna podd med en bön från Abdu’l-Bahá för mänskligheten

O Du gode Herre! Du har skapat hela mänskligheten av samma ursprung. Du har bestämt att alla skall tillhöra samma familj. I Din heliga närvaro är de alla Dina tjänare och hela mänskligheten är i skydd av Ditt tabernakel. Alla är församlade vid Ditt nådabord och alla är upplysta av Din försyns ljus.

O Gud! Du är god mot alla, Du drar försorg om alla, beskyddar alla och skänker liv åt alla. Du förlänar alla och envar begåvning och fallenhet och alla är försänkta i Din nåds ocean.

O Du gode Herre! Förena alla. Låt religionerna försonas och gör nationerna till en, så att de må betrakta sig som en familj och hela jorden som ett hem. Må de alla leva tillsammans i fullkomlig harmoni.

O Gud! Res mänsklighetens enhetsbaner.

O Gud! Upprätta den Största freden.

O Gud, foga alla hjärtan samman.

O Du gode Fader, Gud! Uppfriska våra hjärtan genom Din kärleks vällukt. Upplys våra ögon genom Din lednings ljus. Gläd våra öron med Ditt ords melodi och bevara oss i Din försyns skydd.

Du är den Mäktige och Starke, Du är den Förlåtande och Du är Den som överser med mänsklighetens brister.

‘Abdu’l-Bahá

Jag heter Sima Zahrai och jag vill berätta om hur en promenad i stadsparken i Lund satte igång tankarna hos mig. Det var slutet av oktober. Det hade äntligen slutat att regna och blommor och växterna lyste under solskenet och hade intensiva färger. Jag tittade runt och var noggrann med att inte missa något. Det var som om jag ville lägga alla bilder i minnet och i kameran! Plötsligt såg jag att något hängde från en gren. Jag gick fram och såg en liten lapp. Det stod ”tillsammans” på den. Ordet framkallade underbara minnesbilder och väckte positiva känslor.

Lite längre bort hittade jag nästa lapp. På den stod ”tillit”. Tillit! Jag upprepade ordet för mig själv och kände efter. Det är abstrakt och intuitivt på samma gång. Det finns otaliga situationer där vi sätter vår tillit till andra utan vare sig analys eller eftertanke. Tänk på resa med flygplan. Du förlitar dig på att detta tunga fordon kommer upp till luften och tar dig över kontinenter och hav. Du skulle känna dig förtvivlad om tilliten togs plötsligt ifrån dig. Resan skulle bli outhärdlig!

Tillit är lika viktig i mänskliga relationer. När man visar tillit till familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater så fördjupas relationer och när man litar på egna krafter – det är då man växer. Tillit kan kännas självklar när man fokuserar på källan till egna och andras förmågor – som beskrivs i detta citat av Bahá’u’lláh:

”O Tillvarons Son!

Du är Min lampa och Mitt ljus finns inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty Jag har skapat dig rik och har frikostigt skänkt dig Min ynnest.”

Tillit är en gåva som ger oss styrka att utvecklas! Den ger oss trygghet, men om tilliten tillfälligt rubbas grips vi av oro. I sådana situationer får jag tröst av denna bön av Abdul’bahá:

”O Gud! Giv min själ, glädje och vederkvickelse. Rena mitt hjärta. Genomstråla mina krafter. Jag lägger alla mina angelägenheter i Din hand. Du är min vägvisare och min tillflykt. Jag kommer ej längre att vara sorgsen och bekymrad. Jag kommer att vara en lycklig och glädjefylld människa. O Gud! Jag kommer ej längre att vara fylld av oro, ej heller kommer jag att låta bekymmer plåga mig. Jag kommer ej att uppehålla mig vid livets besvärligheter. O Gud! Du är en bättre vän till mig än vad jag är till mig själv. Jag överlämnar mig till Dig, o Herre!”

My name is Margitha Gustafsson and I belong to the Bahai community in Lund in the south of Sweden,

I’ m sitting with a cup of coffee and reflecting over God and the essens of God and then I came over a text from Abdu’l Bahá one of the central figures in the Bahai religion.

I will read this to you

“ God’s Grace is like the rain that comes down from heaven: the water is not bounded by the limitations of form, yet on whatever place it pourers down, it taketh on limitations- dimensions, appearance, shape- according to the characteristics of that place. In a square pool, the water, previously unconfined, become the a square....The rain itself hath no geometry, no

no limits, no form, but it taketh on one form or another, according to the restrictions of its vessel. In the same way, the Holy Essence of the Lord God is boundless, immeasurable, but His graces and splendors become finite in the creatures, because of their limitations...”

This is really something to reflect on, eh and it also make us responsible for our own , eh, dimension I could say.

Do I want to be a Square?

Ore where are my limits? How can I revive this boundless grace, like the rain, rain flowing into a river, the river flow to a sea. But how can I as a human being shape myself?

That’s a very interesting question to think about in this time of my afternoon coffee.

And as a way I will put on a nice music and hope you all will reflect as I still will do.