Vi äter tio gånger mer kycklingkött än för tio år sedan och varje år slaktas 50 miljarder kycklingar i världen. Högteknologisk avel har skapat monsterkycklingar och snabbvärpande hönor som hålls stora grupper på små ytor. Hur funkar det för en fågel som kommer från en glänta i regnskogen?

 Inga hönor ska sitta i bur i Sverige, det löftet fick Astrid Lindgren 1988. Men efter protester från branschen togs burförbudet bort. Nästan hälften av de svenska äggen kommer fortfarande från burhöns, fast nu har de sittpinne, sandbad och värprede. – Det är fortfarande en bur och hönorna har svårt att få utlopp för sitt behov att sprätta och sandbada, säger etologiprofessorn Per Jensen.

 Bland hans forskningshöns finns den röda djungelhönan, som är ursprunget till alla världens tamhöns. Det är 8000 år sedan vi började hålla höns och fortfarande lever de vilt i Sydostasiens regnskogar. De lever grupper på ett tiotal djur i ett litet revir runt ett sovträd med bra grenar och det är en av tupparna som bestämmer. En total kontrast mot produktionsmiljöerna där tiotusentals kycklingar trängs, skilda från hönsen.

 Dagens kycklingar är dessutom specialdesignade för att växa fort och stöpta i samma form för att passa i maskinerna. Där slaktas de efter de fem veckor de är gjorda för att leva. De här hybriderna är de enda som finns på den svenska marknaden och det är förmodligen en av orsakerna till bristen på ekologiska kycklingar i Sverige. Bosarp i Skåne är den enda ekologiska kycklingproducenten vi har. Grundaren Birgitta Alwén önskar att någon ville ta in en mer långsamväxande kyckling till Sverige, trots att hon anser att de lyckats få dagens hybrider att fungera. – Det roligaste är att se dem jaga insekter utomhus, säger Johanna Rasmusson som nyligen tagit över gården.

Lena Näslund [email protected]