Vetenskapsrådet går nu i spetsen för en uppgradering och samordning av ett urval av landets forskningsstationer. Det handlar om universitets och instituts baser ute i naturen där man utför fältförsök och mätningar av de mest skilda slag. Som en del i en större satsning på att skapa en nationell infrastruktur för forskning finns nu en utredning som pekar ut framtiden för forskningsstationerna.

Ensamutredaren Kjell Danell, till vardags professor i djurens ekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå har på Vetenskapsrådets uppdrag gått igenom beståndet av terrestra forskningsstationer i Sverige, dvs. de marina forskningsstationerna har inte ingått i uppdraget.  −I min utredning listar jag 25 forskningsstationer och jag besökte samtliga dessa i somras, berättar Kjell Danell.

Bland forskningsstationerna finns Abisko längst i norr, Grimsö i Bergslagen, Tovetorp i närheten av Gnesta, Siljansfors i Dalarna och Asa i Småland.  −Stationerna är alla olika och kan sägas var och en fylla nischer, menar Kjell Danell.

I utredningen föreslås dock att antal av de nu befintliga stationerna väljs ut för att ingå i ett nätverk av forskningsstationer. Detta ska underlätta samarbete mellan stationerna men också vara ramen för en satsning på långsiktiga mätserier som kan vara svåra att finansiera genom stiftelser och andra forskningsfinansiärer.  −Sen är det också viktigt att forskningsstationerna utnyttjas mer. Idag är många av stationerna mer eller minde okända för forskare som kanske skulle ha stort intresse av dem, enligt Kjell Danell.

Danell vill ha en satsning på stationsnätverket med 50 miljoner kronor per år i fem år. Pengarna ska komma från Vetenskapsrådet som fattar sina första beslut om satsningen den 8 december. Frilansjournalisten Mats Carlsson-Lénart besöker två av de 25 utredda forskningsstationerna, Svartbergets försökspark vid Vindeln som ägs av SLU och Sävars skogsförädlingstation norr om Umeå.