Skeppet Vasas trä är mycket mer nedbrutet än vad man tidigare har känt till och hållfastheten i trät är bara hälften av vad den en gång var. Att det inte upptäckts förrän nu är bland annat för att virket ser välbevarat ut även i mikroskop. Det krävdes många och noggranna mätningar och fysikaliska experiment på provbitar från skeppet Vasa, som jämfördes med nya bitar av ekträ, för att upptäcka bristerna.

– Det var omöjligt att skilja dem åt i mikroskop, de nya ekbitarna och Vasa-trät, så jag är glad att jag hade märkt upp bitarna noggrant, säger Ingela Bjurhager, som är forskare i tillämpad mekanik och den som gjorde de fysikaliska experimenten.

Att trät var nedbrutet kommer egentligen inte som någon överraskning, men att trät i genomsnitt bara hade 50 procent av hållfastheten kvar och att det på sina ställen var så nedbrutet att bara 20 procent av hållfastheten fanns kvar överraskade forskarna. En fråga som både kemister och fysiker nu försöker svara på är var i den här nedbrytningsprocessen vi står, om det vi ser i dag bara är resultatet av en avstannande process eller om det är något som kommer att bli värre.

För att Vasa ska kunna stå kvar i de 1000 år som Vasa-museets forskningssamordnare har utlovat krävs det nu att de gör en noggrann översyn av skeppets nuvarande uppstöttning och inom några år byter ut den helt. Exakt hur en ny ställning till Vasa-skeppet ska se ut är något som forskare på KTH, SLU och Uppsala universitet har börjat titta närmare på, men det är ett helt forskningsprojekt i sig, som än så länge bara är i sin linda.