Drömmen om fusion som en outsinlig, ren och samtidigt storskalig energikälla har funnits nästan lika länge som fissionskraften, den som utnyttjas i vanliga kärnkraftverk. Men där fission betyder kärnklyvning så handlar fusion om dess motsats - att lätta atomkärnor slås samman till större. Och ett sätt att lyckas med det är att använda laserljus för att tvinga samman vätekärnor.

Tammy Ma presenterar sig som experimentell plasmafysiker. Hon arbetar på National Ignition Facility, NIF, vid Lawrence Livermore Laboratoriet i Kalifornien. Och hennes främsta mål är att uppnå en ihållande fusionsprocess, att skapa något som närmast kan liknas vid en miniatyrsol.Om vi här på jorden lyckas härma den fusionsprocess som håller solen glödande, skulle mänskligheten äntligen ha en outsinlig ren energikälla till sitt förfogande. Fusion är svårt att åstadkomma, men lätt att förklara, säger Tammy Ma.Man tar två olika isotoper av grundämnet väte - tritium och deuterium - och tvingar ihop atomkärnorna tills de smälter samman, fusionerar. Resultat blir helium, och dessutom ett överskott på energi som frigörs, och det är alltså just det här överskottet på energi man vill kunna utnyttja.Som sagt - enkelt att förklara men svårt att åstadkomma. I mer traditionella fusionsförsök värms väteisotoperna med hjälp av mikrovågor och elektriska strömmar, till dess att ett plasma av fria atomkärnor bildas. Plasmat hålls på plats av ett magnetfält och fortsätter värmas tills fusionsprocessen startar. På NIF fångar man i stället in ett litet gasmoln av väteisotoper mellan starka laserstrålar. Tanken är att laserstrålarna ska trycka ihop gasmolnet så mycket att atomkärnorna tvingas samman och fusion startar.Reporter: Ulrika Björkstén [email protected]