I höst är det 50 år sen som Tarfalas vetenskapliga station i Kebnekaisemassivet invigdes. Stationen ligger i närheten av flera glaciärer, bland andra Storglaciären vars storlek mätts noggrant sedan 1946 och som brukar kallas världens mest undersökta glaciär. Tarfala är också bas för observationer och mätningar av en rad andra glaciärer i Lapplands fjällvärld. -Vi ser i år en fortsatt kraftig smältning av glaciärerna, säger professor Peter Jansson som koordinerar forskningsprojekten på Tarfala-stationen. Det är Stockholms universitet som driver forskningsstationen i Tarfala. Verksamheten byggdes upp på 1940-50- och 60-talen under ledning av Valter Schytt som i många år var Sveriges ledande glaciolog. -Valter Schytt började 1946 sina mätningar av Storglaciärens massbalans och det blev början på det som idag är världens längsta mätserie i sitt slag, säger Peter Jansson. Just den mycket omfattande kunskapen om Storglaciären och den långa tid som denna ismassa övervakats lockar glaciologer och andra forskare med intresse för glaciärer och deras omgivningar till Tarfala. -Storglaciären är unik eftersom den är så väldokumenterad, säger Tom Matthews som är forskare vid universitetet i Loughborough i Storbritannien. Dessutom är forskningsstationen i Tarfala unik eftersom den ger oss forskare möjlighet till att bo bekvämt och även ha tillgång till labb och verkstäder alldeles i närheten av glaciären där vi jobbar. Tom Matthews har tillbringat nästan hela sommaren i Tarfala och även stannat kvar en bit in på hösten för att sköta en väderstation han satt upp mitt på Storglaciären. -Jag är intresserad av sambanden mellan glaciärsmältning och väder och tror att det behövs forskning av detta slag för att t ex kunna göra prognoser över när och hur mycket Himalayas glaciärer smälter, för att man i länderna där smältvattnet sedan rinner igenom både ska kunna utnyttja glaciärvatten som en resurs och även undvika t ex översvämningar.