Tro och förnuft

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet har skrivit boken Jesus som är en populärvetenskaplig bok om Jesus som historisk person. Boken ingår i en serie - världens dramatiska historia - som tar upp olika stora gestalter i historien. Vad menas egentligen med "historiens Jesus"? Ibland används uttrycket i kontrast till "trons Kristus" och får då en klang av att betyda "den verklige Jesus" emedan "trons Kristus" med nödvändighet förstås som en förvanskning. Men som den amerikanske bibelforskaren John P Meier har konstaterat så är detta en dålig förståelse av begreppet. Meier föreslår därför snarare distinktionen "den verklige Jesus" och "historiens Jesus" där den senare kan förstås som "historikerns Jesus": den information om Jesus som vi kan säkerställa med historievetenskapliga metoder, och den verklige Jesus syftar på den Jesusbild vi hade kunnat erhålla om vi hade levt i hans närtid. Meier presenterar ett antal kriterier för att säkerställa material i evangelierna som historiska och vissa av dessa kan man se att Dick Harrison använder sig av. De grundläggande fakta om Jesus som Harrison menar är historiskt säkerställda är bland annat: - han växte upp i Nasaret i Galiléen. - han döptes av Johannes döparen - han predikade, samlade lärjungar och utförde handlinger som uppfattades som helanden - han predikade om Guds rike - han förrådes av Judas - han korsfästes - hans grav befanns några dagar efter hans död vara tom I vårt samtal presenterar vi de fem huvudsakliga kriterier som John P. Meier menar att historikern kan använda sig av för att undersöka om material i evangelierna troligen går tillbaks till Jesus, eller möjligen uppkommit senare i traderingen. Det viktigaste av dessa kriterier är "pinsamhetskriteriet" som helt enkelt säger att uppfattningar som var pinsamma för den tidiga kyrkan och evangelisterna är troligen inte ett resultat av evangelisternas tillägg utan går tillbaka på en historisk händelse. Det betyder förstås inte att allt som inte är pinsamt är ett tillägg av evangelisterna: kriteriet är ett positivt kriterium - det vill säga det används för att belägga att något är historiskt - och inte ett negativt kriterium (som skulle kunna användas för att utesluta att något är historiskt).

I denna föreläsning talar Katrine Marcal, som är författare och skribent, numera bosatt i London, utifrån sin bok "Vem lagade Adam Smiths middag?". Boken har blivit översatt till över 20 språk och nominerades till Augustpriset när den kom ut första gången 2012. I denna bok problematiserar Marçal tesen att det är egenintresset som får samhället att fungera. Den brittiske nationalekonomen Adam Smith skrev att det inte var för att vara snälla som slaktaren, bagaren och bryggaren tillverkade sina produkter, utan för att de tjänar på det.

Det är alltså egenintresset som ställer middagen på bordet åt oss, menade Smith. Men då glömde han, påpekar Marçal, att det i själva verket var hans mor som ställde fram den åt honom varje kväll. I detta föredrag diskuterar Katrine Marçal det faktum att våra liv är invävda i relationer som inte är styrda av egenintresse, och att denna typ av relationer utgör en nödvändig infrastruktur för att samhället ska fungera. Något som vissa ekonomiska analyser av samhället tenderar att dölja.

Enligt den amerikanske katolske teologen David Tracy (född 1939) kan man analysera olika teologiska ramverk som uttryck för olika typer av "horisonter", "paradigm", "tankesätt" eller "imaginations". Tracy kontrasterar främst "analoga" respektive "dialektiska" tankesätt (Tracy använder främst ordet "imagination" vilket inte har någon bra översättning på svenska.) Kristen tro får olika karaktär beroende på i vilket paradigm den gestaltas. Analoga och dialektiska paradigm är "idealtyper". Men på ett generellt plan är det analoga mer typiskt, menar Tracy, för katolska traditioner och det dialektiska mer typiskt för protestantiska traditioner. Den grundläggande skillnaden mellan dessa paradigm är hur man tänker på - inte vad som existerar, utan hur det som existerar relaterar till varandra. I det analoga sättet att tänka är dessa relationer av typen del-helhet: det finns en affinitet, en resonans mellan exempelvis tro och förnuft, Gud och världen. Detta uttrycks i det medeltida mottot att "Nåden bygger på naturen och fullkomnar den, men förstör den inte". Dessutom är skapelsen sakramental, en mötesplats med Guds nåd. "God lurks everywhere" som sociologen Andrew Greeley uttrycker det. I den dialektiska föreställningsvärlden är Gud ganska frånvarande från skapelsen och egentligen bara närvarande i sina handlingar av specifik uppenbarelse. Relationerna här präglas snarare av kontrast och ett antingen/eller-förhållande. Gud eller världen, tro eller förnuft. Ibland kan detta utvecklas till en dikotomi, en motsatsrelation. Filosofihistorikern Peter Adamson menar till exempel att första gången han upptäcker synsättet att tron och förnuftet konkurrerar med, och inte kompletterar, varandra är när han läser Jean Calvin (1509-1564). Det dialektiska sättet att tänka tycks resultera i antingen dualism eller monism - på ett sätt som motsvarar de två andra sätten som man har förstått religiöst språk, vid sidan om det analoga sättet: via negativa - orden om Gud har helt annan innebörd än orden om ting i skapelsen, respektive via positiva - orden om Gud har exakt samma innebörd som orden om ting i skapelsen. Det dialektiska sättet att tänka tycks pendla mellan dualism och monism, eftersom det bygger på tanken att något antingen är a eller b. (Att kontrastera mot möjligheten att a är på väg mot och realiserat delar av b.) Denna pendling mellan dualism och monism kan möjligen illustreras av hur den protestantiska tanken om att vi inte kan veta något alls om Gud oberoende av uppenbarelsen (dualism mellan tro och förnuft) övergår i den liberalteologiska tanken att uppenbarelsen inte tillför något alls till vår kunskap om Gud (monism mellan tro och förnuft). Eller för den delen den starka betoningen av världens fallenhet (dualism mellan världen och Guds rike) som övergår i en idé om att det inte finns någon skillnad alls mellan mänsklig hygglighet och Guds rike. Länkar till saker vi pratar om i programmet: Katolska universitetet i Lviv som Newmaninstitutet samarbetar med. En av deras lärare har en serie sammanfattningar på Youtube av hur det militära läget i Ukraina utvecklar sig. Alexander Dugin, en fascistisk filosof som utövat inflytande på det ryska geopolitiska tänkandet. Hans bok The Foundations of Geopolitics har använts inom den ryska militärutbildningen. Wikipediaartikel om "Catholic imagination".

I detta avsnitt diskuterar vi andra delen av Norris Clarkes bok The One and The Many: A Contemporary Thomistic Metaphysics. Metafysik är ett gigantiskt område som man kan närma sig från många olika håll. En fråga för metafysiken är hur det mänskliga livet och våra mänskliga ambitioner och sökande efter mening förhåller sig till den större helhet vi är en del av, kosmos. Clarke säger i sin bok att "självets Gud" och "kosmos Gud" i slutändan måste vara samma. Om vi använder Gud som ett uttryck för det djupaste fundamentet för och det mest meningsfulla i tillvaron så skulle man kunna säga att även för en sekulär person uppstår frågan hur "självets Gud" och "kosmos Gud" relaterar: är kosmos helt främmande för våra mänskliga meningsskapande projekt, eller finns det en affinitet, resonans, mellan våra liv och universums karaktär? Detta är en fråga som kräver metafysisk reflektion: ofta finns idag en oreflekterad common sense-metafysik där man tror att vetenskapen visat att allt som finns ytterst är och bestäms av livlösa materiella partiklar som rör sig i enlighet med naturlagarnas direktiv. Men en vetenskaplig metafysik måste göra rum för den rationalitet som all vetenskaplig teoribildning är beroende av. Om alltså rationella argument kan påverka vad vi tänker och därmed våra hjärnor, så leder det till att vi behöver en metafysik som inte säger att allt som finns är "livlösa materiella partiklar som rör sig i enlighet med naturlagarnas direktiv". Denna potential för att påverkas av rationalitet, har antingen uppkommit under universums historia eller är något materien begåvats med från början: i vilket fall är det materiella nu förberett för och mottagligt för det rationella. Detta ger en annan bild av relationen mellan människan och hennes projekt och den större helhet som hon är en del av - universum. Detta är en av flera trådar vi utforskar i dagens avsnitt! Föreläsningen om skapelse och evolution av dominikanen Mariusz Tabaczek som vi nämner i podden: Does God create through evolution?

Eleonore Stumps analys av Jag-Du-relationer diskuterade vi bland annat i avsnitt 30.

I detta avsnitt diskuterar vi teman som filmen "Don't look up" aktualiserar. I synnerhet att det finns en slags konflikt mellan ytlighet och verklighet i den mediala offentligheten. Positionering och polarisering kan ses som uttryck för att den mediala offentligheten lever ett alltmer frikopplat liv från den verklighet som diskussionen på ytan handlar om. Åsikter värderas nästan mer efter hur de får en att framstå i den mediala offentligheten snarare än för vilka konsekvenser de skulle ha för den konkreta verklighet som de handlar om. Länkar till saker vi pratar om: Podden som behandlar Platon: Good in theory Sketchen om "liemannen" i The Meaning of Life: I am the grim reaper.

Begreppet "existentiell hälsa" brukar bland annat förstås som upplevelsen av att ens liv är en del av en större meningsfull helhet. Om andlighet kan bidra till denna erfarenhet: vad kan vi då säga om andlighetens betydelse för psykisk hälsa, i en kultur som betonar individualism och det egna självförverkligandet?

Detta diskuterar Katarina Westerlund i det följande föredraget. Katarina är lektor och docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet och har i sin forskning bland annat intresserat sig för relationen mellan andlighet och psykisk hälsa bland barn och unga. I sin artikel "Spirituality and Mental Health Among Children and Youth" argumenterar Westerlund för att den starka betoningen på oberoende och att framstå som lyckad har en negativ relation till den existentiella hälsan bland barn och unga.

Metafysiken ställer frågor om tillvaron som helhet: vad är dess grund, yttersta natur - och mening? Till skillnad från en vetenskaplig disciplin (som är avgränsad till en viss typ av ting) ställer metafysiken frågor som: finns det något som kännetecknar allt som existerar? Vilka kategorier kan man dela in det som existerar i? Metafysiken är i grunden ett uttryck för människans obegränsade nyfikenhet. Om man bejakar den fullt ut, så kommer man till metafysiska frågor - som också visar sig vara djupt existentiella frågor. Detta hävdar W. Norris Clarke i sin bok The One and The Many: A Contemporary Thomistic Metaphysics och i dagens avsnitt tar vi oss an första delen av Clarkes bok. Länkar: Avsnittet: "The four horsemen of meaning" ur Jordan B Petersons podd. Kort intervju med Norris Clarke: "How to find happiness".

Precis som i sin tidigare bok The Lost World of Genesis One påpekar John Walton i The Lost World of Adam and Eve att den som vill förstå en antik text måste försöka ta sig in i den kognitiva värld där den skrevs. Om man gör det så utmanar syndafallsberättelsen vissa vedertagna tolkningar, menar Walton. För det första är skapandet av Adam och Eva en slags fortsättning av Guds projekt att skapa en kreativ ordning i världen: människan skapas inte in i en fullkomlig värld utan för att bidra till sprida denna ordning, menar Walton. Fallet betecknar snarare att det projektet "kom av sig" än att en ordnad värld blev oordnad. Inte heller skapas hon odödlig: hon är skapad av stoft och är dödlig. Det är därför livets träd behövs; hon har inte odödligheten "i sig".

I sin bok The Lost World of Genesis One lägger exegeten John Walton fram sin tolkning av skapelseberättelsen i Första Mosebok 1:1-2:4. Huvudpoängen i Waltons tolkning är att skapelseberättelsen handlar om funktionell skapelse och inte materiell skapelse. Att "skapa" var för hebréerna, menar Walton, att sätta saker i funktion. Om något inte fanns i en meningsfull helhet, så fanns det inte. Skapelseberättelsen handlar om hur universum formas till en meningsfull, funktionell helhet, menar Walton. Skapelseberättelsen beskriver hur skapelsen finner sin funktion. Dessutom menar Walton att texten är uppbyggd på ett sådant sätt att man ska förstå det som att Gud, när han skapar universum, bygger ett tempel. Därför blir det också logiskt att kulmen är sabbaten, för templen är platsen där gudarna vilar. Att Gud "vilar" betyder dock inte att Gud är passiv, menar Walton. Istället ska man förstå det som att en annan typ av aktivitet kan ta sin början - precis som man kan "börja bo" i ett hus när det är färdigbyggt och så leva sitt vardagliga liv där., eller en skolas egentliga verksamhet tar sin början när skolbyggnaden är färdigbyggd, lärarna anställda och eleverna är på plats. Mot bakgrund av det är det intressant att konstatera att Jesus försvarar sitt botande på sabbaten med att "Min fader verkar ännu i denna stund, därför verkar också jag." (Johannesevangeliet 5:17) I en mening kan man därför undra om skapelseberättelsen kan och bör läsas som en "eskatologisk" text, som pekar mot skapelsens fullbordan? Vi börjar den egentliga sammanfattningen av boken vid 11:50. Länkar: En sju minuter lång introduktion av John Walton till skapelseberättelsen. BioLogos - en amerikansk evangelikal organisation som förespråkar teistisk evolution.