Tro och förnuft

I detta avsnitt tar vi oss den sista delen av Eleonore Stumps fascinerande bok Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering. I denna sista delen av sin bok formulerar Stump, med hjälp av Thomas av Aquinos teodicé, sin egen respons till det ondas problem. (Som hon kallar för ett "försvar" och inte en "teodicé" - ett försvar är ett förslag på hur det skulle kunna vara och inte ett anspråk på hur det är.) Stump inleder med att konstatera, något som sällan beaktas, att alla diskussioner om det ondas problem implicit förutsätter en viss värdeskala. Enligt utilitarismen är det högsta egenvärdet "njutning" - men det är inte ju inte det enda sättet att se på tillvaron. Vad är det som det onda förstör? Vari består dess destruktivitet? Det är inte att det hotar njutning i första hand, menar Stump. I relation till människan menar Stump att det ondas destruktivitet går ut på att det hindrar människor från att blomstra som människor och dels att realisera det som de djupast sett längtar efter (desires of the heart). Det finns dels något objektivt - blomstring som människa - och något mer subjektivt: hjärtats begär, ens innersta längtan, som det onda kan hota. För Thomas är det dessutom så att Gud är källan till allt gott, så "hjärtats begär" är i slutändan implicit riktad mot Gud. En viktig sak som Stump inleder med att konstatera är att diskussionen om det ondas problem i relation till Guds existens handlar om förenligheten mellan existensen av det onda vi ser i världen och en viss religiös traditions anspråk om Gud. Då är det inte bara legitimt, utan nödvändigt, i analysen, att ta hänsyn till den religiösa traditionens värdeskala. Som Thomas av Aquino ser det (och här är Stump enig med Thomas) så blomstrar en människa i den mån hon ingår i kärleksfulla föreningar med andra personer - både människor och Gud. Det finns en "objektiv dimension" i vad det är att blomstra som människa och det handlar om kärleksfulla relationer. Dessutom finns det "hjärtats begär" eller "hjärtats längtan" som Stump också menar att det ondas problem hotar och som är relevanta i dessa diskussioner. Kärleksfull förening med andra kräver, menar Stump, en slags intern integration, att vi blir "ett" eller "förenade" med oss själva. Det kräver att vi når en harmoni mellan våra första- och andra ordningens begär. För om vi är splittrade mellan våra första och andra-ordningens begär, vad i mig är det som andra ska möta och förenas med? Är det den del av mig som strävar i enlighet med mina första- eller den del av mig som söker i enlighet med mina andra-ordningens begär? Stump menar att andra-ordningens begär är mer autentiska uttryck för vilka vi är, eftersom dessa ofta tar in "mer av verkligheten" än våra kortsiktiga begär. Integritet handlar därför om att formas så att ens första- och andra ordningens begär kommer i större harmoni. Men förening med andra kräver också en intern integration eller "förening-med-oss-själva" på ett andra sätt: att vi blir mer transparenta och ärliga för oss själva - och inför andra. Stumps övergripande tes är att lidande kan vara terapeutiskt i denna process; särskilt om lidandet också möts upp av gudomlig tröst (vilket Stump inte menar förutsätter att personen tror på Gud, bara att personen tror på någon slags godhet som hon upplever sig vara i relation till). Stumps bok är utan tvivel mycket rik och insiktsfull. Men även om man accepterar tanken att lidande kan vara terapeutiskt på detta vis, så innebär det knappast att lidandet är "doserat" på ett terapeutiskt hjälpsamt vis? Det är den stora utmaningen för Stumps försvar. En hel del av lidandet i världen - framförallt det som är kopplat till naturliga processer - är ju inte korrelerat med människors inre processer, utan följer istället av att världen har en viss given grundstruktur. En grundstruktur som på det generella planet är god: den är regelbunden och har möjliggjort uppkomsten av liv, medvetande och möjligheten till kärlek med mera. Men det är en regelbunden struktur som också möjliggör mycket lidande. Inom vissa diskussioner kring det ondas problem skiljer man därför på "system-teodicéer" - som försöker visa att ett visst system, på en generell nivå, har en god struktur - och "individ-teodicéer" som förutsätter att Gud behöver agera utanför systemet för att kompensera dem som råkat illa ut. Alla teodicéer från teologiskt håll betonar att ur ett kristet perspektiv är inte tillvaron över i och med den biologiska döden. Det möjliggör att Gud skulle kunna agera "utanför systemet". Vi nämner också att vi har en blogg: http://www.troochfornuft.wordpress.com/home Och en Facebooksida: http://www.facebook.com/troochfornuft På bloggen har vi även länkat till en intressant mini-intervju med Eleonore Stump om sin bok: Gud och det onda.

Sändarens chefredaktör, Robert Tjernberg, skickade med en fråga till podden: om det finns medvetet liv på andra planeter, bör kyrkan då skicka missionärer i rymden? Bakgrunden för frågan var en intervju med exegeten Rikard Roitto där denna fråga diskuterades. Frågan i sig väcker många delfrågor, som: - finns det liv på andra planeter? - finns det intelligent, själv-medvetet, existentiellt medvetet liv på andra planeter? - hur förhåller sig det universella i den kristna tron till det partikulära i att Gud blev människa i en viss tid och på en viss plats? Poddarna landar i att mission till andra civilisationer kräver att det först finns en "moralisk gemenskap" mellan denna civilisation och vår civilisation. Bara genom att först lära känna varandra kan frågan om mission på ett vist sätt besvaras. Dessutom aktualiserar frågan två olika sätt att se på relationen mellan Gud och världen: är Gud frånvarande från skapelsen förutom i uppenbarelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "dialektisk" förståelse av relationen mellan Gud och världen. Eller intensifierar och avslöjar uppenbarelsen Guds närvaro i skapelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "analog" förståelse av relationen mellan Gud och världen. Det senare perspektivet möjliggör att hålla ihop det unika i uppenbarelsen utan att för den sakens skull tro att den som inte nåtts av den kristna uppenbarelsen inte skulle ha någon erfarenhet av det gudomliga. Länkar: Conor Cunninghams föredrag på Ian Ramsey Centre. Fermis paradox. Justinus Martyrens tanke om det utspridda ordet: "Logos spermatikos". Vad krävs för att en planet ska kunna hysa liv under så lång tid att medvetet liv uppkommer? Denna artikel besvarar detta delvis. Convergent evolution

Vad är egentligen problemet med det onda som drabbar människor - vari består närmare bestämt dess destruktivitet? Stump menar att det framförallt har att göra med ett lidande som hindrar människor från att blomstra och att nå sitt hjärtas längtan. I detta avsnitt diskuterar vi den tredje delen i Stumps bok Wandering in darkness: narrative and the problem of suffering. Stump vill här presentera fyra bibelberättelser - vilka hon i nästa del av boken skall använda för att förklara Thomas av Aquinos teodicé, och sedan utforma sitt eget "försvar" med hjälp av Aquino och sin läsning av dessa berättelser. Centralt för Eleonore Stumps resonemang är skillnaden mellan "franciskansk" och "dominikansk" kunskap. Den franciskanska kunskapen kan liknas med den kunskap du får om en person när du lär känna henne och umgås med henne och den dominikanska kan jämföras med den kunskap du kan få genom att läsa tredje-personbeskrivningar om henne. Stump menar att fransciskansk kunskap också kan förmedlas genom berättelser (som inte går att översätta till ett antal påståenden) och hon menar att denna typ av kunskap krävs för att bearbeta det ondas problem. Det vill säga vi kan lära känna en person på det franciskanska viset också genom att läsa berättelser om henne, där hennes agerande och attityder gestaltas. I detta avsnitt diskuterar vi Stumps läsning av fyra bibelberättelser som berör lidandets problem: Jobs bok, berättelsen om Simson och Delila, berättelsen om Abraham, Sara, Isak, Hagar och Ismael samt berättelsen om uppväckandet av Lazarus (som Stump menar egentligen ska läsas som en berättelse om Maria från Betania, Lazarus syster). Stump har i denna läsning inte själv presenterat sin teodicé - det kommer som sagt att ske med hjälp av denna läsning i kombination med en analys av Thomas av Aquinos teodicé. Men Stump lyfter fram några aspekter i sin läsning: Gud och det goda är inte på olika sidor. Job har rätt (också enligt Gud i berättelsen, enligt Stump) när han protesterar mot att böja sig under Gud bara för att Gud skulle vara regenten i universum. Gud vill ingå i Jag-Du-relationer med sin skapelse, särskilt med människan. I de berättelser Stump presenterar tycks det finnas en logik i att det som drabbar dem blir vägen till en större godhet. Stump är noga med att säga att det onda som drabbar en enskild person inte kan berättigas enbart med att det leder till något gott för en annan.

I detta avsnitt av Tro & Förnuft-podden diskuterar vi det ondas problem utifrån den första delen av den amerikanska religionsfilosofen Eleonore Stumps bok Wandering in Darkness: Narrative and the problem of suffering. Även om det finns en viktig kritik som säger att teologin och kyrkan inte ska försöka bearbeta det ondas problem intellektuellt utan enbart ge en praktisk respons till det onda, finns det också en plats för vad den förre påven kallade för "Intellektuell diakoni": att hjälpa människor i sin brottning över intellektuella utmaningar mot tron, där det ondas problem utgör den kanske allvarligaste invändningen mot kristen tro. Stump menar att för att bearbeta det ondas problem teologiskt krävs en annan typ av kunskap än den som går att sammanfatta i påståenden (det vill säga "propositionell kunskap"). Vi behöver också sådan kunskap som förmedlas genom berättelser och genom personer. Detta kallar Stump för "Franciskansk kunskap" som hon kontrasterar med "Dominikansk kunskap" som är påstående-kunskap. I sin bok diskuterar Stump både denna typ av kunskap, vad som kännetecknar den typ av gemenskap som fås i Jag-Du-relationer och vad kärlek är. Kärleken är, menar Stump, kombinationen av både ett begär till den andres goda och ett begär efter förening med den andre. I detta avsnitt diskuteras den första tredjedelen av Stumps drygt 600 sidor långa bok. I de två följande avsnitten bearbetas resten av boken. Andra saker som diskuteras är Trump, skillnaden mellan skuld och skam, om sabbaten kan vara ett motmedel mot polarisering och kulturkrig och Sara Parkmans musik som bön i en ännu mer primär eller fundamental mening än det som sker i kyrkan. Länkar: Intervju med Stump: "Does evil disprove God?" Samtalet mellan Rabbi Jonathan Sacks och Miroslav Wolf: https://youtu.be/bWpQ-23OBtU?t=775 Sara Parkman: "Jag ropar (Kyrie Eleison)" N T Wright har en intressant reflektion om kyrkans respons till Coronaviruset: "Christianity offers no Answers About the Coronavirus. It's Not Supposed To." Hållpunkter i programmet: 0-7.20 minuter: Introduktion: Trump, det polariserade USA med mera. 7.20: Spaning: Sabbat som motvikt mot polarisering? 11.20: Bör man ens försöka hitta en teodicé? 33.40: Kan man analysera "kärlek"? (Stump: Japp!) 40: Skillnaden mellan skam och skuld och hur skuld och skam kan hindra förening med mig själv och mellan mig själv och andra. 42.30: Frankfurts distinktion mellan första- och andra ordningens vilja och hur det kan belysa syndafallsberättelsen.

Vi presenterar en ny serie i podden - "mellansnack" - där vi lägger upp material som är mindre redigerat, oftast inte inspelat i studio, och kortare än våra vanliga avsnitt. Detta avsnitt är en intervju med Andrew Pinsent som är fysiker och präst och forskningsdirektor vid Ian Ramsey Centre for Science and Religion. Denna intervju gjordes i samband med att Pinsent var huvudföreläsare vid en konferens som anordnades av nätverket Kristen i akademin.

I intervjun pratar vi om varför Pinsent sadlade om från fysiker till teolog, vad man egentligen gör vid Ian Ramsey Centre och hur man ska förstå relationen mellan naturvetenskap och teologi. Länkar Ian Ramsey Centre for Science and Religion The Science and Religion Debate - An Introduction Artikel av John Polkinghorne, en annan fysiker och teolog, om vetenskap och religion-dialogen. Special Divine Insight: Escaping the Snow Queen's Palace Artikel av Pinsent där han reflekterar över skillnaden mellan kunskap om objekt och kunskap som fås genom Jag-Du-relationer och hur detta kan relatera till frågan om hur Gud kommunicerar med oss. Videoföreläsningen med Andrew Pinsent "The true, the good and the beautiful" as sources of knowledge Andrew Pinsent höll denna föreläsning på konferensen 2-3 oktober på Sigtunastiftelsen som anordnades av "Kristen i akademin".

I våras sände Sveriges Television sin uppmärksammade och mycket uppskattade dokumentär om Knutby-tragedin. Under sommaren följde en debatt i tidningen Dagen om huruvida Knutby synliggjorde vissa teologiska "riskfaktorer" som pingströrelsen och den karismatiska kristenheten generellt behöver se upp med. Peter Halldorf sammanfattade dessa teologiska riskfaktorer i en debattartikel med uttrycket att "fundamentalism finns på fler håll än Knutby". Detta samtal handlar om Knutby, fundamentalism och sökandet efter en vuxen tro. Utifrån grundtanken att fundamentalism kan förstås som ett försök att vara barn som vuxen, det vill säga att försöka relatera till Gud, tron och världen som om ens vuxna intellekt inte fanns, diskuterar vi i denna podd relationen mellan fundamentalism, Knutby och en vuxen tro. Som inspiration för samtalet har vi läst Ylva Eggehorns bok Språk för en vuxen tro, debatten i tidningen Dagen mellan Daniel Alm och Peter Halldorf, sett Knutbydokumentären och även Expressens serie om barna-tro. Länkar till saker vi pratar om i programmet: Peter Halldorf: "Fundamentalism finns på fler håll än i Knutby" Erik Åkerlund om Corona och Franklin-effekten. Knutby-dokumentären på SVT

Hello Saferide (people are like songs): I wonder who is like this one.

Mikael Kurkiala-avsnittet: "Får själen plats i moderniteten?" James KA Smith-avsnittet - om boken Du är vad du älskar: "Människan är inte ett tänkande ting".

Ända sedan 1859 när Darwin publicerade "Om arternas uppkomst" har evolutionsteorins relation till teologin debatterats. Bland Darwins samtida teologer fanns både de som bejakade Darwin (däribland den anglikanska kyrkans ärkebiskop Frederick Temple, (1821-1902)) och de som avvisade och kritiserade Darwin, däribland Samuel Wilberforce, biskop i Oxford. Men Samuel Wilberforce (1805-1873) betonar att hans kritik inte utgår från att det strider mot uppenbarelsen - en hållning Wilberforce kritiserar i en lång recension av Om arternas uppkomst i tidskriften Quarterly Review: "We have no sympathy with those who object to any facts or alleged facts in nature, or to any inference logically deduced from them, because they believe them to contradict what it appears to them is taught by Revelation. We think that all such objections savour of a timidity which is really inconsistent with a firm and well-instructed faith." http://www.victorianweb.org/science/science_texts/wilberforce.htm I Darwin's pious idea: why both the ultra-darwinists and creationists get it wrong försöker Conor Cunningham att klargöra den förenande premissen för både "ultra-darwinister" som Richard Dawkins och Daniel Dennet och kreationister. Det som förenar dem är att de "hatar materien" och har en låg syn på naturen. Däremot har de olika uppfattningar om huruvida det finns något mer än naturen. Men Cunningham menar att evolutionsteorin innebär en möjlighet till en rikare läsning av naturen: just för att evolutionen innebär att medvetande, liv, kunskap, rationalitet och kärlek uppkommer naturligt så visar den på naturens "mirakulösa" eller förundransvärda karaktär. Det är mirakulöst (förunderligt) just för att det inte är mirakulöst. Istället för att titta på medvetandet och säga att eftersom det är naturligt så är medvetandet egentligen "enbart materiellt" så menar Cunningham att uppkomsten av liv, medvetande och kunskap visar att naturen är rikare än vad den mekanistiska världsbilden förutsatte. Naturen är sakramental, i det att det materiella är bärare av det andliga. Detta är Darwins "fromma idé", som Cunningham presenterar som ett alternativ till den ultra-darwinistiska förståelsen av evolutionen som en "farlig idé" (som Daniel Dennets bok Darwin's Dangerous Idea utvecklar) som fräter bort allt mänskligt. Länkar: Rowan Williams recension av Darwin's Pious Idea: "Mind all the way down".

Viktor Frankl (1905-1977) var en österrikisk-judisk psykiatriker och neurolog som överlevde fyra koncentrationsläger, däribland Auschwitz. 1946 skrev han boken "Livet måste ha mening", som dels handlar om hans erfarenheter i koncentrationslägret, men också presenterar Frankls psykologiska och existentiella filosofi, som han kallar för logoterapi.

Kärnan i logoterapin är att människans djupaste behov är att realisera mening, en mening som på samma gång är objektiv, samtidigt som den är personlig och individuell. Logoterapin syftar till att hjälpa människor upptäcka mening och realisera den i sitt eget liv.

I detta avsnitt uppmärksammar Tro & förnuft-podden att det är 75 år sedan andra världskriget tog slut genom att läsa och diskutera Frankls bok, som avslutas med orden:

"Vår generation är realistisk, ty vi har fått lära känna människan sådan hon verkligen är. Människan är, när allt kommer omkring, det väsen som uppfann gaskamrarna i Auschwitz, men hon är också det väsen som rakryggad gick in i dessa gaskamrar med Fader vår eller Shema Israel på läpparna."

I sin bok När själen går i exil: modernitet, teknologi och det heliga gör Mikael Kurkiala, kulturantropolog verksam som forskare vid Svenska kyrkans forskningsavdelning, en existentiell kulturanalys av den västerländska moderniteten: hur är det att vara människa i moderniteten? Det finns två delar i Kurkialas analys: en filosofisk och en sociologisk. Den filosofiska analysen kretsar kring att moderniteten inte ger oss en meningsfull ramberättelse när den antyder att endast naturvetenskapen berättar för oss hur verkligheten djupast sett är beskaffad. Här blir allt objekt, och människan något av en främling, med sitt sökande efter mening, värde och djupare dimensioner. Den sociologiska analysen innebär att moderniteten kännetecknas av en alltmer splittrad och distraherad livsstil. Vi arbetar, konsumerar och blir underhållna, men inte mättade.

Det finns "glipor" eller mötesplatser med det heliga också i moderniteten: i naturen, tystnaden, mötet med andra längtande människor, i riter och heliga rum. I detta avsnitt diskuterar Erik och Christoffer, som numera också har sällskap av Peter Berntsson, Kurkialas bok och hur den riktar en kritisk blick både på den sekulära moderniteten såväl som kristenhetens ibland väl starka betoning på teologiska teorier framför andlig och existentiell mognad. En utmaning från Kurkialas bok för kyrkan är hur kyrkan kan bereda plats för människor att fördjupas i sin andliga längtan även om de inte är beredda att sätta en etikett på sig själva? En fråga är dock om Kurkiala är mer modern än han själv skulle önska, när han tycks hävda att eftersom Gud inte är ett objekt i den empiriska verkligheten så är frågan om Gud "finns" meningslös. Detsamma sägs gälla mänskliga rättigheter. Bygger inte den tanken på den moderna föreställningen att något måste vara ett naturvetenskapligt objekt, för att existera oberoende av människan? Mejla oss gärna på: [email protected] Tips på tidigare avsnitt som relaterar till detta avsnitt:Avsnitt 18 "En teologisk respons till klimatkrisen." I påve Franciskus miljöencyklika finns många trådar som hakar i Kurkialas analyser. Avsnitt 7: "Vem är Gud egentligen?" I detta avsnitt diskuterade vi David Bentley Harts bok The Experience of God: Being, Consciousness, Bliss där Hart argumenterar för en syn på Gud som gör Gud mer till "ramen" för verkligheten än ett objekt i verkligheten, vilket påminner om tankar hos Kurkiala. Avsnitt 12: "Människan är inte ett tänkande ting" I detta avsnitt diskuterar vi James KA Smiths bok "You are what you love" där KA Smith betonar praktikernas betydelse för tron, vilket påminner om viss kritik Kurkiala har av en överbetoning på det kognitiva i tron.

Joachim Elsander (1973–2020) var sjukhuspastor, fambarnsfar och fick 2019 en mycket allvarlig cancerdiagnos som Joachim var öppen med i sociala medier och andra medier.

Många människor samlades kring Joachim Elsanders Twitter-konto, som Svenska Dagbladets journalist Kristina Lindh kallade för en slags "dagbok från ett existentiellt basläger".

I detta avsnitt samtalar Erik och Christoffer om Joachim Elsanders förhållningssätt och hans texter i boken "På väg", där Elsander tecknar övergången från ett sätt att tro, där tron förstods som en slags försäkring mot världens mörker, till en hållning där Gud på något vis är närvarande också i mötet med lidandet.

I sin bok skriver Elsander fram en tro som tar fasta på det konkreta: Guds närvaro i de nära relationerna, i vardagen, i bredandet av mackor för de hemlösa. Detta kontrasteras mot en "religiös verklighetsflykt" där Gud alltid tycks nån annanstans: i de spektakulära konferenserna, eller enbart i de abstrakta tankarna, eller isolerad till gudstjänstens liturgi.

Sammantaget kan man säga att denna tro inte gör världen "ofarlig", men skapar en förtröstan på Gud i en värld som rymmer både det hemska och det vackra.

Joachim Elsanders viktigaste fråga till oss är: hur skapar vi miljöer där kristna får växa och mogna, både andligt och mänskligt? Mogna kristna är ett starkare vittnesbörd än spektakulära predikanter.