Så länge människan haft förmånen att ha lite tid över har hon stirrat upp på stjärnhimlen och ställt sig frågan vad allt egentligen handlar om. Långt innan den teoretiska fysikens födelse föreställde man sig till exempel att Universum var en upp- och nedvänd ko. Man låg väl där och tittade upp på stjärnorna och månen och kom på en fin liknelse. Det var en poetisk bild och vem skulle vilja motsäga den vackra kraften i den? Jakten på skönheten och det oväntat enkla har alltid varit en drivkraft inom naturvetenskapen. Och jakten på bilderna och metaforerna. Men att poesin idag, på många sätt, lämnat plats åt fysik och matematik innebär inte nödvändigtvis att forskningen om vårt och allt annats ursprung har blivit gråare. Idag har även de flesta nobelpristagare egna bilder universum i huvudet när de räknar på sina ekvationer. Poesin har kommit att få en ny renässans. Kanske är universum (förutom energi och massa) med alla sina svarta hål i själva verket - en capuccino? Det andra programmet i serien Lyssnarens guide till galaxen är en idéhistorisk resa om kampen att göra det enorma begripligt, sökandet efter det vackra och en vetenskapshistorisk utflykt till Pythagoras, Kepler och Einstein. Vem hade kunnat tro att musiken spelat en så stor roll i vår förståelse för det ofattabara? Tove Leffler och Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, rör sig genom galaxen, men den här gången över en mer överblickbar historisk tid. Vi stiftar även bekantskap med mindre lyckade upptäckter och förklarar varför universum är som en blåbärsmuffin.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.