Vid mitten av 1950-talet lanserade den franske filmkritiker Francois Truffaut ett helt nytt begrepp – auteuren. Det var ett ideal som också var en kritik av läget i fransk film. Filmregissören skulle vara något mer än en hantverkare, demokratiskt inkilad i filmteamets kollektiv. Som auteur skulle regissören vara filmens konstnärliga visionär. Filmerna skulle vara omedelbart igenkännbara genom regissörens personliga stil; kameran liknades vid en författarpenna.

Truffaut blev senare själv en de nya regissör som bar fram denna självbild. Begreppet blev djupt förknippat med den franska nya vågen och 60-talets stora filmregissörer som Ingmar Bergman, Federico Fellini, Michelangelo Antonioni och Agnès Varda. Hur stor roll spelade auteur-begreppet för filmens mytomspunna 60-tal? Och hur har begreppet åldrats? Kan vi alls tala om auteurer idag, i strömningstjänsternas massproducerande tidevarv?

Gäst i studion är Maaret Koskinen, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet, specialiserad bland annat på Ingmar Bergmans filmvärld och rörlig bild i olika genrer. Koskinen har också varit mångårigt verksam som filmkritiker i Dagens Nyheter.