Som barn tvingades Felizia hjälpa sin pappa att stjäla för att få pengar till droger. Hon var bara elva första gången hon drack, och i sena tonåren var hon langare och heroinist på heltid. Genom modet att be om hjälp, fotbollsträningar med Gatans Lag och ännu mer mod för att våga möta känslorna hon alltid tryckt undan, lyckades Felizia bryta den nedärvda smärtans spiral.