Varifrån kommer uttrycket "att inte vara någon duvunge" i betydelsen att ha erfarenhet? Det undrar en lyssnare och Henrik Rosenkvist, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet, letar förklaringar i Selma Lagerlöfs novell Dunungen från 1894.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Varifrån kommer ordet okynne?

Prefixet "be", vad betyder det egentligen och vad gör det med originalordet?

Varför säger man duvunge, i betydelsen "hon/han är ingen duvunge"?

Ofta, men inte alltid, inleder skr-ljudet ord med negativt eller obehagligt innehåll, finns det ett sånt mönster?