Sångerskan och låtskrivaren Joni Mitchell fick ett helt nytt sound när hon började att samarbeta med jazzmusiker. Berit Nygren berättar hur. Ett program från Jazzradion i P2.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I mitten av 1970-talet stod Joni Mitchell på toppen av sin dåvarande karriär. Hon hade fått sin dittills största kommersiella framgång med albumet ”Court and spark” 1974, men något skavde.

Mitchell ville lämna rockens fyrkantiga rytmik och forma sin egen rytmik, precis som hon tidigare hade lämnat gitarrens standardstämning och börjat att stämma gitarren efter eget huvud. Att hon skulle ha gått och blivit ”jazzmusiker” där i mitten av 70-talet protesterade hon emot när dåvarande Sveriges Radio-medarbetaren Mikael Nilsson intervjuade henne 1988.

Det får ni höra vid sidan av andra delar som jag Berit Nygren har hämtat från Mikael Nilssons intervju och vävt in omlott med musik från 1976 då hennes samarbeten med jazzmusiker började på allvar. Då släppte hon sitt första album med jazzbasisten Jaco Pastorius och här får ni höra Mitchell i musik med Pastorius, Wayne Shorter, Herbie Hancock och Peter Erskine men också med Larry Klein och kompositören, arrangören och dirigenten Vince Mendoza. Med de båda sistnämnda och Shorter gjorde hon det prisade albumet ”Both sides now” (2000).

Här får ni också höra musik ur hennes ikoniska album ”Blue” från 1971.

Källor:
Joni Mitchells officiella hemsida https://jonimitchell.com/
”Joni on Joni; interviews and encounters” redaktör Susan Whitall (Chicago Review Press, 2020)
”Joni Mitchell in her own words; conversations with Malka Marom” (ECW Press, 2014)

Kontakta Jazzradion - och följ oss i sociala medier!