AVSNITT 21

Det låg whiskeyflaskor i toalettstolen och bakom soffan. Alla visste att "Alexandras" mamma var alkoholist, men vad de inte visste var varifrån alla hennes blåmärken kom. När som helst kunde blicken förändras i hennes mammas ögon och då stod hon försvarslös mot slag, knuffar och stryptag. Flera gånger har hon vaknat upp efter att ha legat avsvimmad på golvet och sedan ljugit för sjukhuspersonalen för att skydda sin mamma. Ändå gjorde inte slagen ondast, det var orden som skar djupast, som satte sig som ärr i själen och ekon i huvudet.

Utåt sett så var hon en glad och populär tjej, en mästare på att dölja, en riktig kämpe. Efter år av misär och många misslyckade försök att få hjälp är det lätt att ge upp. Men "Alexandra" hade inte råd, någon måste finnas där för hennes syster och hon hade kunnat gå igenom eld och vatten för att rädda henne.

"Alexandras" liv kantades av smärta, men även hopp, ändå valde hon att än en gång söka sig till smärtan. Hur orkar man ställa sig upp efter allt det svarta? Hur kommer det sig att samhället låter detta fortgå?

Vi ber om överseende med "Alexandras" bebis som hörs ibland.

www.medberoendepodden.se

Musik: Oh, The Ashes!

Tack till: Ola, www.underton.com