Bokstäverna på tangentbordet fick den ordning de har i dag redan år 1873 i USA. Man blandade om alfabetet på ett sätt som skulle innebära färre kollisioner mellan fingrarna och layouten kom att kallas QWERTY, efter de fem första bokstäverna på översta raden. Men ordningen passar egentligen varken svenska eller engelska språket särskilt bra, och vi skulle bli snabbare på att skriva och anstränga fingrar och händer mindre om vi bytte plats på tangenterna. Det hävdar anhängare till ett alternativt tangentbord, den så kallade Dvorak-layouten. Den placerar de vanligaste bokstäver på mittenraden och sprider övriga på ett sätt som minskar behovet att flytta fingrarna i höjdled. Dvorak-layouten har en liten skara hängivna anhängare världen över och i Sverige finns det flera som arbetar med att anpassa systemet till svenska. En av dem är Magnus Engström, som berättar om de ergonomiska fördelarna.Rickard Domeij, språkvårdare på Språkrådet, berättar att snabbstavningen T9 som finns i de flesta mobiltelefoner har inneburit att ungdomar fått nya synonymer i sitt språk.Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor, som börjar i bokstävernas värlVeckans alla frågor:- vilka bokstäver är vanligast?- stavningen pängar, häld, modärn från 1929- uppfattas huvudstäders dialekter som stöddigare?- varför kan man höra ö-ljudet dra iväg mot ett a-ljud i många unga kvinnors tal?- stod som uttalas stog, för det mesta, men sto i Ålandssvenska- vart i stället för var - om den försvinnande distinktionen mellan riktning och befintlighet

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.