AVSNITT 45

”Anna” har sedan hon var liten burit världen på sina axlar. När hon var nio år åkte hon in med sin mamma till psykakuten och minns fortfarande hur skräckinjagande det var. Hon var barn, men inte en enda person talade med henne och frågade hur hon mådde. Många år senare kommer hon in på psykakuten igen, denna gång med sin egen son.

”Anna” växte upp med en pappa som var alkoholist och en mamma som hade ”ont i nerverna”. Som äldsta barn tog hon på sig ansvaret både för sina systrar och för att se till att hennes mamma var glad. Hon önskade sig inget annat än en lycklig mamma. Hemma var det ofta bråk och ”Anna” låg sömnlös om nätterna, kuddarna var alltid blöta. Trots att det var hennes pappa som drack så idoliserade hon honom, hon var en pojkflicka och det enda hon lovade sig själv var att aldrig bli som sin mamma.

Hon fick tvillingsöner som tidigt började agera ut och vara bråkiga och visade det sig finnas mer bakom deras beteende. ”Anna” tog på sig allt, hon tänkte att det var hennes fel att de mådde så dåligt. När hennes ena son blev sängliggande och isolerade sig, bestämde hon sig för att en bra mamma uppoffrar sig, och har man en son som mår dåligt så ska man själv lida. Ju mer hon uppoffrade sig, desto mer tappade hon sin egen kraft och livslust. En dag gick det inte längre och ”Anna” gick in i väggen. Hon hade ingen lust och inget eget liv. Hon som fanns till för alla andra, kunde inte ens finnas där för sig själv.

Men krisen blev vändningen. Hon hittade till ett självhjälpsprogram där hon började förstå något som hon egentligen alltid vetat – att det enda ens barn vill är att ha en lycklig mamma.

www.medberoendepodden.se

Musik: Oh, The Ashes!