Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.”

Vi går i skogen, en väg jag gått förut, för precis ett år sen. Då pratade jag om att börja tycka om mig själv. Nu pratar jag kanske om samma sak, fast det låter lite annorlunda. Fåglarna attackerar, Flingan gömmer sig under en gran, jag tappar filer och nästan förståndet, och någonstans mitt i allt hör jag ekot av ett liv som var.

Det är något med platser. De är som gamla bekanta som inte längre vet vad de ska säga. Och något med katten, den slingriga fisken till vän som kanske saknar mig lika lite som jag saknar honom. Eller så gör vi det, men på olika språk.

Jag skäms lite för hur mycket jag delar i det här avsnittet. Men det är ju min podd, och jag gör som jag vill. Så häng med på en vandring genom skog, separation, fågelfeider och en liten glimt av tacksamhet.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.