Jag vet. Jag har gjort det igen, Vandra. Jag har stannat vid ännu en kyrka. Den här gången blev det Fröshults kyrka norr om Enköping – ett ställe där kajorna håller konferens och där järnkors viskar rostiga hemligheter från 1790. Jag går runt bland gamla stenar, försöker läsa inristade namn genom mossa och tid, och funderar på spöken med prestationsångest. En gravsten lutar mot en annan. Någon har älskat någon och glömt. Någon har krattat. Någon har kanske bara vilat i solen.

Det blir ett lågmält, gråtblandat och mjukt avsnitt. Jag är utan medicin och med tårkanaler på vid gavel. Jag tänker på min gammel-gammelmormor Ester, på lavars envishet och på hur man håller fast vid granit – både bokstavligt och bildligt. Det här är ett sådant där avsnitt där det kanske inte händer så mycket, men ändå kanske allt. Ett stilla skifte i kroppen. Ett hej från någon som inte längre pratar. Och du är med. Tack för det.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Fröshults kyrka, klicka här:

https://www.svenskakyrkan.se/enkoping/frosthults-kyrka

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.