Jag står på lastkajen bakom Svärdsjöskolan. Det blåser. Några fiskmåsar cirklar och någonstans i gruset nedanför mina skor ligger en tredjedel av mitt gamla jag kvar. Eller kanske hela. Jag vet inte. Det är en sån dag, Vandra.

Jag har gått här förr – både i verkligheten och i tanken. Förra gången med Titti, när vi skrev vår bok. Den här gången ensam. Eller, du är ju med förstås. Men du säger ju aldrig något. Och det är kanske det finaste med dig.

Vi passerar matsalen, lärarrummet (som aldrig var lås som tur vart), den fula ingång E och trappan där jag gömde mig. Jag berättar igen. Det gamla. Det där jag ”tjatar” om. Fast jag egentligen bara försöker förstå vad som hände. Och vem jag blev. Att jag blev det där ordet: Mobbad...

Jag berättar för att det fortfarande pågår. För att barn fortfarande sitter på lastkajer, tomma inuti. För att någon kanske hör det här och känner sig mindre ensam.

Och jag säger det till dig, som är barn just nu och känner dig fel: de har inte rätt. Du är inte fel. Kampen för rätten att vara sig själv är alltid värd att föras.

Och du, som var där. Som såg. Som kanske deltog. Jag bär inte på dig längre. Men ge fan i att göra om det.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om boken Jag är bara ett jävla äckel, Klicka här: https://www.adlibris.com/se/sok?q=jag+%C3%A4r+bara+ett+j%C3%A4vla+%C3%A4ckel

Mer om Svärdsjöskolan och Svärdsjö, Klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sv%C3%A4rdsj%C3%B6

Se vandringen med Mig och Titti på plats: https://youtu.be/sN-n22mvdVk?si=_1iabZLxEjUST0zv

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.