Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord i tiden. Jenny Teleman har fastnat för "domedagsskrolla".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

När man suttit i veckor och skrollat nyheterna nonstop, hukat med instängda småbarn i källarhål i Ukraina, sugit i sig fragment av förtvivlade, nedsparkade gatuprotester i Moskva och lyssnat på Natoexperter tills huvudet brinner, och så har eventuellt hela dan gått. Då kan det komma fram en redig bekant och säga snällt: "Men sluta nu att domedagsskrolla."

Ett nytt ord som dyker upp allt oftare i hetsigt nyhetsläge. Och lite blyg blir jag när någon omtänksamt ber mig sluta och i stället titta lite på krokusen, för vem vill vara en domedagsskrollare? Det låter ju stört, infantilt, kontaktlöst.

Men att verkligen domedagsskrolla det är något annat. Det är att konstant leta efter och hamna bland nyheter främst skyfflade via sociala medier som förstärker just din största skräck. Bekräftar att precis allt är på väg mot den. I fel riktning. Som att till exempel bara läsa klimatnyheter om Kinas kolgruvor utan att hitta en enda nyhet i flödet om lyckad omställningsteknik. En världsbild som utifrån dina klick ger allt fler texter och klipp som säger att till exempel trafficking, barnarbete, svält, pandemier, korruption är hela berättelsen om världen.

Domedagsskrollande kan till exempel snabbt bekräfta att en viss religions utövare håller på att ta över hela världen! Vilken religions som helst. Det är ingen helt lyckad metod och definitivt läge för krokuspaus.

Negativa nyheter är ett annat begrepp. En dynamik som har att göra med att nyhetssändningar ofta rapporterar det mest dramatiska, det jävligaste som skett den här veckan.

Det är för att det är välkänt svårt att göra motsvarande snabba svep över det bästa som hänt den här veckan, eftersom det är längre bågar i den goda utvecklingen. Samt att journalistens uppdrag är att skildra och ifrågasätta vilket gör nyheter om till exempel inrikespolitik definitivt är nästan monotont problemorienterade kan det tyckas.

Det här kan vara lite tjatigt och det finns sajter, ska sägas, där man kan prenumerera på så kallade good news, goda nyheter. Fast, det är väldigt många enskilda hundvalpar som räddas ur brunnar i dem och det kan bli lite snett.

Men tillbaka då till anklagelserna om att domedagsskrolla när man hetsäter fria, självständiga redaktioners rapportering om kriget i Ukraina. Det här att vilja veta allt så gott det går, ha nitton olika korrespondentperspektiv i örat under ansvarig utgivare och kontrollerade källor. Att krama den notisblippande mobilen dygnet runt som trösttrasa, förklaringssnöre och verklighetsanknytning är i all sin fasa och smärta inget domedagsskrollande det är att paradisskrolla sin fria press.

Nåt att drömma om i Ryssland. Något att slåss för i Ukraina.

Så tjata inte på mer på pappa när hon vill titta på nyheterna. Igen.