Betydelsen av ord förändras med både tiden och platsen. Denna vecka tänker Mårten Arndtzén på ett ord han växte upp med.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

För ett barn till två arbetsförmedlare i Västerbotten, under andra halvan av 1900-talet, är "omskolning" inget främmande ord.

Det var ett av de återkommande begreppen i en arsenal som, i olika perioder, också rymde sådant som beredskapsarbete, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.

Omskolas gjorde man när marknaden inte längre hade någon användning av det man kunde. Ett sätt att anpassa sig till en bister verklighet.

I den kinesiska Xinjiangprovinsen har begreppet kommit att stå för något annat på senare år. Där har man inrättat särskilda omskolningsläger för de delar av befolkningen som inte uppfattas som riktigt pålitlig.

De är kända sedan tidigare, liksom en del ganska hårresande vittnesmål från människor som spenderat tid där. Mestadels uigurer, den muslimska ursprungsbefolkningen i Xinjiang. Lägren, som enligt Human Rights Watch kan rymma mer än en miljon människor, beskrivs av den tyske uigurexperten Adrian Zenz som "den största interneringen av en etnisk eller religiös minoritet sedan Förintelsen".

I söndags släppte journalistnätverket ICIJ ett dokument, som ger en ny inblick i livet på lägren – givet att det är autentiskt förstås, vilket kinesiska myndigheter förnekar. Dokumentet är daterat till juni 2017 och ska vara undertecknat av Xinjiangs vice partisekreterare som riktar sig till lägercheferna med direktiv om hur verksamheten ska bedrivas.

Bland annat ska det finnas "full videoövervakning av sovsalar och klassrum fritt från blinda fläckar"; det står att eleverna inte får ha mobiltelefoner eller "kontakta omvärlden" och att de vid eventuella ledigheter – "på grund av sjukdom eller andra speciella omständigheter" – måste ha någon som följer med och övervakar dem.

Omskolningen verkar delvis vara kulturell: betydelsen av att eleverna lär sig mandarin - rikskinesiskan – understryks, liksom att eleverna gradvis börjar använda det även i det "dagliga livet". Hygien är också viktigt: "Stärk studenternas hygienrutiner, säkerställ lämpliga frisyrer och rakningar, regelbundet byte av kläder och ordna bad till dem en eller två gånger i veckan".

Men det finns faktiskt plats för lite arbetsmarknadspolitik också: alla elever som avslutat "utbildningen" skickas vidare till "klassen för yrkesfärdigheter" där de ska kompetensutvecklas under en period på 3 till 6 månader.

Vad de får lära sig där framgår inte. Men lejonparten av den kinesiska bomullsproduktionen – som står för en fjärdedel av den globala – kommer från Xinjiang. Där svenska företag som H&M och Ikea har underleverantörer eller underleverantörers underleverantörer.

Så vem vet, kanske är den nya koftan eller sköna pläden som ska hålla dig varm i vinter tillverkad av en duktig, före detta elev från något av Xinjiangs många utbildningscentra? Eller en nuvarande – enligt både BBC och Wall Street Journal förekommer omfattande tvångsarbete vid lägren.

Vi måste alla anpassa oss till den bistra verkligheten. Omskolning pågår.

Mårten Arndtzén
[email protected]