Varje vecka väljer en medarbetare här på Kulturredaktionen ett ord som ligger i tiden. Den här veckan har Nina Asarnoj fokuserat på träden i Ukraina och valt ordet: Växtkraft.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det här är ljudet av darrande asplöv. Människorna och träden lever tätt tillsammans, till och med i staden.

Den åttonde mars i år startade instagramkontot @mariupolnow. Kontot fungerar lite som Google Earth, den som tittar hamnar direkt i gatunivå, i ögonhöjd med de förstörda gatumiljöerna. Invånarna i Mariupol filmar staden från sina bilar. De trasiga husen, de svartbrända träden, bråten och de sneda lyktstolparna. Varje dag nya bilder, nya filmer, nästan allt är trasigt.

I mars gick det inte riktigt att se vilka träd som hade klarat sig, de svarta stammarna, grenarna som sträckte sig mot himlen, var alla träden döda? Många av gatorna i Mariupol är trädkantade, de höga bostadshusen är omgivna av buskar och rabatter. Det syns att den som planerat staden har varit noga med växtligheten, att träden och häckarna skapar trivsamma rumsligheter.

Nu ser alléerna ut som om blixten slagit ner, men inte bara i ett träd. Mer som en skogsbrand mitt i staden. De kraftiga stammarna är splittrade, ibland hänger grenarna på trekvart.

Jag undrar vad träden tänker, vad har människorna nu hittat på? Boken ”Trädens hemliga liv” kom från några år sedan och lärde oss att träden kommunicerar med varandra och varnar för fara. Vad säger de om brinnande klot från himlen? Finns det trädspråk för sånt?

Det är ofta vi människor som utgör hotet. Först klimatet och nu kriget. Ibland delar vi öde.

Något mer människofientligt än de bombade husen i Mariupol finns inte. Jag ser bilderna och de korta filmerna på mariupolnow varje dag. Ibland är bilden av en förstörd lägenhet med betongpulvrig soffa kombinerad med en kort text, en dödsruna över den person som bodde där och förlorade livet. Det går att trycka på översättning.

Nästa dag kommer nya bilder, nya svartnade träd och brinnande buskar. Redan tidigt i kriget talade Ukraina om återuppbyggnaden. Ja, ville jag säga, nu lagar vi alltihop och städar. Det är obegripligt mycket att städa.

Men det är något med tiden och träden och människornas cykler som inte stämmer. Träden har en helt annan tidslinje. Det kan ta tio-femton år innan ett äppelträd ger frukt. Trettio, fyrtio år innan lindarna och kastanjerna växt sig lika höga som husen.

Nu i skiftet mellan maj och juni kan man ändå se att några av träden har överlevt, en gren på ett i övrigt svartbränt träd grönskar. Några röda tulpaner slår ut bredvid ett höghus i smulor. En blommande syrenbuske intill en förvriden och förstörd lekplats. Vi måste tro på växtkraften.