Mary Lee Copeland växte upp i en fattig familj i Virginia under de rasistiska Jim Crowe-lagarna, en barndom präglad av övergrepp, missbruk och våld. Hennes första drog, förutom whisky vid sex månaders ålder, var att berätta historier. Det var en överlevnadsstrategi- och vilket liv det blev. Mary Lee berättar om att ha "sitt eget lilla program", om alkoholism som en progressiv sjukdom, och om att använda sina värsta upplevelser till att hjälpa andra. (Observera att det här avsnittet är på engelska, och delvis engelska på boråsiska.)