“Känna in, känna av. Hantera och läsa av behov. Alltså andras behov. Låta andras behov ta väldigt stor plats. [...] Föreställningar om hur man borde vara och känna och tycka och leva. Påbud som man inte vet vad dom kommer ifrån, ändå lyder man. Eller gjorde.”

Ungefär så förklarar Helena von Zweigbergk det kvinnliga bullshitteriet som hon berättar om i boken “Mitt liv som dront - en självbiografisk inventering”.

Ulrika och Johanna känner igen sig och konstaterar att dom också är dronter. På varje sida i boken har de strukit under och skrivit “det handlar om mig!” Helena vet inte om hon ska säga “Grattis!” eller “Då hade ni det värre än ni trodde…”