Först stökig kickerstjej, sedan glammig Stureplanstjej. Sedan blev förfesten efterfest utan någon fest där emellan. Kokainet var Odette Magrinis bästa vän, tills det var den enda vän hon hade kvar. Höggravid, clean sedan över ett decennium och tillfreds med livet berättar hon om vad som gills på riktigt.

Frågelåda! Är det vanligt att bli lite mallig efter en tids nykterhet?

Hur hanterar man att ens partner absolut inte vill sluta dricka när man själv tar sina första, vingliga steg mot tillfrisknande?

Och hur väljer man egentligen sponsor- vänta så länge man kan, eller?

Robert Bohman och Felix Granander från The House svarar.

Manne Forssberg verkade i en stark tradition av att dricka så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. Till slut började till och med alkisarna på det lokala sunkhaket att ifrågasätta hans eviga supande. "Du är för ung för att vara här, med oss", sa de. Idag är han nykter, pappafluencer och springer med Jesus.

José Saxlund började dricka när han var 17 och ett halvt. Det blev dåligt direkt. Ett halvår senare upptäckte han hardcore och sedan dess har han varit straight edge. Han berättar om att alltid dejta nykter, att vara en beroendeperson utan att ha utvecklat sjukdomen och om andra kickar. Samt två alkohol-experiment han utfört i sin egen kropp.

Leonidas Aretakis är journalist och författare med psykedeliska droger som ett av sina specialområden. Han berättar om rusets historia, hur den svenska (stränga)  synen på missbruk formades och när Flashback blir sjukvårdsupplysning. Och vad skulle kunna hända om Putin tog LSD? Ordet "kraniepudding" förekommer i detta avsnitt!

Om alkoholfri öl ändå kan innehålla alkohol- vad bjuder man på då, undrar en omtänksam festfixare?

Hur olika kan beroende-genen slå i samma syskonskara? Och hur blir man egentligen beroendeterapeut? (Och blir man inte galen på klienternas snicksnack och återfall?

Svar: Nej.) The Houses Robert Bohman och Felix Granander svarar.

När Josefin var elva år fick hennes mamma cancer. Josefin besvärjde skräcken med magiskt tänkande, nojor och märkliga ritualer. Mammans sjukdom övergick i psykisk ohälsa, och Josefin levde under många år i ett djupt medberoende. I veckans avsnitt berättar hon hur hon gjorde sig fri, om havet och hur hon hjälper andra genom en musikalisk föreläsning.

Philip tog på sig svart kostym mitt i sommaren. Han skulle till beroendemottagningen: det var en sorgens dag. Knarkandet och supandet var väl bara en sorts äventyr, en upptäcktsfärd som hörde till att vara ung? Inte kan man vara missbrukare när man är bara 22 och dessutom professionell dansare? Men det kunde man tydligen. Och man kunde tydligen bli nykter också.

Sorgen efter mammans död drev Alicia djupare in i hårt festande, eller ja, missbruk. Till slut hade hon ingen att ringa, ingenstans att gå. Hon berättar om en skakig resa mot tillfrisknande, att ha män som sin akilleshäl, viktiga återfall och att inte orka ljuga en sekund till. Om försoning, sårbarhet och att äntligen kunna välja något annat än kaos.

Frågelåda! Finns det alltid ett skäl till ett beroende, eller kan man bli missbrukare helt enkelt för att man gillar att supa? Kan jag vänta tills efter svensexan, bröllopet och honey moon med att försöka bli nykter? Och varför är det viktigt att bli nykter och ren "för sin egen skull"? The Houses Robert Bohman och Felix Granander svarar.