Vetenskapsradion

I veckan fick Sverige sin första påtagliga del på plats av det kommande europeiska satellitnavigeringssystemet Galileo. Systemet ska komplettera det amerikanska GPS-systemet och var från början tänkt att vara i bruk 2008, nu är det 2018 som gäller. Kommer det fortfarande att göra nytta då?

I programmet hör vi Per Tegnér, nyligen pensionerad generaldirektör vid Rymdstyrelsen och ännu aktiv inom Galileo-projektet på EU-nivå. Projektet har än så länge en budget på 3,4 miljarder euro, men ytterligare omkring 1 miljard krävs för att systemet ska kunna byggas fullt ut. Vad får Europas medborgare för sina pengar och behövs det verkligen ett system till? Ja, menar Per Tegnér, som nämner oberoende gentemot USA som en viktig fördel, och mer konkret nytta för privatpersoner, byggfirmor och räddningstjänster.

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt varmare klimat och inlandsisen smälter med ökande hastighet. Ett par mil från Grönlands internationella flygplats, Kangerlussuaq, har inslandsisen smält ner 25 meter på bara fem år. - Tidigare körde turistbussar rakt ut på isen från grusvägen, men nu slutar vägen i ett stup, säger turistguiden Torben Pedersen.

– 25 meter, det var inte mycket, säger isforskaren och professorn Carl Egede-Böggild som är specialiserad på den Grönländska inlandsisen, på många håll har den smält ner med flera hundra meter på lika kort tid. Den ökande avsmältningstakten är oroande.

På 1930-talet var också en varm period i Grönland och klimatforskaren Kurt Kjaer som är professor på Köpenhamns universitet arbetar med ett unikt fotomaterial. Det är 10 000 flygfoton som togs systematiskt på 1930-talet över den grönländska kusten och iskanten. 1932 visar ett flygfoto en istunga från en glaciär på sydostkusten, istungan sträckte sig 8-10 kilometer ut i fjorden. Ett år senare var isen borta. Den snabba avsmältningen på 1930-talet ger forskarna ett bra jämförelsematerial med dagens ökande avsmältningstakt.

Det finns 46 bönder i Sydgrönland, och för dem är ett varmare klimat snarast en fördel. Det varmare klimatet ger längre växtsäsong till glädje för de grönländare som vill konsumera närproducerad potatis och grönsaker.

Men även havsisen i Arktis har minskat de senaste decennierna, allt mer av det blå havet blir synligt på somrarna. Martin Jakobsson som är professor i marin geologi och geofysik på Stockholms universitet, har tillsammans med forskarkollegor runtom i världen sammanställt olika forskningsrapporter om hur havsisen historiskt har varierat. Och resultaten tyder på att det kan ha varit helt isfritt på somrarna i Arktis under perioden 9000 till 5500 år sedan. Det som pekar på det är bland upptäckten av strandryggar på Nordgrönland.

Redaktör Gustaf Klarin [email protected]

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt varmare klimat och inlandsisen smälter med ökande hastighet. Ett par mil från Grönlands internationella flygplats, Kangerlussuaq, har inslandsisen smält ner 25 meter på bara fem år. - Tidigare körde turistbussar rakt ut på isen från grusvägen, men nu slutar vägen i ett stup, säger turistguiden Torben Pedersen.

– 25 meter, det var inte mycket, säger isforskaren och professorn Carl Egede-Böggild som är specialiserad på den Grönländska inlandsisen, på många håll har den smält ner med flera hundra meter på lika kort tid. Den ökande avsmältningstakten är oroande.

På 1930-talet var också en varm period i Grönland och klimatforskaren Kurt Kjaer som är professor på Köpenhamns universitet arbetar med ett unikt fotomaterial. Det är 10 000 flygfoton som togs systematiskt på 1930-talet över den grönländska kusten och iskanten. 1932 visar ett flygfoto en istunga från en glaciär på sydostkusten, istungan sträckte sig 8-10 kilometer ut i fjorden. Ett år senare var isen borta. Den snabba avsmältningen på 1930-talet ger forskarna ett bra jämförelsematerial med dagens ökande avsmältningstakt.

Det finns 46 bönder i Sydgrönland, och för dem är ett varmare klimat snarast en fördel. Det varmare klimatet ger längre växtsäsong till glädje för de grönländare som vill konsumera närproducerad potatis och grönsaker.

Men även havsisen i Arktis har minskat de senaste decennierna, allt mer av det blå havet blir synligt på somrarna. Martin Jakobsson som är professor i marin geologi och geofysik på Stockholms universitet, har tillsammans med forskarkollegor runtom i världen sammanställt olika forskningsrapporter om hur havsisen historiskt har varierat. Och resultaten tyder på att det kan ha varit helt isfritt på somrarna i Arktis under perioden 9000 till 5500 år sedan. Det som pekar på det är bland upptäckten av strandryggar på Nordgrönland.

Redaktör Gustaf Klarin [email protected]

Det är ett stort kvinnounderskott i Arktis. Kvinnorna flyttar för att utbilda sig, få bättre jobb och bättre skola till sina barn. Störst underskott av kvinnor är det i delar av norra Ryssland och Grönland, där det går ungefär 85 kvinnor på 100 män. I den Grönländska debatten utmålas klimatförändringarna som ett stor hot mot den traditionella jakt- och fångstkulturen, men samhällsforskningen pekar på att kvinnobrist och sociala förändringar är ett allvarligare hot.

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt mildare klimat.

Och det verkar vara en utbredd uppfattning bland grönlänningarna att ett varmare klimat är bra för samhället, skönt med lite mindre snö och is och några grader varmare i landet som till större delen fortfarande befinner sig i istiden. Huvuddelen av landet är täckt av en tjock inlandsis.

Men där finns människor som utmålas som förlorare, i den grönländska debatten, när det blir varmare. De handlar om de som lever av traditionell jakt som bedrivs med hundsläde. När snön inte faller och isen inte lägger sig så kan de inte längre försörja sig. Det är också en bild som fått internationell spridning. Den urgamla grönländska kulturen i utkanten av mänsklighetens utbredningsområde tappar fotfästet när fångstmännen trampar igenom de allt tunnare isarna.

Men det här är en bild som har dåligt stöd i samhällsforskningen.

Knud Mölegaard håller på att ge mat till sina 24 hundar som han har uppbundna runt ett litet skjul i Sisimiut som är Grönlands näst största stad med 5500 invånare, den ligger i höjd med polcirkeln.

Knud Möllegaard är en av många jagande grönländare som längtar efter snö och is, eftersom han bedriver jakt med hundsläde. Men när jag träffar honom i slutet på oktober är marken runt skjulet fortfarande lerig, det ännu inte fallit någon snö och isen har inte lagt sig, jakten på ren och säl får vänta.

– Förr levde jag på jakten, säger Knud Mölegaard, men sen flera år arbetar jag inom socialförvaltningen med återanpassning av unga kriminella. Att han slutade med jakten som levebröd och idag bara jagar på fritiden, berodde på att lönsamheten var för dålig.

Knud Mölegaard är en av många som har slutat att försörja sig som jägare och istället tagit anställning inom den offentliga sektorn.

Men det är nu inte främst de senaste årens klimatförändringar som har tvingat grönländarna att ge upp den traditionella livsstilen. Det säger Rasmus Ole Rasmussen som är samhällsforskare med inriktning på Arktis.

Av de grönländare som har jobb, jobbar majoriteten inom den offentliga sektorn och inom andra servicenäringar. Jakt på myskoxe, ren, säl, valross och val har sen länge tappat sin ekonomiska betydelse för samhället.

På 50-talet jobbade 80% av grönländarna inom fiskeribranschen, men även om fiskeindustrin idag är den viktigaste exportsektorn för Grönland, är det betydligt färre, bara 3000 personer som jobbar som fiskare. 

– Majoriteten av de 56000 grönländarna försörjer sig på verksamheter som inte direkt påverkas av klimatförändringar, säger Rasmus Ole Rasmussen är doktor i geografi. Sitt första forskningsprojekt utförde han i Sydgrönland i mitten på 70-talet, sedan dess har han forskat runt om i Arktis, men främst i Grönland.

Sedan 4 år tillbaka är han anställd som forskare på Nordregio, som är nordiska ministerrådets forskningsinstitution. Han är främst inriktad på utkantsområden där det bor väldigt få människor.

Och om man nu ska envisas med och måla ut ett hot mot Grönland och övriga Arktis idag så framstår det som om det främst är kvinnorna som hotar samhällena.

Kvinnorna i Arktis lämnar regionen för att få utbildning och bättre jobb. Så ser det ut i både norra Kanade, Alaska och norra delarna av Sverige, Norge och Finland, men störst underskott av kvinnor är det i norra Ryssland och i Grönland. Det går bara drygt 85 kvinnor på 100 män i Grönland.

Jag söker upp några kvinnor som ännu inte flyttat.

Anja Jakobsen 25 år gammal jobbar i en souvenirbutik i Qaqortoq i Sydgrönland.

--Vi...

Det är ett stort kvinnounderskott i Arktis. Kvinnorna flyttar för att utbilda sig, få bättre jobb och bättre skola till sina barn. Störst underskott av kvinnor är det i delar av norra Ryssland och Grönland, där det går ungefär 85 kvinnor på 100 män. I den Grönländska debatten utmålas klimatförändringarna som ett stor hot mot den traditionella jakt- och fångstkulturen, men samhällsforskningen pekar på att kvinnobrist och sociala förändringar är ett allvarligare hot.

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt mildare klimat.

Och det verkar vara en utbredd uppfattning bland grönlänningarna att ett varmare klimat är bra för samhället, skönt med lite mindre snö och is och några grader varmare i landet som till större delen fortfarande befinner sig i istiden. Huvuddelen av landet är täckt av en tjock inlandsis.

Men där finns människor som utmålas som förlorare, i den grönländska debatten, när det blir varmare. De handlar om de som lever av traditionell jakt som bedrivs med hundsläde. När snön inte faller och isen inte lägger sig så kan de inte längre försörja sig. Det är också en bild som fått internationell spridning. Den urgamla grönländska kulturen i utkanten av mänsklighetens utbredningsområde tappar fotfästet när fångstmännen trampar igenom de allt tunnare isarna.

Men det här är en bild som har dåligt stöd i samhällsforskningen.

Knud Mölegaard håller på att ge mat till sina 24 hundar som han har uppbundna runt ett litet skjul i Sisimiut som är Grönlands näst största stad med 5500 invånare, den ligger i höjd med polcirkeln.

Knud Möllegaard är en av många jagande grönländare som längtar efter snö och is, eftersom han bedriver jakt med hundsläde. Men när jag träffar honom i slutet på oktober är marken runt skjulet fortfarande lerig, det ännu inte fallit någon snö och isen har inte lagt sig, jakten på ren och säl får vänta.

– Förr levde jag på jakten, säger Knud Mölegaard, men sen flera år arbetar jag inom socialförvaltningen med återanpassning av unga kriminella. Att han slutade med jakten som levebröd och idag bara jagar på fritiden, berodde på att lönsamheten var för dålig.

Knud Mölegaard är en av många som har slutat att försörja sig som jägare och istället tagit anställning inom den offentliga sektorn.

Men det är nu inte främst de senaste årens klimatförändringar som har tvingat grönländarna att ge upp den traditionella livsstilen. Det säger Rasmus Ole Rasmussen som är samhällsforskare med inriktning på Arktis.

Av de grönländare som har jobb, jobbar majoriteten inom den offentliga sektorn och inom andra servicenäringar. Jakt på myskoxe, ren, säl, valross och val har sen länge tappat sin ekonomiska betydelse för samhället.

På 50-talet jobbade 80% av grönländarna inom fiskeribranschen, men även om fiskeindustrin idag är den viktigaste exportsektorn för Grönland, är det betydligt färre, bara 3000 personer som jobbar som fiskare. 

– Majoriteten av de 56000 grönländarna försörjer sig på verksamheter som inte direkt påverkas av klimatförändringar, säger Rasmus Ole Rasmussen är doktor i geografi. Sitt första forskningsprojekt utförde han i Sydgrönland i mitten på 70-talet, sedan dess har han forskat runt om i Arktis, men främst i Grönland.

Sedan 4 år tillbaka är han anställd som forskare på Nordregio, som är nordiska ministerrådets forskningsinstitution. Han är främst inriktad på utkantsområden där det bor väldigt få människor.

Och om man nu ska envisas med och måla ut ett hot mot Grönland och övriga Arktis idag så framstår det som om det främst är kvinnorna som hotar samhällena.

Kvinnorna i Arktis lämnar regionen för att få utbildning och bättre jobb. Så ser det ut i både norra Kanade, Alaska och norra delarna av Sverige, Norge och Finland, men störst underskott av kvinnor är det i norra Ryssland och i Grönland. Det går bara drygt 85 kvinnor på 100 män i Grönland.

Jag söker upp några kvinnor som ännu inte flyttat.

Anja Jakobsen 25 år gammal jobbar i en souvenirbutik i Qaqortoq i Sydgrönland.

--Vi...

Enligt legenden dog hon den 13 december 304 e Kr. Hennes reliker ligger spridda i italienska och franska kyrkor. Ögonen sägs finnas i Neapel, vänster underarm i Syrakusa, skallen i Frankrike och resten bland annat i Venedig. I Italien firas Sankta Lucias dödsdag med processioner, musikkår och bön. Men är relikerna i kyrkorna äkta?

1981 stormade beväpnade, maskerade män in i kyrkan San Geremia i Venedig, tvingade ner församlingen på golvet, slog sönder den glaskista där Sankta Lucia förvarades och stoppade ner henne i en säck och försvann. De var ute efter den silvermask som täckte hennes ansikte. Resterna hittades sen i en jaktstuga. En tolvårig strid om relikerna rasade 1992-2004 mellan kyrkorna i Venedig och Syrakusa innan man till slut skickade vänster underarm till Syrakusa.

I ett fyrtiotal böcker finns Sankta Lucias mirakel nedskrivna. Hur ser vår tids läkare på frågan om mirakel? Vetandets värld börjar i Italien där vi lär känna en okänd Lucia, för att sedan höra folkliga svenska föreställningar om Sankta Lucia. Kvinnan som ansåg sig jämlik med Adam, vägrade ligga underst vid samlag och därför fördrevs. Eva blev betydligt lättare för Adam att handskas med.

I programmet hörs Tora Wall från Nordiska Museet, Magnus Nyman vid Uppsala universitet och Jan Fagius från Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Enligt legenden dog hon den 13 december 304 e Kr. Hennes reliker ligger spridda i italienska och franska kyrkor. Ögonen sägs finnas i Neapel, vänster underarm i Syrakusa, skallen i Frankrike och resten bland annat i Venedig. I Italien firas Sankta Lucias dödsdag med processioner, musikkår och bön. Men är relikerna i kyrkorna äkta?

1981 stormade beväpnade, maskerade män in i kyrkan San Geremia i Venedig, tvingade ner församlingen på golvet, slog sönder den glaskista där Sankta Lucia förvarades och stoppade ner henne i en säck och försvann. De var ute efter den silvermask som täckte hennes ansikte. Resterna hittades sen i en jaktstuga. En tolvårig strid om relikerna rasade 1992-2004 mellan kyrkorna i Venedig och Syrakusa innan man till slut skickade vänster underarm till Syrakusa.

I ett fyrtiotal böcker finns Sankta Lucias mirakel nedskrivna. Hur ser vår tids läkare på frågan om mirakel? Vetandets värld börjar i Italien där vi lär känna en okänd Lucia, för att sedan höra folkliga svenska föreställningar om Sankta Lucia. Kvinnan som ansåg sig jämlik med Adam, vägrade ligga underst vid samlag och därför fördrevs. Eva blev betydligt lättare för Adam att handskas med.

I programmet hörs Tora Wall från Nordiska Museet, Magnus Nyman vid Uppsala universitet och Jan Fagius från Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det globala Nobelpriset? Direktsändning från Kulturhuset i Stockholm. Med gäster diskuterar vi fredspriset och hur det påverkar både världsläget och dem som belönas.

Vi ska också diskutera Kinas supersatsning på forskning och om den kommer att leda till fler nobelpris, och om det finns afrikanska länder där vi kan vänta oss vetenskapliga nobelpris i framtiden?

Och hur ser Nobelpriset ut om 25 år - är det andra länder som belönas och har till och med ämnena som belönas förändrats?

Programledare: Lena Nordlund och Roger Wilson

Det globala Nobelpriset? Direktsändning från Kulturhuset i Stockholm. Är Nobelpriset verkligen hela världens pris? Och vilken bild av världen får vi genom det som belönas? Varför går till exempel de flesta litteraturpris till europeiska författare? Det diskuterar vi med litteraturkunniga gäster. Vi får också höra om varför forskares rörlighet inte bör inskränkas, något som årets fysikpristagare skrivit debattartikel om.

Håller kartan över vetenskapsländer på att ritas om och hur går det med Japans mål om 30 nobelpris på 50 år?

Och hur ser man på medicinpriset som i år gick till provrörsbefruktning, i fattigare mer överbefolkade länder?

Programledare: Lena Nordlund och Roger Wilson

Japanen Ei-ichi Negishi är en av årets tre Nobelpristagare i kemi. Vägen till Nobelpriset har varit ganska rak, med goda studieresultat och framgångsrik forskning. Men framgångssagan kunde ha slutat innan den börjat, redan i high school när Negishi fick en första motgång i skolan.

Vetenskapsradions Lars Broström träffade Ei-ichi Negishi i hemmet i USA. I den lilla staden West Lafayette, där han bor, verkar han också som professor i kemi på Purdue-universitetet.