Vetenskapsradion

Det globala Nobelpriset? Direktsändning från Kulturhuset i Stockholm. Med gäster diskuterar vi fredspriset och hur det påverkar både världsläget och dem som belönas.

Vi ska också diskutera Kinas supersatsning på forskning och om den kommer att leda till fler nobelpris, och om det finns afrikanska länder där vi kan vänta oss vetenskapliga nobelpris i framtiden?

Och hur ser Nobelpriset ut om 25 år - är det andra länder som belönas och har till och med ämnena som belönas förändrats?

Programledare: Lena Nordlund och Roger Wilson

Det globala Nobelpriset? Direktsändning från Kulturhuset i Stockholm. Är Nobelpriset verkligen hela världens pris? Och vilken bild av världen får vi genom det som belönas? Varför går till exempel de flesta litteraturpris till europeiska författare? Det diskuterar vi med litteraturkunniga gäster. Vi får också höra om varför forskares rörlighet inte bör inskränkas, något som årets fysikpristagare skrivit debattartikel om.

Håller kartan över vetenskapsländer på att ritas om och hur går det med Japans mål om 30 nobelpris på 50 år?

Och hur ser man på medicinpriset som i år gick till provrörsbefruktning, i fattigare mer överbefolkade länder?

Programledare: Lena Nordlund och Roger Wilson

Japanen Ei-ichi Negishi är en av årets tre Nobelpristagare i kemi. Vägen till Nobelpriset har varit ganska rak, med goda studieresultat och framgångsrik forskning. Men framgångssagan kunde ha slutat innan den börjat, redan i high school när Negishi fick en första motgång i skolan.

Vetenskapsradions Lars Broström träffade Ei-ichi Negishi i hemmet i USA. I den lilla staden West Lafayette, där han bor, verkar han också som professor i kemi på Purdue-universitetet.

Vetandets värld besöker Manchester för att träffa Nobelpristagaren i fysik, Andre Geim. Han delar priset med kollegan Kostya Novoselov för att ha tagit fram det supertunna och superstarka kolmaterialet grafen, som har mycket användbara elektriska egenskaper. Andrei Geim är känd också för att ha fått en groda att sväva, och för att ha publicerat en vetenskaplig artikel tillsammans med sin hamster...

Grafit blev grafen Grafen är det atomtunna, kolmaterial som Andrei Geim tillsammans med Kostya Novoselov tog fram ur grafit 2004 och som visade sig ha flera ovanliga egenskaper som kan bli väldigt användbara. Det är extremt elektrisk ledande och värmeledningsförmåga.

Starkt är det också, och genomskinligt och tätt. Det är världens första material som forskarna kallar tvådimensionellt. Det innebär att det har minsta möjliga tjocklek, ett atomskikt. Grafen kan komma att användas i allt från mobiltelefoner till datorer och solceller och flygplan.

Nya 2D-material Nu pågår forskning världen över kring detta nya material. Hos Nobelpristagarna i Manchester provar man också nya tvådimensionella material.

Men ännu har man inte hittat något med sådana egenskaper som grafen.

– Grafen är unikt, säger den svenske forskaren Fredrik Schedin som jobbar hos Nobelpristagarna.

Svävande groda I Vetandets värld får vi höra om den speciella forskarstil hos Andre Geim som lett fram till inte bara grafenet, utan också forskningen om hur man får en groda att sväva i ett magnetfält och en sorts tejp som är uppbyggd på samma sätt som en geckoödlas tår.

Vi möter Geims hustru och kollega Irina Grigorieva, som har en klar bild om varför han blivit så framgångsrik. Och vi får höra historien om hur det kom sig att han publicerat en vetenskaplig artikel tillsammans med en hamster.

Vetandets värld besöker Manchester för att träffa Nobelpristagaren i fysik, Andre Geim. Han delar priset med kollegan Kostya Novoselov för att ha tagit fram det supertunna och superstarka kolmaterialet grafen, som har mycket användbara elektriska egenskaper. Andrei Geim är känd också för att ha fått en groda att sväva, och för att ha publicerat en vetenskaplig artikel tillsammans med sin hamster...

Grafit blev grafen Grafen är det atomtunna, kolmaterial som Andrei Geim tillsammans med Kostya Novoselov tog fram ur grafit 2004 och som visade sig ha flera ovanliga egenskaper som kan bli väldigt användbara. Det är extremt elektrisk ledande och värmeledningsförmåga.

Starkt är det också, och genomskinligt och tätt. Det är världens första material som forskarna kallar tvådimensionellt. Det innebär att det har minsta möjliga tjocklek, ett atomskikt. Grafen kan komma att användas i allt från mobiltelefoner till datorer och solceller och flygplan.

Nya 2D-material Nu pågår forskning världen över kring detta nya material. Hos Nobelpristagarna i Manchester provar man också nya tvådimensionella material.

Men ännu har man inte hittat något med sådana egenskaper som grafen.

– Grafen är unikt, säger den svenske forskaren Fredrik Schedin som jobbar hos Nobelpristagarna.

Svävande groda I Vetandets värld får vi höra om den speciella forskarstil hos Andre Geim som lett fram till inte bara grafenet, utan också forskningen om hur man får en groda att sväva i ett magnetfält och en sorts tejp som är uppbyggd på samma sätt som en geckoödlas tår.

Vi möter Geims hustru och kollega Irina Grigorieva, som har en klar bild om varför han blivit så framgångsrik. Och vi får höra historien om hur det kom sig att han publicerat en vetenskaplig artikel tillsammans med en hamster.

Tänk att 90 procent av gångerna misslyckas med vad du gör, men ändå fortsätta enträget. Det är den vardag som Nobelpristagaren i kemi, 80-årige Akira Suzuki, levt med.

– Eftersom nästan alla försök misslyckas behöver vi aldrig vara nervösa inför resultatet, säger Akira Suzuki luttrat i dagens Vetandets värld.

Enträget arbete gjorde att han vid 49 års ålder tillslut lyckades förädla möjligheten att lura kolatomer att koppla ihop sig med varandra. En upptäckt som lett till möjligheten att tillverka allt från blodtryckssänkande mediciner, till tv-oled-skärmar.

Med skratt och sång förmedlar han sin upptäckt. Men han dementerar det som andra hävdar ska vara hans fritidsintresse, något som få japaner har möjlighet att ägna sig åt.

Akira Suzuki är född 1930 i norra Japan på Hokkaido ön, och det är också vid Hokkaido-universitetet i Sapporo som han varit verksam som professor fram till sin pensionering.

Där skapade han atmosfären att studenterna skulle testa nya vägar och tänka själva, något som hans forna student och numera professor Yasunoro Yamamoto uppskattar.

Att Akira Suzuki satsade på organisk kemi berodde på en bok han hittade i en affär i Sapporo, som gjorde att han lämnade tanken på matematik.

Men att vara kemist i Japan på 50- talet var inte lätt, eftersom det inte fanns några ingredienser att göra experimenten med. Först måste han och hans kollegor därför börja med att själva tillverka ingredienserna, vilket gjorde att allt tog lång tid.

Att då arbeta med en metod som krävde pyttelite av den dyra metallen palladium, och att den dessutom kunde agera katalysator, alltså flera gånger agera för att kolatomerna skulle förenas,  passade bra. Tillsammans med en kombination av borsyra blev föreningen väldigt lagom, och mindre giftig än tidigare. Det är orsaken till att han är en av de tre som nu tilldelas Nobelpriset i kemi.

Tänk att 90 procent av gångerna misslyckas med vad du gör, men ändå fortsätta enträget. Det är den vardag som Nobelpristagaren i kemi, 80-årige Akira Suzuki, levt med.

– Eftersom nästan alla försök misslyckas behöver vi aldrig vara nervösa inför resultatet, säger Akira Suzuki luttrat i dagens Vetandets värld.

Enträget arbete gjorde att han vid 49 års ålder tillslut lyckades förädla möjligheten att lura kolatomer att koppla ihop sig med varandra. En upptäckt som lett till möjligheten att tillverka allt från blodtryckssänkande mediciner, till tv-oled-skärmar.

Med skratt och sång förmedlar han sin upptäckt. Men han dementerar det som andra hävdar ska vara hans fritidsintresse, något som få japaner har möjlighet att ägna sig åt.

Akira Suzuki är född 1930 i norra Japan på Hokkaido ön, och det är också vid Hokkaido-universitetet i Sapporo som han varit verksam som professor fram till sin pensionering.

Där skapade han atmosfären att studenterna skulle testa nya vägar och tänka själva, något som hans forna student och numera professor Yasunoro Yamamoto uppskattar.

Att Akira Suzuki satsade på organisk kemi berodde på en bok han hittade i en affär i Sapporo, som gjorde att han lämnade tanken på matematik.

Men att vara kemist i Japan på 50- talet var inte lätt, eftersom det inte fanns några ingredienser att göra experimenten med. Först måste han och hans kollegor därför börja med att själva tillverka ingredienserna, vilket gjorde att allt tog lång tid.

Att då arbeta med en metod som krävde pyttelite av den dyra metallen palladium, och att den dessutom kunde agera katalysator, alltså flera gånger agera för att kolatomerna skulle förenas,  passade bra. Tillsammans med en kombination av borsyra blev föreningen väldigt lagom, och mindre giftig än tidigare. Det är orsaken till att han är en av de tre som nu tilldelas Nobelpriset i kemi.

Årets Nobelpris i fysik går till två forskare som lyckats tillverka och testa grafen - ett atomtunt lager av kol med märkliga och användbara egenskaper. Möt en av dem i Vetandets Värld idag: Kostya Novoselov, som var doktorand när den nu prisbelönta forskningen gjordes för sex-sju år sedan. Följ också med in i Nobelpristagarnas grafenlab där vi får se steg för steg hur tillverkning av grafen med pristagarnas enkla "tejpmetod" går till.

Leder ström och värme Årets Nobelpristagare i fysik, Andrei Geim och Kostya Novoselov, lyckades 2004 ta fram sånt här atomtunt hönsnät av kol och visa dess märkliga egenskaper. Grafen leder ström praktiskt taget utan motstånd. Det leder värme bättre än något annat känt material. Det är starkare än stål, genomskinligt, och helt tätt.

Snart i din mobil? Det används redan på sina håll inom forskningen, och ute bland oss vanliga konsumenter väntas det snart dyka upp i bland annat mobiltelefonskärmar. Men Kostya Novoselov tycker att det är mest intressant att tänka sig användningsområden som ännu inte finns alls - för att inget material tidigare haft de egenskaper grafen har.

Nya användningsområden – Nu kan vi hitta användningsområdet som vi alltid drömt om men inte vågat säga högt. Nu har vi ett helt nytt material och kan tänka på helt nya användningsområden. Jag är säker på att människors fantasi, om de tillåter sig att drömma, kommer att komma på sådana användningsområden ganska snart.

Tillverkas med tejp Nobelpristagarna använde från början tejp för att få fram det nya materialet. Och den metoden används än på deras institution. Vetandets värld följer med in i labbet och får följa processen steg för steg. Du kan se den i bildspelet här nedan.

Camilla Widebeck [email protected]

Årets Nobelpris i fysik går till två forskare som lyckats tillverka och testa grafen - ett atomtunt lager av kol med märkliga och användbara egenskaper. Möt en av dem i Vetandets Värld idag: Kostya Novoselov, som var doktorand när den nu prisbelönta forskningen gjordes för sex-sju år sedan. Följ också med in i Nobelpristagarnas grafenlab där vi får se steg för steg hur tillverkning av grafen med pristagarnas enkla "tejpmetod" går till.

Leder ström och värme Årets Nobelpristagare i fysik, Andrei Geim och Kostya Novoselov, lyckades 2004 ta fram sånt här atomtunt hönsnät av kol och visa dess märkliga egenskaper. Grafen leder ström praktiskt taget utan motstånd. Det leder värme bättre än något annat känt material. Det är starkare än stål, genomskinligt, och helt tätt.

Snart i din mobil? Det används redan på sina håll inom forskningen, och ute bland oss vanliga konsumenter väntas det snart dyka upp i bland annat mobiltelefonskärmar. Men Kostya Novoselov tycker att det är mest intressant att tänka sig användningsområden som ännu inte finns alls - för att inget material tidigare haft de egenskaper grafen har.

Nya användningsområden – Nu kan vi hitta användningsområdet som vi alltid drömt om men inte vågat säga högt. Nu har vi ett helt nytt material och kan tänka på helt nya användningsområden. Jag är säker på att människors fantasi, om de tillåter sig att drömma, kommer att komma på sådana användningsområden ganska snart.

Tillverkas med tejp Nobelpristagarna använde från början tejp för att få fram det nya materialet. Och den metoden används än på deras institution. Vetandets värld följer med in i labbet och får följa processen steg för steg. Du kan se den i bildspelet här nedan.

Camilla Widebeck [email protected]

Över fyra miljoner barn har fötts med hjälp av provrörsbefruktning. Och årets nobelpristagare Robert Edwards kan sägas vara är pappa till dem alla. För utan honom och hans ihärdiga forskning mot strömmen hade inte provrörsbefruktningar varit där de är idag. Men det tog 32 år från den medicinska sensationen när första provrörsbabyn föddes tills han fick sitt pris.

1978 när Louise Brown föddes fick forskarna bakom provrörsbefruktningen, embryologen Robert Edwards och gynekologen Patrick Steptoe, kämpa i motvind. Kyrkan, särskilt den katolska, var emot dem, liksom en hel del forskare. Nobelpristagaren James Watson sa till exempel att det var så stor risk för missbildningar att Edwards och Steptoe säkert skulle tvingas till barnamord, en kritik som Edwards tog hårt.

I år fick Robert Edwards nobelpris  men han har hunnit fylla 85 år gammal och har så bräcklig hälsa att han inte kan komma till Stockholm. Inga journalister har heller fått träffa honom sedan han blev pristagare. 

I Vetandets värld berättar vi historien om hans forskning och hur han stod pall för allt motstånd som drabbade honom under 1970- och tidiga 80-talet.  Och hur det kom sig att han som var socialist öppnade privatklinik i ett gammalt slott.

Robert Edwards förste doktorand och forskarkollega sen 1960-talet, professor Martin Johnson, försöker komma på något negativt att säga om honom förutom hans dåliga klädstil.

Och Grace MacDonald som är mamma till världens andra provrörsbarn Alastair, snart 32 år, berättar hur synd hon tyckte om Lesley Brown, mamma nummer ett.

Här på webben kan du också höra en längre intervju med henne (på engelska) där hon berättar hur hon vågade ställa upp på något som aldrig hade lyckats förut. Men Grace MacDonald lyssnade egentligen mest på de hoppfulla tongångarna och förstod faktiskt aldrig att hon var nummer två i världen.  Hon berättar också hur hon hanterade all den kontrovers som fanns runt provrörsbefruktingarna i början.

Hör också en intervju med Matts Wikland, som var med och utförde den första provrörsbefruktningen i Sverige, ledd av Lars Hamberger, i Göteborg 1982. Matts Wikland utvecklade tekniken att använda ultraljud i stället för laparoskopi för att se hur mogna äggen är och den tekniken används nu i hela världen.