Isak tatuerade halva Stockholm, festandet var en förlängning av jobbet och livet var allmänt gött. Så varför vaknade han varje morgon med en stark känsla av att allt strax skulle gå åt helvete? Efter nästan fem decennier av "högfungerande" missbruk, katastrofala bottenskrap och nykterhetsförsök följda av återfall, trillade poletten ner till slut. "Mitt liv var ju faktiskt ohanterligt, även om det inte syntes utåt."