Under tio år bodde Stefan Olavsson i Gamla Stan- men i portarna, prången och gränderna. Idag är han hel, ren och brottsmålsadvokat, och nästan omöjlig att föreställa sig som hemlös sprutnarkoman. Stefan berättar om att vara intresserad av heminredning fast man inte har ett hem, om att upptäcka en strimma medmänsklighet i sig själv och om att i jobbet plötsligt förnimma sitt gamla jag bakom en låst dörr på Kronobergshäktet.