Vetenskapsradion

CH4+2O2 ger CO2+2 H2O eller annorlunda utryckt, metan plus två syremolekyler ger koldioxid och vatten. Så kan man beskriva en del av det som sker när ett stearinljus brinner. Det är en av många delar i den förbränningsprocess som sker. Men förbränning är betydligt mer komplicerat än så.

Att förstå och hitta förbränningens alla processer är näst intill omöjligt och att med datorers hjälp bygga upp modeller för det går inte det heller för så mycket datakraft som behövs finns inte.

Forskarna försöker hela tiden att komma närmare förbränningens gåta. Det för att försöka få fram så effektiva förbränningsprocesser som möjligtFör såväl kakelugnar sopförbränningsanläggningar och stora gasturbinerna som producerar värme eller el kan bli bättre än de är i dag. Dels kan man minska åtgången av bränsle och dessutom kan processerna bli renare och bättre för miljön.

I programmet besöker vi den världsledande förbränningsforskningen vid Lunds universitet. Här tar man fram instrument som gör det lättare at förstå vad som händer i förbränningsprocessen.

Med hjälp av laser kan man studera och analysera olika förlopp vid förbränning och i förlängningen räkna ut hur man effektiviserar processen. Och andra forskare arbetar med att göra förbränningsmotorn bränslesnålare och renare.

Medverkar gör Marcus Aldén professor i laserbaserad förbränningsdiagnostik; Bengt Johansson professor i förbränningsmotorer vid Lund universitet; Sven-Inge Möller doktor i förbränning också de vid Lunds universitet.

Redaktör: Håkan Svensson.

I världens nordligaste samhälle samsas forskare från hela världen, dessutom forskare inom en rad discipliner. -När du går ut från husen går du mitt i ett laboratorium, säger Roger Jakobsen som är VD för bolaget som driver forskningsbyn. Men med sitt fantastiska läge vid Kongsfjorden och med massvis av K-märkta byggnader i olika färger är Ny-Ålesund också en flitigt besökt turistort.

Förutom all personal som framförallt sommartid kommer till de elva permanenta forskningsstationerna i Ny-Ålesund finns det forskare från ytterligare en rad länder som regelbundet forskar i Ny-Ålesund.

–Det är förstås en del problem när så många forskare från så olika kulturer och med så olika intressen forskningsmässigt ska samsas på en relativt liten yta, säger Roberto Sperapani som är föreståndare färVigibile Italia, den italienska forskningsrådets station i Ny-Ålesund.

På platsen verkar bl a botanister, ornitologer, geologer, hydrologer, glaciologer, meteorologer – ja listan är mycket lång.

–Men jag tycker ändå att vi med tanke på den stora mängden olika forskare här klarar av att arbeta tillsammans här ganska bra, säger Roberto Sperapani.

Kim Holmén, svenskfödd forskningsdirektör på Norsk Polarinstitutt ser dock Ny-Ålesunds mångfald av forskning och forskare som en stor möjlighet.

–Tillsammans driver vi projekt och kommer längre i forskningen än vad vi hade gjort om vi forskat på egen hand, säger Kim Holmén.

Han understryker också Ny-Ålesunds roll som brobyggare mellan forskare och länder från olika delar av världen, t ex mellan Asien och Europa.

–Ny-Ålesund spelar en mycket större roll än man kan tro, säger Kim Holmén.

Med sin historia, sin bebyggelse, det naturliga läget och rollen idag som internationellt polarforskningscentrum gör förstås också Ny-Ålesund till en attraktiv turistort. Enda sättet att få besöka platsen som icke-forskare är att åka med en kryssning runt Spetsbergen – fartygen på dessa kryssningar angör i regel Ny-Ålesund. Under en säsong kommer 30 000 turrister till byn och ibland så många som 3 000 samtidigt – en massiv närvaro som förstås inte gagnar forskningen på platsen just den när den inträffar.

–Men inkomsterna från kryssningstrafiken hjälper oss att hålla forskarnas kostnader här uppe så låga som möjligt, berättar Roger Jakobsen, VD för Kings Bay AS, det statliga norska bolag  som äger och driver hela byn Ny-Ållesund.

Medverkande: Nick Cox, stationschef British Antarctic Survey; Roberto Sperapani, stationschef Italienska Forskningsrådet (CNR); Roger Jakobsen, VD Kings Bay AS; Kim Holmén, forskningsdirektör Norsk Polarinstitutt.

Redaktör: Mats Carlsson-Lénart.

I världens nordligaste samhälle samsas forskare från hela världen, dessutom forskare inom en rad discipliner. -När du går ut från husen går du mitt i ett laboratorium, säger Roger Jakobsen som är VD för bolaget som driver forskningsbyn. Men med sitt fantastiska läge vid Kongsfjorden och med massvis av K-märkta byggnader i olika färger är Ny-Ålesund också en flitigt besökt turistort.

Förutom all personal som framförallt sommartid kommer till de elva permanenta forskningsstationerna i Ny-Ålesund finns det forskare från ytterligare en rad länder som regelbundet forskar i Ny-Ålesund.

–Det är förstås en del problem när så många forskare från så olika kulturer och med så olika intressen forskningsmässigt ska samsas på en relativt liten yta, säger Roberto Sperapani som är föreståndare färVigibile Italia, den italienska forskningsrådets station i Ny-Ålesund.

På platsen verkar bl a botanister, ornitologer, geologer, hydrologer, glaciologer, meteorologer – ja listan är mycket lång.

–Men jag tycker ändå att vi med tanke på den stora mängden olika forskare här klarar av att arbeta tillsammans här ganska bra, säger Roberto Sperapani.

Kim Holmén, svenskfödd forskningsdirektör på Norsk Polarinstitutt ser dock Ny-Ålesunds mångfald av forskning och forskare som en stor möjlighet.

–Tillsammans driver vi projekt och kommer längre i forskningen än vad vi hade gjort om vi forskat på egen hand, säger Kim Holmén.

Han understryker också Ny-Ålesunds roll som brobyggare mellan forskare och länder från olika delar av världen, t ex mellan Asien och Europa.

–Ny-Ålesund spelar en mycket större roll än man kan tro, säger Kim Holmén.

Med sin historia, sin bebyggelse, det naturliga läget och rollen idag som internationellt polarforskningscentrum gör förstås också Ny-Ålesund till en attraktiv turistort. Enda sättet att få besöka platsen som icke-forskare är att åka med en kryssning runt Spetsbergen – fartygen på dessa kryssningar angör i regel Ny-Ålesund. Under en säsong kommer 30 000 turrister till byn och ibland så många som 3 000 samtidigt – en massiv närvaro som förstås inte gagnar forskningen på platsen just den när den inträffar.

–Men inkomsterna från kryssningstrafiken hjälper oss att hålla forskarnas kostnader här uppe så låga som möjligt, berättar Roger Jakobsen, VD för Kings Bay AS, det statliga norska bolag  som äger och driver hela byn Ny-Ållesund.

Medverkande: Nick Cox, stationschef British Antarctic Survey; Roberto Sperapani, stationschef Italienska Forskningsrådet (CNR); Roger Jakobsen, VD Kings Bay AS; Kim Holmén, forskningsdirektör Norsk Polarinstitutt.

Redaktör: Mats Carlsson-Lénart.

Ett gammalt gruvsamhälle vid en vacker fjord är förutom att det är världens nordligaste by också en mycket eftertraktad plats bland polarforskare från hela världen. Ren luft, nästan helt bilfritt och inte heller signaler från mobiler och trådlösa nätverk som stör forskningen. I två program, måndag 22.2 och tisdag 22.2 besöker vi Ny-Ålesund (en del av materialet sändes i program i höstas).

Ny-Ålesunds position är 78° 55´ N, 11° 56´ E. Längre norrut än någon annan plats med permanent befolkning. De enda mänskliga utposter som ligger längre norrut är militärbasen Alert i Kanada och Station Nord på Grönland, känd som bas för Siriuspatrullen.

Ny-Ålesund ligger mycket vackert vid Kongsfjorden på Spetsbergens västra kust. Orten grundades som gruvsamhälle på 1910-talet men efter flera svåra gruvolyckor stängdes gruvorna 1962.

Sakta men säkert blev Ny-Ålesund i stället ett polarforskningscentrum. Norsk Polarinstitutt etablerade en forskningsstation på platsen 1968 och nu finns 11 permanenta forskningsstationer i byn. Den senaste är den indiska stationen som öppnade 2008.

Sommartid kommer så många som 150 forskare till Ny-Ålesund från en rad olika länder. Djur, växter, is, vatten, fisk, fåglar, berg och luft – allt utforskas i Ny-Ålesund, som är känt för sin rena luft och nästan helt utan störningar från t ex biltrafiik och trådlös kommunikation.

Vi besöker Zeppelin-stationen som ligger på ett berg 500 meter ovanför själva byn. Zeppelin är en välbekant klimat- och miljöövervakningsstation som delvis finansieras och drivs av Sverige genom Naturvårdsverket och Stockholms universitet.

I programmet medverkar bl a Kim Holmén, svensk miljöforskare som sen 2004 håller en av de högsta befattningarna i den ärevördiga norska polarforskningen. Holmén är forskningsdirektör vid Norsk Polarinstitutt i Tromsö och som sådan en tongivande person i Ny-Ålesund.

Vi följer med honom i linbanan från Ny-Ålesund och upp på Zeppelinfjället där det sen 1989 finns en luftforskningsstation. I den vetenskapliga världen för sina långa mätserier av tillståndet i Arktis.

Medverkande: Kim Holmén, forskningsdirektör Norsk Polarinstitutt; Jack Kohler, glaciolog Norsk Polarinstitutt

Redaktör är Mats Carlsson-Lénart.

Ett gammalt gruvsamhälle vid en vacker fjord är förutom att det är världens nordligaste by också en mycket eftertraktad plats bland polarforskare från hela världen. Ren luft, nästan helt bilfritt och inte heller signaler från mobiler och trådlösa nätverk som stör forskningen. I två program, måndag 22.2 och tisdag 22.2 besöker vi Ny-Ålesund (en del av materialet sändes i program i höstas).

Ny-Ålesunds position är 78° 55´ N, 11° 56´ E. Längre norrut än någon annan plats med permanent befolkning. De enda mänskliga utposter som ligger längre norrut är militärbasen Alert i Kanada och Station Nord på Grönland, känd som bas för Siriuspatrullen.

Ny-Ålesund ligger mycket vackert vid Kongsfjorden på Spetsbergens västra kust. Orten grundades som gruvsamhälle på 1910-talet men efter flera svåra gruvolyckor stängdes gruvorna 1962.

Sakta men säkert blev Ny-Ålesund i stället ett polarforskningscentrum. Norsk Polarinstitutt etablerade en forskningsstation på platsen 1968 och nu finns 11 permanenta forskningsstationer i byn. Den senaste är den indiska stationen som öppnade 2008.

Sommartid kommer så många som 150 forskare till Ny-Ålesund från en rad olika länder. Djur, växter, is, vatten, fisk, fåglar, berg och luft – allt utforskas i Ny-Ålesund, som är känt för sin rena luft och nästan helt utan störningar från t ex biltrafiik och trådlös kommunikation.

Vi besöker Zeppelin-stationen som ligger på ett berg 500 meter ovanför själva byn. Zeppelin är en välbekant klimat- och miljöövervakningsstation som delvis finansieras och drivs av Sverige genom Naturvårdsverket och Stockholms universitet.

I programmet medverkar bl a Kim Holmén, svensk miljöforskare som sen 2004 håller en av de högsta befattningarna i den ärevördiga norska polarforskningen. Holmén är forskningsdirektör vid Norsk Polarinstitutt i Tromsö och som sådan en tongivande person i Ny-Ålesund.

Vi följer med honom i linbanan från Ny-Ålesund och upp på Zeppelinfjället där det sen 1989 finns en luftforskningsstation. I den vetenskapliga världen för sina långa mätserier av tillståndet i Arktis.

Medverkande: Kim Holmén, forskningsdirektör Norsk Polarinstitutt; Jack Kohler, glaciolog Norsk Polarinstitutt

Redaktör är Mats Carlsson-Lénart.

Egypten styrs nu av militären efter president Mubaraks avgång. Vilka politiska roller har militären spelat tidigare i andra länder? Varför har militären i länder som Turkiet så stark makt? Är militären höger eller vänster? I Latinamerika var de oftast höger men de hade också stor makt i kommunistdiktaturerna och vid nejlikerevoltionen i Portugal på 1970-taletstod de till vänster. Kan militären vara demokratisk? I Burma står de för diktatur, men i Spanien på 1970-talet stoppade de en antidemokratisk kupp. Medverkande Klas-Göran Karlsson och Kim Salomon, professorer i internationell historia vid Lunds Universitet.

Egypten styrs nu av militären efter president Mubaraks avgång. Vilka politiska roller har militären spelat tidigare i andra länder? Varför har militären i länder som Turkiet så stark makt? Är militären höger eller vänster? I Latinamerika var de oftast höger men de hade också stor makt i kommunistdiktaturerna och vid nejlikerevoltionen i Portugal på 1970-taletstod de till vänster. Kan militären vara demokratisk? I Burma står de för diktatur, men i Spanien på 1970-talet stoppade de en antidemokratisk kupp. Medverkande Klas-Göran Karlsson och Kim Salomon, professorer i internationell historia vid Lunds Universitet.

I vetandets värld torsdag 17 feb ska det handla om hur tillverkningen av läkemedel som vi använder i väst, sätter spår i vattnet hos människorna i tillverkningsländerna. Vi möter vi Joakim Larsson, forskare vid Göteborgs universitet som berättar om höga halter av läkemedel och antibiotikarester i Indiska floder och brunnar.

I vetandets värld torsdag 17 feb ska det handla om hur tillverkningen av läkemedel som vi använder i väst, sätter spår i vattnet hos människorna i tillverkningsländerna. Vi möter vi Joakim Larsson, forskare vid Göteborgs universitet som berättar om höga halter av läkemedel och antibiotikarester i Indiska floder och brunnar.

Drottning Kristina är en av våra mest omtalade och omskrivna kungligheter någonsin, trots att hon bara var landets regent i tio år. En fråga som diskuterats flitigt är hur det egentligen stod till med hennes könstillhörighet - var hon kanske någon form av hermafrodit? Med modern DNA-teknik har vi nya möjligheter att hitta svaret. Men frågan är: har vi rätt att rota i drottning Kristinas gener? Repris fr 20 maj 2010, sänds endast 23.07 den 16 februari.

– Sättet vi ser på mänskliga kvarlevor är komplicerat – de är inte levande, som vi människor, och inte döda ting, som en sten, utan hamnar på sätt och vis i en egen kategori, säger bioetikern Malin Masterton, vid Uppsala universitet.

I dagarna lägger hon fram sin doktorsavhandling "Duties to Past Persons: Moral Standing and Posthumous Interests of Old Human Remains", som behandlar just hur vi bör – eller rättare sagt inte bör – hantera mänskliga kvarlevor.

Det hela började faktiskt med en förfrågan till bioetikern Mats G Hansson, om huruvida man skulle kunna ta reda på hur mycket kvinna drottning Kristina var, genom att göra en DNA-analys på kvarlevor av drottning Kristina, utifrån material som finns tillgängligt på Uppsala Universitet. Frågan landade till slut i Malin Mastertons knä.

– Jag blev lite ställd till en början – hur kan man tänka sig att en död person kan skadas? Samtidigt så är det mycket personlig information som man i det här fallet skulle leta efter, säger hon.

Frågan utvecklades till att handla om hur vi egentligen ser på mänskliga kvarlevor, och om man kan handla oetiskt mot ett skelett. När väger det vetenskapliga intresset tyngre än respekten för en sedan länge död och begraven individs personliga integritet?

Redaktör: Peter Alestig.