Vetenskapsradion

Tigrar är inte bara vackra att se på, det finns en hel del annat man kan använda den utrotningshotade tiger till. I Asien finns till exempel den största marknaden för tigerprodukter. Där gör man vin på tigerben som ska fungera som ett afrodisiakum, man äter tigerkött och bär tigerklor och tigertänder som smycken i tron om att få en del av tigerns styrka. Pälsen är också en vanlig gåva bland högt uppsatta politiker i Kina och Ryssland.

Det är just tigerhandeln som är ett av de största hoten mot världens tigrar idag säger Pauline Verheij. Hon jobbar på Traffic i Malaysia med att förebygga illegal handel med tigrar och andra hotade arter. Den senaste hundraårsperioden har tigrarna minskat från 100 000 till 3200. Fortsätter de att försvinna i samma takt kommer alla vilda tigrar vara borta inom tolv år.

Men förutom den illegala handeln så finns det andra faror för tigern. Möt Pauline Verheij, Sejal Worah, naturvårdschef för Världsnaturfonden i Indien och Imran Kahn, tigerforskare och turistföretagare som pratar om problemen med tigerförvaltningen och hur vi kan lösa dem.

Efter jordbävningen och orkansäsongen drabbas nu Haiti av det många fruktat - en koleraepidemi. 1000 personer har dött i sjukdomen och fler än 15 000 har vårdats på sjukhus. I mitten på veckan bekräftades att sjukdomen har spridit sig till grannlandet Dominikanska republiken.

Läkaren Karin Lind berättar i Vetandets värld om hur arbetet med att rädda liv på koleracentren i det fattiga landet Haiti går till. Och via en dålig telefonledning från den haitiska landsbygden får vi också höra sjuksköterskan Stella Mauree som befinner sig på plats mitt i epidemin.

Kolera drabbar 3 till 5 miljoner människor och kostar mer än 100 000 liv varje år, trots att det är en lätt sjukdom att behandla. Men botemedlet är just det som saknas - rent vatten.

Efter jordbävningen och orkansäsongen drabbas nu Haiti av det många fruktat - en koleraepidemi. 1000 personer har dött i sjukdomen och fler än 15 000 har vårdats på sjukhus. I mitten på veckan bekräftades att sjukdomen har spridit sig till grannlandet Dominikanska republiken.

Läkaren Karin Lind berättar i Vetandets värld om hur arbetet med att rädda liv på koleracentren i det fattiga landet Haiti går till. Och via en dålig telefonledning från den haitiska landsbygden får vi också höra sjuksköterskan Stella Mauree som befinner sig på plats mitt i epidemin.

Kolera drabbar 3 till 5 miljoner människor och kostar mer än 100 000 liv varje år, trots att det är en lätt sjukdom att behandla. Men botemedlet är just det som saknas - rent vatten.

Ádin Hjertberg är en av de frivilliga försökspersonerna när en kemisk substans, som kanske kan bli ett läkemedel, för första gången ska testas på människor. I den här tidiga fasen undersöks om människor överhuvudtaget tål substansen. Och risken att drabbas av biverkningar finns förstås.

Studenten Ádin Hjertberg drygar ut kassan genom att ställa upp som frivillig försöksperson och har deltagit i flera försök.

– En gång fick jag väldigt ont i huvudet. Men det har inte varit värre än så, säger Ádin Hjertberg.

Till testerna i senare faser behövs många patienter som har den sjukdom som läkemedlet är tänkt för. Det är svårt att hitta alla de patienterna i primärvården tillräckligt snabbt. Det är en anledning till att läkemedelsindustrin, som finns utomlands, på senare år har lagt fler kliniska prövningar i andra länder än Sverige. Men nu vill Stockholm och Sverige vara med och konkurrera med länder som i dag ligger bättre till prismässigt.

Tidigare i höstas fick Stockholm en mottagning som genomför kliniska prövningar på stora patientgrupper, utan att belasta rutinsjukvården i primärvården.

Ádin Hjertberg är en av de frivilliga försökspersonerna när en kemisk substans, som kanske kan bli ett läkemedel, för första gången ska testas på människor. I den här tidiga fasen undersöks om människor överhuvudtaget tål substansen. Och risken att drabbas av biverkningar finns förstås.

Studenten Ádin Hjertberg drygar ut kassan genom att ställa upp som frivillig försöksperson och har deltagit i flera försök.

– En gång fick jag väldigt ont i huvudet. Men det har inte varit värre än så, säger Ádin Hjertberg.

Till testerna i senare faser behövs många patienter som har den sjukdom som läkemedlet är tänkt för. Det är svårt att hitta alla de patienterna i primärvården tillräckligt snabbt. Det är en anledning till att läkemedelsindustrin, som finns utomlands, på senare år har lagt fler kliniska prövningar i andra länder än Sverige. Men nu vill Stockholm och Sverige vara med och konkurrera med länder som i dag ligger bättre till prismässigt.

Tidigare i höstas fick Stockholm en mottagning som genomför kliniska prövningar på stora patientgrupper, utan att belasta rutinsjukvården i primärvården.

Depression har blivit en folksjukdom i Sverige - och i USA. Det beror på att vanliga sorgereaktioner alltmer klassas som en allvarlig psykisk störning, och nu planerar det amerikanska psykiaterförbundet i sin nya upplaga av diagnosbibeln DSM att ta bort enda undantaget för normal sorg, "förlust av nära anhörig".

Depression har blivit en folksjukdom i Sverige – och i USA. Det beror på att vanliga sorgereaktioner alltmer klassas som en allvarlig psykisk störning. Nu planerar det amerikanska psykiaterförbundet i sin nya upplaga av diagnosbibeln DSM att ta bort enda undantaget för normal sorg, ”förlust av nära anhörig”.

Kritiken mot DSM 5 gäller inte bara utvidgningen av antal diagnoser (som visas i måndagens Vetandets värld 15.11). Kritik kommer också när det gäller hanteringen av den mest utbredda psykiska åkomman: depresssion.

Det finns i nuvarande gällande version 4 av DSM ett undantag som säger att en sorgereaktion på anhörigs bortgång kan ge depressionsliknande symptom, och att det inte ska tolkas som att individens biologiska funktioner (läs: hjärnan) drabbats av bestående störning.

Psykiatern kan alltså vänta med depressionsdiagnosen tills man ser om sorgen går över, och depressionssymptomen försvinner. Men det enda undantaget av det slaget försvinner om American Psychiatric Association, som gör revideringen av DSM, gör verklighet av sina planer.

Undantaget tas bort av besynnerliga skäl, menar Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola, som följt förarbetena till nya DSM ur ett resonemangsperspektiv. I förarbetena till DSM 5 framförs slutledningen att man kan inte ha ETT undantag, när det mycket väl kan uppstå liknande övergående sorgereaktioner av många andra skäl också. Att det fanns ETT undantag i diagnosbibeln markerade ändå att psykiatriker kan hänsyn till att det kan finnas sorg som inte är patologisk och som kan gå över, menar Svenaeus.

Samma reaktion får vetenskapsradion vid samtal med en av författarna till boken The Loss of Sadness (Den förlorade sorgsenheten, Dualis 2010), Allan V. Horwitz och Jerome C. Wakefield.

– Nu kan det bli så, att den som förlorat en anhörig och som visar depressionsliknande symptomen klassas som psykiskt sjuk bara efter två veckor efter att symptomen märkts, utan att det egentligen handlar om något annat än en normal sorgereaktion (som ju också tar betydligt längre tid att läka), säger Jerome Wakefield.

 – Man borde gå tillbaka till situationen var före tredje versionen av DSM. I versionerna som fanns före DSM 3, som kom 1980, var det okay att sätta in symptomen i ett sammanhang, för att ta hänsyn till stark stress i den drabbades omgivning, menar han.

En annan stor förändring av DSM 5 kallas ”dimensionalisering”. Tanken är, att psykiatern som ställer diagnos, löpande ska kunna skatta t.ex depressionen på en skattningsskala.

– Det kan finnas grader i nedstämdhet, säger Niklas Långström, professor i psykiatri vid Karolinska institutet. Man kan tycka det är ett fyrkantigt sätt att säga ”att du har depression eller inte”. Nu söker de som jobbar med nya DSM att införa grader av depression, så att man på en skattningskala kan ange hur pass mycket depression en patient lider av för tillfället.

Men Jerome Wakefield argumenterar emot förslaget: Problemet är att en sådan skattningsskala kan beskriva vem som helst, och inte ger någon vägledning om det verkligen är en funktionsstörning, eller inte. Slutresultatet blir att vi kommer att ge fler och fler människor psykiatriska diagnoser.

Depression har blivit något av en folksjukdom i många länder. I USA räknar man med att mellan 5-10 av befolkningen under ett år får diagnosen, med påföljd att medicin/annan behandling och sjukskrivning ökar. Samma siffror nämns också för Sveriges del (se Vårdguiden, Stockholms läns landsting).

Frågan är om vi är tillbaka i en situation som på 60- och 70-talen, då anti-psykiatrirörelsen anklagade psykiatrin för att syssla med samhällsförtryck. Tongångarna kan bli lika...

Depression har blivit en folksjukdom i Sverige - och i USA. Det beror på att vanliga sorgereaktioner alltmer klassas som en allvarlig psykisk störning, och nu planerar det amerikanska psykiaterförbundet i sin nya upplaga av diagnosbibeln DSM att ta bort enda undantaget för normal sorg, "förlust av nära anhörig".

Depression har blivit en folksjukdom i Sverige – och i USA. Det beror på att vanliga sorgereaktioner alltmer klassas som en allvarlig psykisk störning. Nu planerar det amerikanska psykiaterförbundet i sin nya upplaga av diagnosbibeln DSM att ta bort enda undantaget för normal sorg, ”förlust av nära anhörig”.

Kritiken mot DSM 5 gäller inte bara utvidgningen av antal diagnoser (som visas i måndagens Vetandets värld 15.11). Kritik kommer också när det gäller hanteringen av den mest utbredda psykiska åkomman: depresssion.

Det finns i nuvarande gällande version 4 av DSM ett undantag som säger att en sorgereaktion på anhörigs bortgång kan ge depressionsliknande symptom, och att det inte ska tolkas som att individens biologiska funktioner (läs: hjärnan) drabbats av bestående störning.

Psykiatern kan alltså vänta med depressionsdiagnosen tills man ser om sorgen går över, och depressionssymptomen försvinner. Men det enda undantaget av det slaget försvinner om American Psychiatric Association, som gör revideringen av DSM, gör verklighet av sina planer.

Undantaget tas bort av besynnerliga skäl, menar Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola, som följt förarbetena till nya DSM ur ett resonemangsperspektiv. I förarbetena till DSM 5 framförs slutledningen att man kan inte ha ETT undantag, när det mycket väl kan uppstå liknande övergående sorgereaktioner av många andra skäl också. Att det fanns ETT undantag i diagnosbibeln markerade ändå att psykiatriker kan hänsyn till att det kan finnas sorg som inte är patologisk och som kan gå över, menar Svenaeus.

Samma reaktion får vetenskapsradion vid samtal med en av författarna till boken The Loss of Sadness (Den förlorade sorgsenheten, Dualis 2010), Allan V. Horwitz och Jerome C. Wakefield.

– Nu kan det bli så, att den som förlorat en anhörig och som visar depressionsliknande symptomen klassas som psykiskt sjuk bara efter två veckor efter att symptomen märkts, utan att det egentligen handlar om något annat än en normal sorgereaktion (som ju också tar betydligt längre tid att läka), säger Jerome Wakefield.

 – Man borde gå tillbaka till situationen var före tredje versionen av DSM. I versionerna som fanns före DSM 3, som kom 1980, var det okay att sätta in symptomen i ett sammanhang, för att ta hänsyn till stark stress i den drabbades omgivning, menar han.

En annan stor förändring av DSM 5 kallas ”dimensionalisering”. Tanken är, att psykiatern som ställer diagnos, löpande ska kunna skatta t.ex depressionen på en skattningsskala.

– Det kan finnas grader i nedstämdhet, säger Niklas Långström, professor i psykiatri vid Karolinska institutet. Man kan tycka det är ett fyrkantigt sätt att säga ”att du har depression eller inte”. Nu söker de som jobbar med nya DSM att införa grader av depression, så att man på en skattningskala kan ange hur pass mycket depression en patient lider av för tillfället.

Men Jerome Wakefield argumenterar emot förslaget: Problemet är att en sådan skattningsskala kan beskriva vem som helst, och inte ger någon vägledning om det verkligen är en funktionsstörning, eller inte. Slutresultatet blir att vi kommer att ge fler och fler människor psykiatriska diagnoser.

Depression har blivit något av en folksjukdom i många länder. I USA räknar man med att mellan 5-10 av befolkningen under ett år får diagnosen, med påföljd att medicin/annan behandling och sjukskrivning ökar. Samma siffror nämns också för Sveriges del (se Vårdguiden, Stockholms läns landsting).

Frågan är om vi är tillbaka i en situation som på 60- och 70-talen, då anti-psykiatrirörelsen anklagade psykiatrin för att syssla med samhällsförtryck. Tongångarna kan bli lika...

Överdrivet sexuellt intresse, hetsätning och onormala humörsvängningar hos barn hör till de nya psykiatriska diagnoser som kan bli vanliga inom loppet av ett par år. Världens mest inflytelserika handbok för psykiatriska diagnoser är under omgörning, den amerikanska så kallade DSM-manualen. Det är det amerikanska psykiatriförbundet som ger ut handboken, men den används världen över.

Tanken bakom DSM-systemet är att alla psykiatriker ska ställa diagnos på samma sätt. Depression, schizofreni och autism ska betyda samma sak oavsett vilken läkare man träffar. Eftersom psykiatrin precis som alla medicinska discipliner hela tiden utforskas och förändras måste manualen med jämna mellanrum uppdateras. Vissa diagnoser skrotas och nya kommer till. Den senaste DSM-versionen kom 1994. Och nu är det alltså dags igen. Version 5 av manualen ska stå klar om ett par år, men redan nu har det amerikanska psykiatriförbundet publicerat flera förslag på nya diagnoser som man vill ta in.

Och redan rasar debatten kring flera av de föreslagna diagnoserna. Diskussionen handlar framförallt om var gränsen mellan sjukdom och normalitet ska dras. Den ledande kritikern är en verklig insider, Allen Frances är professor i psykiatri vid Duke University i USA och var själv ordförande i arbetsgruppen som tog fram den senaste DSM- versionen. Han är djupt kritiskt till den riktning som den nya utgåvan nu ger psykiatrin. Han menar att allt fler kommer att betraktas som psykiskt sjuka och ifrågasätter flera av de nya diagnoser som är på väg in.

– Ytterligar tiotals miljoner amerikaner kommer att få psykiatriska diagnoser med det nya systemet, säger Allen Frances.

Ett exempel på en ny diagnos på förslag  i gränslandet mellan normalitet och sjukdom är "binge eating", hetsätning. Enligt Frances så innebär det nya diagnsossystemet  att det räcker med att proppa i sig för mycket mat en gång i veckan under tolv veckor för att få diagnosen hetsätning. Till skillnad mot bulimi, där det krävs att man genom att framkalla kräkningar eller ta laxermedel gör sig av med maten man proppat i sig, är hetsätning ett exempel på ett beteende där gränsen mellan normalt och sjukligt kan tyckas godtycklig. Frågan är hur många som skulle diagnosticeras som hetsätare med de nya kriterierierna, och var gränsen kan dras mellan att proppa i sig mat på ett sjukligt sätt och att helt enkelt äta för mycket ibland.

Allen Frances fortsätter sin uppradning av grupper som kan tänkas få nya diagnoser med den uppdaterad DSM-versionen. Spelberoende, en diagnos som kan ställas på den som i sjuklig omfattning spelar om pengar, kommer att ingå i en ny kategori av beteendeberoenden. Enligt Frances öppnar denna nya kategori för att sjukdomsförklara nästan vilka beteenden som helst. Internetberoende står kanske näst på tur, men lite raljerande hävdar Frances att hans eget flitiga solande snart kan komma att kategoriseras som sjukligt solningsberoende.

Men det som verkligen triggade Allen Frances att ge sig ut i en offentlig debatt om den nya manualen är den föreslagna diagnosen "svaga psykossymptom". Diagnosen har också kallats psykosrisksyndrom och det handlar om att fånga upp personer som ännu inte utvecklat psykos men som kan ligga i riskzonen. En annan diagnos som ska kunna ges till barn handlar om okontrollerbart dåligt humör och kan enligt Allen Francis också komma att behandlas med antipsykotiska medel.

– De absolut farligaste förslagen handlar om psykosrisk och temper dysregulation, "oreglerat humör".  Den senare kan komma att missbrukas i den kliniska vardagen på ett sätt som leder till att barn med återkommande vredesutbrott får antipsykotiska medel.

Tanken med den nya diagnosen för svaga psykossymptom är att tidigt fånga upp människor som ligger i riskzonen för att utveckla psykos och ge dem adekvat förebyggande vård. På så sätt kan man förhindra att en verklig psykossjukdom någonsin bryter ut. Men Allen Frances anser att nuvarande möjligheter att förutse vem som verkligen...

Överdrivet sexuellt intresse, hetsätning och onormala humörsvängningar hos barn hör till de nya psykiatriska diagnoser som kan bli vanliga inom loppet av ett par år. Världens mest inflytelserika handbok för psykiatriska diagnoser är under omgörning, den amerikanska så kallade DSM-manualen. Det är det amerikanska psykiatriförbundet som ger ut handboken, men den används världen över.

Tanken bakom DSM-systemet är att alla psykiatriker ska ställa diagnos på samma sätt. Depression, schizofreni och autism ska betyda samma sak oavsett vilken läkare man träffar. Eftersom psykiatrin precis som alla medicinska discipliner hela tiden utforskas och förändras måste manualen med jämna mellanrum uppdateras. Vissa diagnoser skrotas och nya kommer till. Den senaste DSM-versionen kom 1994. Och nu är det alltså dags igen. Version 5 av manualen ska stå klar om ett par år, men redan nu har det amerikanska psykiatriförbundet publicerat flera förslag på nya diagnoser som man vill ta in.

Och redan rasar debatten kring flera av de föreslagna diagnoserna. Diskussionen handlar framförallt om var gränsen mellan sjukdom och normalitet ska dras. Den ledande kritikern är en verklig insider, Allen Frances är professor i psykiatri vid Duke University i USA och var själv ordförande i arbetsgruppen som tog fram den senaste DSM- versionen. Han är djupt kritiskt till den riktning som den nya utgåvan nu ger psykiatrin. Han menar att allt fler kommer att betraktas som psykiskt sjuka och ifrågasätter flera av de nya diagnoser som är på väg in.

– Ytterligar tiotals miljoner amerikaner kommer att få psykiatriska diagnoser med det nya systemet, säger Allen Frances.

Ett exempel på en ny diagnos på förslag  i gränslandet mellan normalitet och sjukdom är "binge eating", hetsätning. Enligt Frances så innebär det nya diagnsossystemet  att det räcker med att proppa i sig för mycket mat en gång i veckan under tolv veckor för att få diagnosen hetsätning. Till skillnad mot bulimi, där det krävs att man genom att framkalla kräkningar eller ta laxermedel gör sig av med maten man proppat i sig, är hetsätning ett exempel på ett beteende där gränsen mellan normalt och sjukligt kan tyckas godtycklig. Frågan är hur många som skulle diagnosticeras som hetsätare med de nya kriterierierna, och var gränsen kan dras mellan att proppa i sig mat på ett sjukligt sätt och att helt enkelt äta för mycket ibland.

Allen Frances fortsätter sin uppradning av grupper som kan tänkas få nya diagnoser med den uppdaterad DSM-versionen. Spelberoende, en diagnos som kan ställas på den som i sjuklig omfattning spelar om pengar, kommer att ingå i en ny kategori av beteendeberoenden. Enligt Frances öppnar denna nya kategori för att sjukdomsförklara nästan vilka beteenden som helst. Internetberoende står kanske näst på tur, men lite raljerande hävdar Frances att hans eget flitiga solande snart kan komma att kategoriseras som sjukligt solningsberoende.

Men det som verkligen triggade Allen Frances att ge sig ut i en offentlig debatt om den nya manualen är den föreslagna diagnosen "svaga psykossymptom". Diagnosen har också kallats psykosrisksyndrom och det handlar om att fånga upp personer som ännu inte utvecklat psykos men som kan ligga i riskzonen. En annan diagnos som ska kunna ges till barn handlar om okontrollerbart dåligt humör och kan enligt Allen Francis också komma att behandlas med antipsykotiska medel.

– De absolut farligaste förslagen handlar om psykosrisk och temper dysregulation, "oreglerat humör".  Den senare kan komma att missbrukas i den kliniska vardagen på ett sätt som leder till att barn med återkommande vredesutbrott får antipsykotiska medel.

Tanken med den nya diagnosen för svaga psykossymptom är att tidigt fånga upp människor som ligger i riskzonen för att utveckla psykos och ge dem adekvat förebyggande vård. På så sätt kan man förhindra att en verklig psykossjukdom någonsin bryter ut. Men Allen Frances anser att nuvarande möjligheter att förutse vem som verkligen...

Sedan 1992 finns en konvention om biologisk mångfald som nästan 170 länder har undertecknat. I år var det meningen att takten som arter dör ut med skulle ha bromsats. I stället fortsätter den att öka. Det är ett faktum att målen i konventionen inte nås, ändå ställs ingen till svars.

Haven är ett av de värst drabbade ekosystemen, bland annat på grund av överfiskning. Konventionen om biologisk mångfald har ännu inte minskat hoten mot haven, tvärtom listas fler arter som utrotningshotade varje år.

Nyligen möttes länderna som skrivit under konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i Japan och resultatet av mötet blev bland annat att fiskelivet får ett bättre skydd genom en kraftig ökning av de marina reservaten. Frågan är bara hur det ska genomföras. Målen i den gamla konventionen nåddes inte och än så länge är det inte bestämt hur den nya överenskommelsen ska finansieras.

Enligt Anki Weibull på Naturvårdsverket är den största fördelen med konventionen om biologisk mångfald att den skapar dialog. Samtidigt önskar hon att det hade funnits mer möjligheter att straffa länder som inte lever upp till målen. Lena Eriksson på Naturskyddsföreningen tycker att en internationell miljödomstol är en intressant tanke men frågar sig vilka som skulle hållas ansvariga.

Trots allt genomförs en hel del projekt för att bevara arter. En form av mångfald som vi kanske oftast inte tänker på är den odlade mångfalden. Vi kommer att få höra Karin Persson berätta om sitt arbete med att bevara gamla lök- och knölväxter. Övriga medverkande är Ulf Gärdenfors, professor i naturvårdsbiologi och ledare på Artdatabanken i Uppsala.