Vandra med Henrik

Regnet kommer utan förvarning och slår ner som en bortglömd påminnelse från barndomens hemliga platser. Jag är i Styggforsens naturreservat, där meteorer och lavskägg haft fest i 377 miljoner år – och ingen bjöd mig förrän nu. Vandra, vi klättrar i blöta trappor, viskar med kalklager som står på tvären och delar stig med både barnfamiljer och djävulssägner.

Här spelades delar av Jungfrukällan in och kärlekslås rostar i enslig romantik, medan vattnet faller som kolsvart läsk från en gudomlig dryckesautomat. Jag talar om lavtäcken, mossrutschkanor, ljuddämpande klippblock och en viss rädsla för att ramla men ändå spela in ljudet om jag gör det. Kanske är det detta som är poängen – att gå där ingen Henrik gått förut, och ändå vara hemma.

Jag funderar på en konsert med bockhorn och TB-303 vid fallets kant. Vill du komma?

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Styggforsens naturreservat, klicka här: https://www.lansstyrelsen.se/dalarna/besoksmal/naturreservat/styggforsen.html

Mer om filmen Jungfrukällan, klicka här: https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4608

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag har varit här hundrafemtio gånger, Vandra. Men aldrig riktigt varit här. Idag vandrar jag över Mars, fast i Dalarna. Det röda dammet, slaggstenarna, den där märkliga doften av kopparvitriol och historia som jäser i gräset. Jag försöker hitta något känslomässigt i detta världsarv – och kanske, bara kanske, klämtar det till där borta vid pumpen.

Vi talar om Bocken Kåre, om Stora Stöten (1,6 kilometer i omkrets – lägg den på tungan), om gruvdrängen Fet-Mats som togs upp ur berget lika färsk som ett lunchpaket efter 40 år i vitrioldränkt evighet. Jag får svindel på utsiktsplatån och känner hur barndomens skolresor blandas med vuxenvandrarens vemod.

Och just som jag tror att jag är ensam i mina tankar dyker ett “Hej, är det inte du?” upp ur gruvdammet. Det är alltid någon som har sett. Sett vad?

Lyssna, Vandra. Det klämtar. Inuti.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Falu Gruva, klicka här: https://www.falugruva.se

Mer om världsarvet Falun, klicka här: https://whc.unesco.org/en/list/1027

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag ville till Dalhalla. Jag såg det framför mig – kliva rakt in i en grön sagogrop och viska mina funderingar ut i kalkväggen. Men jag blev inte insläppt. Jag knackade till och med på rutor som en Janne Josefsson på roadtrip. Det gick inte.

Så jag hamnade i Rättvik istället. Mitt i Big Lake Run. Hundratals V8-mullrande barndomsminnen på hjul. Campingstolar, skinnjackor, blixtar tatuerade på halsar och en mycket fin gul bil. Jag pratar med dig, Vandra, medan jag försöker undvika högtalare som spelar Eddie Medusa så att inte algoritmerna blir arga.

Det blir en promenad genom min uppväxts ljudkuliss. Det blir en betraktelse över tillhörighet, alienation, tatuerade halsar, bensindoft och drömmen om en hobby som inte blir till jobb. Jag berättar om akrylfärger, korvkön, moppekillar från förr och varför jag aldrig blev en bilkille – men kanske kan bli det ändå.

Vandra, det här är kanske det mest motorburna avsnittet jag har gjort. Och kanske det mest nostalgiska. Allt detta mitt i en rondell i Rättvik. Lyssna, känn, fundera: Vad skulle din veteranbil heta?

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Big Lake Run, klicka här:

https://www.biglakerun.se

Mer om Dalhalla, klicka här:

https://www.dalhalla.se

Mer om Rättvik, klicka här:

https://www.visitrattvik.se

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag står på lastkajen bakom Svärdsjöskolan. Det blåser. Några fiskmåsar cirklar och någonstans i gruset nedanför mina skor ligger en tredjedel av mitt gamla jag kvar. Eller kanske hela. Jag vet inte. Det är en sån dag, Vandra.

Jag har gått här förr – både i verkligheten och i tanken. Förra gången med Titti, när vi skrev vår bok. Den här gången ensam. Eller, du är ju med förstås. Men du säger ju aldrig något. Och det är kanske det finaste med dig.

Vi passerar matsalen, lärarrummet (som aldrig var lås som tur vart), den fula ingång E och trappan där jag gömde mig. Jag berättar igen. Det gamla. Det där jag ”tjatar” om. Fast jag egentligen bara försöker förstå vad som hände. Och vem jag blev. Att jag blev det där ordet: Mobbad...

Jag berättar för att det fortfarande pågår. För att barn fortfarande sitter på lastkajer, tomma inuti. För att någon kanske hör det här och känner sig mindre ensam.

Och jag säger det till dig, som är barn just nu och känner dig fel: de har inte rätt. Du är inte fel. Kampen för rätten att vara sig själv är alltid värd att föras.

Och du, som var där. Som såg. Som kanske deltog. Jag bär inte på dig längre. Men ge fan i att göra om det.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om boken Jag är bara ett jävla äckel, Klicka här: https://www.adlibris.com/se/sok?q=jag+%C3%A4r+bara+ett+j%C3%A4vla+%C3%A4ckel

Mer om Svärdsjöskolan och Svärdsjö, Klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sv%C3%A4rdsj%C3%B6

Se vandringen med Mig och Titti på plats: https://youtu.be/sN-n22mvdVk?si=_1iabZLxEjUST0zv

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.”

Vi går i skogen, en väg jag gått förut, för precis ett år sen. Då pratade jag om att börja tycka om mig själv. Nu pratar jag kanske om samma sak, fast det låter lite annorlunda. Fåglarna attackerar, Flingan gömmer sig under en gran, jag tappar filer och nästan förståndet, och någonstans mitt i allt hör jag ekot av ett liv som var.

Det är något med platser. De är som gamla bekanta som inte längre vet vad de ska säga. Och något med katten, den slingriga fisken till vän som kanske saknar mig lika lite som jag saknar honom. Eller så gör vi det, men på olika språk.

Jag skäms lite för hur mycket jag delar i det här avsnittet. Men det är ju min podd, och jag gör som jag vill. Så häng med på en vandring genom skog, separation, fågelfeider och en liten glimt av tacksamhet.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag började med att prata med ett får. Det kändes som det enda rimliga att göra på Bögs gård, där ladan var full av bräkande små liv och lammskallar med kloka ögon. Sedan gick jag vidare – rakt in i historien, som så ofta när jag försöker hitta naturen.

Grusvägen slingrade sig som en tanke genom det norra Järvafältets gamla landskap, och varje stig kändes som ett val jag inte riktigt minns att jag gjorde. Jag stötte på hästar med ögonbindlar (eller skydd, beroende på vem man frågar), svalors skratt i luften, och en järnhaspsgrind som släppte in mig i ett rekonstruerat järnåldersliv. Långhuset stod där som en tyst tidsmaskin och luktade trä, tjära och barndomsminnen från Nysjön.

Jag mindes när jag ljög och sa att jag kunde rida, red uppför fjäll i Åre och höll på att tappa både balans och värdighet. Jag sjöng för kor och tänkte på hur mycket de egentligen förstår. Och någonstans längs vägen kom tanken: kanske borde jag ha tagit med mig en iPad, eller åtminstone vatten. Men så kom jag till Väsby gård, bland syrén och köksträdgårdsskyltar, och det var som att kliva in i ett vykort från en annan tid.

Och nu är jag här. Och du med.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Bögs Gård, klicka här: https://www.bogsgard.se/

Mer om Järvafältet, klicka här: https://parker.stockholm/parker/jarvafaltet/

Mer om Väsby Gård och Naturskolan, klicka här: https://www.sollentuna.se/naturskolan

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi trampar in bland mossiga ruiner, rödfärgad jord och gruvgångar med fantasy-aura. Högbergsfältets skogsbeklädda industrihistoria – en plats där det droppar från bergstak och barn springer i ekande gångar som heter “stoll”.

Ett kapell måste besökas, ett gubbkomplex luftas, en ångmaskin visualiseras i vardagsrummet och någonstans där mitt emellan ett barns röst och en murrig gruvvägg bestäms det att färger är starka nog även utan svamp. Det är, som så ofta, som att följa en tråd som inte nödvändigtvis leder någonstans – men ändå hela tiden någonstans mycket viktigt.

Googla gärna bilder på Tilas Stoll, men lyssna först. Och ta på dig något varmt.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Högbergsfältet, klicka här: https://www.lansstyrelsen.se/vasmanland/besoksmal/naturreservat/hogbergsfaltet.html

Mer om Tilas Stoll, klicka här:https://visitvarmland.com/filipstad/kultur-historia/natursevardheter/tilas-stoll

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra, idag går vi på en gata som nästan alla gått på, men få riktigt minns. Drottninggatan. Ett pärlband av skyltfönster, brus och Strindbergscitat. Men också en osynlig stig genom minnet – till terapirum, panikångest, och en park där allt stannade upp. Här satt jag en gång och kände att allt var slut. Idag är det första dagen utan medicin på länge. Det blev ett sånt avsnitt. Fast ändå inte. Kanske mer ett vittnesmål om att öppningar kan uppstå där man trodde det bara fanns betong.

Det pratas om panerad ost, karuseller, skäggiga gubbar och hur en människas största rädsla ibland är att vara som någon man aldrig pratat med. Och det finns en glasskiosk. Alltid en glasskiosk.

Vandra med mig längs Stockholms mest missförstådda gata, förbi psykets tunnlar och tillbaka ut i ljuset.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Centralbadet, klicka här: https://www.centralbadet.se

Mer om Strindbergsmuseet, klicka här: https://www.strindbergsmuseet.se

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag skulle bara ha en kopp kaffe. Det var allt. En kopp, en liten promenad, en liten damm. Men så stod jag där – på övervåningen i Grythyttans gamla kvarn, i sällskap av en ensam humla och ett mycket artigt samtal om grovråg, elproduktion och Perssons magasin i Löa. Och så gick jag ut med min blomprydda kopp och satte mig på dammluckan som om det vore världens mest naturliga fikaplats.

Vandra, idag får du följa med mig till ett hörn av världen där vattnet är bronsfärgat, höbalar klär ut sig till valrossar, och zombiefilmer plötsligt känns som meditation. Vi pratar termosnostalgi, ensamhet på landsväg, mormors cigarettrök och varför gamla industribyggnader kanske egentligen är framtidens yogastudios.

Jag försöker förstå vad ekar är, glömmer vad jag vet, och hittar ett dräneringsrör som bryter all poesi. Men det gör inget. För det är precis så här livet är – högt gräs, felaktiga växtidentifieringar, och en liten stig som leder någonstans eller ingenstans. Och just där, precis där, möts vi.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Grythyttan, klicka här: https://www.grythyttan.com

Mer om kvarnen och vattenkraftverket, klicka här: https://www.grythytteqwarn.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Vandra,

Jag gick vilse i Filipstad. Det började med att jag ställde bilen vid en bensinmack och tänkte: "Jag tar en promenad utan mål eller mening." Och det gjorde jag. Jag gick, och gick, och gick och plötsligt var jag vilse i en stad som kändes som en metropol, trots att den är ganska liten. Är Filipstad Sveriges tråkigaste stad? Jag passerade iallafall biografen Björn, snacksbutiken OLW och funderade på att fråga polisen var min bil var, men istället fortsatte jag vandra. Jag korsade en bro över älven och hamnade på en plats formad som ett pansarfartyg.

Iallafall, där mitt i staden så kände jag livets ändlighet slå till. Jag såg en pappa med sina barn och insåg att jag inte längre är i trettioårsåldern, även om jag ibland tror det. Livet är märkligt, Vandra.

Jag satte mig bredvid en staty på torget. Vi pratade, eller jag pratade, om livet, döden och allt däremellan. Sedan gick jag och köpte en glass, för ibland är det det enda man kan göra.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Filipstad, klicka här: https://www.filipstad.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.