Att våga säga som det är 
Ibland kan det kännas omöjligt att våga säga som det är. Speciellt om den vi pratar med blir ledsen, arg eller sårad.
Kanske har vi erfarenhet av att varje gång som vi "visar" vad vi tänker och känner (speciellt om det är jobbiga ämnen) så reagerar vår partner/vän/kollega eller för den delen vår tonåring, med att stänga av, vända på klacken och dra därifrån. 
Eller så visar vår erfarenhet att OM vi skulle berätta om vårt inre, så leder det nästan alltid till gräl, konflikter och floder av tårar.

Beslutet blir därmed enkelt. Vi håller tyst.
I väntan på bättre tider stänger vi ner oss själva och kanske hoppas vi på att partnern/vännen/ kollegan eller tonåringen ska fatta hur det ligger till, på egen hand. Intressant nog leder dessa mänskliga beslut, sällan dit vi vill. 

På resan blir det kanske omöjligt att vara tyst och i stundens hetta kommer allt som vi stängt ner, nu ut i form av en explosion. En bomb som sårar, gör ont och som ofta leder till ilska och bitterhet. Precis det som vi velat undvika. Eller så försöker vi förmildra det vi behöver ha sagt genom att manipulera och pysa ut våra viktiga budskap. 

Med facit i hand, är båda alternativen förödande för alla parter. 

Nyckeln till respektfulla relationer är på många sätt bra kommunikation.
Det är sättet som vi "pratar" med oss själva och med varandra som avgör kvalitén på våra relationer. Det är helt enkelt så att när vi vågar stå upp för oss själva och visa oss (show up) finns och syns vi. När vi syns & finns kommer våra närmaste känna sig delaktiga och trygga. 
Spännande, eller hur?! 

I det här podcastavsnittet möter Eva Berlander sin äldste son Anders. Tillsammans nosar de på några av dom intressanta frågor som landat i institutets mejlbox.
Som vanligt ska du känna dig varmt välkommen att lyssna!