Björn & Navid

Det har återigen blivit dags för ett avsnitt helt utan förbestämt ämne. Pingvinerna kastar sig frimodigt ut i poddosfären utan varken skyddsnät eller manus.

Så hur kan dom göra annat än att tala om roddmaskiner och Immanuel Kant, Ashtanga-yoga och spunnet socker, snuttefiltar och självmedkänsla, känslan av ”hemma” och känslan av att vara hållen, det sanna och det osanna, etik och döden, Stockholm Open och schlager-snickare, och spänningsfältet mellan ”Too many fucks to give” och ”No more fucks to give”?

Du fattar. Det är en helt vanlig dag på isflaket med högst i tak. Ett naket, akustiskt och flanerande samtal i första person singular, om Kattegatt i november, dom mer förfinade formerna av lycka, en upplyftande människosyn, skillnaden mellan kunskap och visdom, och om en utdöende art på svenska lunchrestauranger. Välkommen ombord!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter ett inledande hallåhej till vår framtida samarbetspartner, överraskar den ena pingvinen med att hitta sin inre Anthony Robbins. Den andra får en lektion i konflikthantering av sin dotter, som självklart tar hjälp av svensk hiphop. 

Därefter avslöjar sistnämnda pingvin sin okunnighet kring klassisk musik, och sin längtan efter swag. Thailändares och västerlänningars olikheter när kameran är på, och av, belyses. Navid överraskar med sin masochistiska sida under morgonmotionen, och Björn med sin sadistiska sida när han talar in ett röstmeddelande. 

Bland veckans alla vitala frågor återfinns följande:

Vad är vi rädda för när vi känner konflikträdsla?

Hur pyntar, balsamerar och fluffar vi vårt nej?

Vilken sport lockar fram vrede mest effektivt?

Behöver all vrede uttryckas?

Vilka är områdena där poddpingvinerna är konflikträdda inför varandra?

Hur jobbigt är det att tredje part ser oss i konflikt med någon?

Var är min heliga mark?

Allt kryddat med vår inre fyraåring och vår inre Balrog, ett gulkantat citat av Brenée Brown, Baloo och baronen Montesqiueu, porslinskrossning och mentala brandövningar, en isbergs-liknelse och en jordnöts-allergi-liknelse, och en historia där röde pingvinen tar fram sin virtuella sabel på tågrälsen i Varberg. 

Inga nyord skapas i avsnittet, men två gammelsvenska godingar dammas av, nämligen imposant och förhandenvarande. 

Är du en sådan som lyssnar på texter, så sätt på John Mayers ”Heartbreak Warfare”, stoppa en vedklabbe till i kaminen, hämta favoritfilten och skumtomtarna, brygg en kopp Chai-te, luta dig tillbaka, och låt Antarktis mest verbalt dansanta radarpar underhålla hela dig en stund.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När pingviner tar in stjärnhimlen en stilla vinternatt, så blir det nästan omöjligt att inte prata om religion. Efter dom obligatoriska magstöds-övningarna, förstås. Den ena pingvinen håller tillbaka sin inre Lars Vilks, den andra förklarar varför hans pappa hatar just Lars Vilks. Sedan kommer han ut som smyg-Synteist. 

Religion som täckmantel för krig, förföljelse och övergrepp behandlas, och skillnaden mellan kartan och territoriet mejslas fram. Självklart synas bön, underkastelse, överlämnande och känslan av att vara buren. Den svarta pingvinen ser skönheten i att bära sitt kors med rak rygg, och går tidigt under sin mormors lika svarta slöja. Alltmedans den röda pingvinen minns ett ögonblick av förundran på vulkanen Strombolis rand, där allt ställdes på sin spets, omgiven av två minst lika röda solar. 

Avsnittet avslöjar ett osunt intresse för kottar, och innehåller närmast olagliga nivåer av svengelska. Inte helt överraskande så tokdissas megakyrkor, televangelister, Vatikanstaten, religiös misogyni och fanatiska persiska män. Veckans påhittade ord är vuxendom. Som med alla nyord värda sitt salt, undrar man hur man klarat sig så länge utan just detta nyord.  

Eftersom pingviner är väldigt relationella, är det förstås en stor stund på isflaket då dom inser kopplingen mellan hur mycket man kan njuta av en relation, och hur mycket man behöver den. 

Swishjingeln framförs denna veckan av en äldre man som misstänks ha spenderat alltför mycket tid med männen i vitt.  

Huruvida poddpingvinerna behöver spendera mer tid med männen i vitt kan diskuteras. Men så länge är dom är fria, så kommer dom fortsätta dansa sin oefterhärmliga existentiella ord-dans tillsammans. På ett isflak nära dig. Känn dig innerligt välkommen att delta. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag är ingen vanlig dag på isflaket. För isflaket tar sig upp till 3000 meter över havet. Sen hoppar poddpingvinerna, och bevisar en gång för alla att pingviner visst kan flyga. 

Den ena pingvinen lutar sig mot sikhismen, gör en ostbåge och får vara med om sitt livs mest tecknade ögonblick. Den andra funderar på om han skall hoppa eller ligga, falla eller fria, får ett lateralt fnitteranfall, och upplever en hyperlavin av tacksamhet. Som om inte det vore nog, slänger han sig dessutom med reflexiva verb som ”approcheras”. Den andra pingvinen kontrar med ”rappellera”, vilket nog får sägas vara ännu mer dubiöst. 

Persongalleriet är som vanligt brokigt. Denna gång inkluderar det en 70-årig äventyrare som korsat Grönland på skidor, Johnny Skydive, Lasse Brandmannen, en fallskärms-soldat som inte fick hoppa fallskärm, Skånes svar på Brad Pitt, Gråben och Hjulben, Biggles, Jonathan Livingston Seagull, en motvillig Messias, Tjuren Ferdinand och Kiss sångare Gene Simmons. 

Som så ofta blir Björns näsa förolämpad, hela styrelsen i Navids huvud checkar ut, och en politiskt inkorrekt podd-bucketlist börjar ta form. 

Det är surrigt och bubbligt, och med till visshet gränsande sannolikhet, gryningen för en helt ny sorts pingvinpodds-avsnitt. Välkommen ombord!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag sjunger det i isen när poddpingvinerna tar avstamp. På vilket annat isflak uppstår frågor som: Hur hittar vi varandra i nästa liv? Hur saknar man någon man inte kommer ihåg? På vilket sätt liknar vårt känsloliv ett sköldpadds-huvud? Varför heter inte detta avsnittet ”No more fucks to give”? Lever vi i ett universum styrt av slumpen eller av mening? Och kanske den största frågan av dom alla: Vad fick Sven Wollter att göra swishjingeln?

På dagens stjärnspäckade gästlista hittar vi även Katniss Everdeen, Jesus, Henry Ford, Pontus Ströbaek, Byron Katie, Pablo Picasso, Astrid Lindgren och en psykoanalytiker som ser ut som mullvaden i ”Det susar i säven”. Alla glänser. 

En pingvin känner sig inte på topp. Den andra har tappat den referensen, och drömmer istället om att bli förförd på finlandssvenska. En pingvin talar om andligt styrkelyft, den andra inser att världen inte finns till för att bekräfta honom.

Om du ännu inte vet vad en smätt är, eller det japanska begreppet Ikigai, eller dagens påhittade ord benevolent, eller röda pingvinens favoritord för dagen, brasklapp, så kommer slöjorna snart att lyfta, och allt bli lika solklart som en decembermorgon på Antarktis. 

Hade det inte varit så pretto, hade avsnittet kunnat heta ”Konsten att leva med sig själv”. Men pingviner är känsliga för pretto. Förutom när dom hyllar swish-givarna på undermålig finlandssvenska, och frimodigt riskerar att alienera samtliga lyssnare i Österbotten. 

Tur då att avsnittets kvintessens formuleras så tydligt: Det är inte lätt att vara människa. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag handlar det om Föräldraskap. Så visst är det på sin plats att höja ett ögonbryn över det faktum att poddpingvinerna även lyckas slänga in en molotov-cocktail i ett rum fullt med hamstrar, förolämpa Nordkoreas högsta ledare, citera ”Hädanefter” av Veronica Maggio, undra över Björn Borgs syn på Mellanösternkonflikten, hitta sin inre vresiga gubbe, uppfinna ordet ”anspråksgöra” och reservationslöst hata Alla Hjärtans Dag. Allt faktiskt utan att lämna dagens ämne. 

Mindre överraskande, men med samma höga underhållningsvärde vi lärt oss att förvänta från isflaket, behandlas krystvärkar, kassa föredrag och usla nätforum för blivande föräldrar, väncirkelns reaktioner när du blir förälder, läggtider och förhandlingsbenägenhet, värdet av att kunna be sitt barn om ursäkt, och hur läkande det kan vara att se världen genom sitt barns ögon. 

Förra avsnittet hörde vi ju mycket mer från Björn. Så i detta avsnitt får Navid huvudrollen. Vi får höra om när hans pappa-hjärta nästan kreverar av stolthet, om när han känner sig liten och därför blåser upp sig, om hur han finner sitt syfte, om hans syn på att vilja vara kompis med sitt barn, om kommunikationens och tydlighetens värde i föräldraskapet, om hur alla barn egentligen är kristdemokrater, om dottern som inte passade in på namnet hon nästan fick, om rallarsvingar och kramar, och om hur han velat bli pappa sedan han var 18 år. 

Och sist men inte minst, får vi ett riktigt guldtips för att hjälpa våra små när dom står inför en knivig situation. Det tipset bjuder vi på redan här. Be din dotter eller son då fråga sig själv: ”Vad skulle Pippi ha gjort?”

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens avsnitt börjar med dom sex konstigaste minutrarna i Pingvinpoddens historia. Navid kanaliserar en exceptionellt lättkränkt mästare. Vad han är mästare i är lite oklart. Det kan vara prepositioner.

Resten av avsnittet handlar om båda pingvinernas resa sedan Björn fick beskedet om sin hälsostatus den 11 september. Samtalet är så nära pulsådern att det känns omöjligt att skriva en finurlig text om det. Så vi gör inte det. Men vi hoppas såklart att du vill sitta med när vi delar vår sorgligaste dag på isflaket nånsin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag går det inte så bra för våra gäster, Kenneth och Thomas. Tre minuter in i avsnittet går dom helt enkelt upp i rök av ren och skär indignation, med ett klasskamps-patos som raketbränsle. Fast på ett väldigt underhållande vis.

Men poddpingvinerna tar det med ro. Dom leker lojt med begrepp som frihetens pris och frihetens begränsningar, begränsningarnas frigörande effekt, frihet från förtryck och prylar, frihet från ställt emot frihet att, inre frihet och yttre frihet, valfrihetens avigsidor, och en färgglad palett av minst ett dussin nyanser till av frihet. 

Dom skärskådar behovstrappan, självförverkligande, själslig onani och egots extas. Navid hyllar Hans Roslings sista bok, och berättar om sin komplicerade relation till utrymme. Han har en insikt kring vikten av att ställa hinkarna ifrån sig när han står under sitt inre vattenfall. Björn får feeling och jazzar kring sin syn på tillvarons största gåva. Samtidens nackdelar dryftas, mikropausen hyllas, och poddpingvinerna är rörande överens om att det borde finnas fler studsmattor i klassrummet. Som så många pingviner, drömmer Björn om att flyga. Navid berättar om vad som gör honom ofri idag, och båda ger den fria viljan en mild känga. Avsnittet avslutas i medglädje med HBTQ-rörelsen, och en småsvängig swishjingel.

Som vanligt gör denna intro-texten avsnittet ingen som helst rättvisa. Som vanligt kommer du känna igen dig 80% av tiden, och undra vad i hela friden pingvinerna pratar om 20% av tiden. Som vanligt kommer du vilja bryta in och bidra med dina tankar och perspektiv kring mycket av samtalet. Som vanligt säger Björn liksom alldeles för ofta, och nu tycks han dessutom ha börjat smitta Navid. Men pingviner jobbar så. Dom står sida vid sida, oavsett vädret. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När alla stjärnorna på Antarktis natthimmel står rätt, och strömmarna under isflaket hittar ett nytt sätt att strömma, då händer det som aldrig hänt förut. En tredje poddpingvin hoppar glatt upp ur det näringsrika ishavet, väljer ämnet Samverkan, skakar av sig saltvattnet och krillen, och kastar sig in i provpratandet som om han aldrig gjort något annat. 

Isflakets första gäst någonsin heter Lasse ”Brandmannen” Gustavson. Om du undrat över hur man vet att man har tre pingviner från Göteborg på ett isflak, så har du svaret här: En av pingvinerna säger ”Halledasingen” innan du ens hunnit slå dig till ro i poddfåtöljen.

Och på den vägen är det. Det pratas om att måla trappor och att lägga stämmor. Om att bara för en stund få glömma sig själv, och om livet som ett straff. Om dans, flöde, Simon & Garfunkel och sanningens riktning. 

Som så ofta hittar Navid på ett alldeles nytt ord. Som så ofta tycker man att det borde uppfunnits tidigare. Lasse bjuder på en majestätiskt vacker ankomst till Göteborg och avslöjar den lika majestätiskt vackra hemligheten om hur statyerna på Påskön kom på plats. 

Vi lär oss om dom tusen sätten att säga ”Gomorron”, om vår intuitions somatiska känselspröt, om hur man lyssnar på årsringar, om hur Karlssons klister och relationer hänger ihop, och om hur svårt det kan vara att verka som kattfösare i ett kloster. 

Självklart blir vi påminda om vikten av att inte springa före sin själ i Andorra, och att låta livet veckla ut sig i sin egen takt. 

Som vanligt hyllas det friskt. Just idag hyllar poddpingvinerna bland annat påkopplade undersköterskor, Lukas judokompis, det finska ordet talko, villaägandets välsignelser, brödbakande på flyktinganläggningar, och förebilden som fyrbåk.

Poddpingvinstrion är på så oresonligt gott humör att dom till och med ser hur utomjordiska hot, Backabranden och miljöförstöringen kan bära på gåvor. 

Vi blir även påminda att om du talar till fjällkedjan i Sarek, så kanske den talar tillbaka. För vi lever i ett responsivt universum. 

Så gör som vanligt. Välj solglasögonen och kepsen som gör det möjligt för just dina ögon att slappna av, låt dig väl smaka av sjögrässmoothien och krillkexen, luta dig tillbaka bland isbjörnsfällarna, och låt västkustpingvinerna vagga din själ i takt med antarktiska oceanens dyningar. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Poddvingvinerna går ut lite mjukt i avsnittet om oro. Navid jabbar lojt med sin kärlek till Nietzsche och Bill Hicks. Björn kontrar med sin förkärlek för daoismens tennisboll och begravningsmusiken i Love Actually. 

Sedan tar poddpingvinerna av sig boxningshandskarna och slutar hålla igen slagen. Orons anatomi och dess relation till ångest får sin plats, orons Bermudatriangel likaså. Vi får lära oss vad oro har gemensamt med endiver, och vad som går förlorat när vi oroar oss. Det provpratas om hur vi reagerar på egen och andras oro, och hur andra reagerar på vår. 

Navid bjuder på mentala brandövningar, och Björn bjuder på matriser skapade av en författare vars efternamn poddpingvinerna slår nytt rekord i att inte kunna uttala. Men med tanke på att efternamnet är Csikszentmihalyi, så är dom förlåtna.

Faran med att läsa Aftonbladet efter midnatt belyses, och egenskapen endast pingviner och människor delar avslöjas. Orons många nyanser detaljeras, orons motsats dryftas, och orons relation till ilska och maktlöshet sonderas. 

Självklart bjuds det även på en hoper recept mot oro. Dessa inkluderar formulerande, mediterande, agerande, klosterbesökande, ballongblåsande och existentiellt gungstolsgungande. 

Så lägg en pläd över benen, lägg in ett par vedklabbar till i brasan, ha temuggen nära, och låt Antarktis mest pratsamma pingvinpar ge dig en verbal massage. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.