När kärlek blir självutplåning – om medberoende och att vara anhörig

Att vara nära någon som kämpar kan långsamt förändra oss. Vi börjar anpassa oss. Lugna. Täcka upp. Tänka före. Känna efter stämningen i rummet innan vi känner efter i oss själva.

Medberoende handlar inte om svaghet. Det handlar om lojalitet, kärlek och överlevnad.

Många anhöriga blir experter på att ta ansvar – för andras känslor, beteenden och behov – samtidigt som den egna rösten blir tystare. Gränser suddas ut. Tröttheten smyger sig på. Och någonstans längs vägen tappar vi kontakten med oss själva.

Det svåraste är ofta inte det vi gör för andra, utan det vi slutar göra för oss själva.

Att börja se sin egen roll är inte att överge den man älskar. Det är att sluta överge sig själv.

I det här avsnittet möter Eva Berlander, Carina Bång.

Tillsammans utforskar de detta: hur medberoende formas, varför det är så vanligt bland omtänksamma människor – och hur vägen tillbaka till kontakt börjar med själv-medkänsla, ett personligt ansvar, tydligare gränser och modet att känna det som känns.

Som vanligt ska du känna dig varmt välkommen att lyssna!