Fluent Fiction - Swedish: A New Dawn: Mending Family Ties Behind Barred Windows
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2025-05-16-22-34-02-sv

Story Transcript:

Sv: Vårsolen sken försiktigt genom de tunga gallerfönstren i den psykiatriska avdelningen.
En: The spring sun shone gingerly through the heavy barred windows of the psychiatric ward.

Sv: Rummet där Lennart och hans dotter Sofia satt kändes både kliniskt och märkligt rogivande.
En: The room where Lennart and his daughter Sofia sat felt both clinical and oddly soothing.

Sv: Vita väggar och en svag lukt av antiseptiskt medel kantade deras första besök för att träffa Karin, Lennarts syster.
En: White walls and a faint smell of antiseptic lined their first visit to meet Karin, Lennart's sister.

Sv: Lennart hade alltid varit stoisk.
En: Lennart had always been stoic.

Sv: I sina sena femtiotal hade han sett livet genom praktiska glasögon.
En: In his late fifties, he had seen life through practical lenses.

Sv: Men denna dag, med sina känslor intrasslade i skuld och osäkerhet, kände han sig sårbar.
En: But this day, with his emotions tangled in guilt and uncertainty, he felt vulnerable.

Sv: Sofia, hans tonåriga dotter, tittade nyfiket omkring.
En: Sofia, his teenage daughter, looked around curiously.

Sv: Det var första gången hon skulle träffa sin moster.
En: It was the first time she would meet her aunt.

Sv: "Är du nervös, pappa?"
En: "Are you nervous, Dad?"

Sv: frågade Sofia försiktigt, hennes röst bröt tystnaden.
En: Sofia asked gently, her voice breaking the silence.

Sv: Lennart nickade.
En: Lennart nodded.

Sv: "Ja, det är jag.
En: "Yes, I am.

Sv: Men det är dags."
En: But it's time."

Sv: Några minuter senare öppnades dörren, och Karin gick in.
En: A few minutes later, the door opened, and Karin walked in.

Sv: Hon såg skör ut men hennes ögon bar på en stark glimt.
En: She looked fragile, but her eyes held a strong spark.

Sv: Hon satte sig mittemot dem, och det var en stund av tystnad.
En: She sat down opposite them, and there was a moment of silence.

Sv: Lennart tog ett djupt andetag och började.
En: Lennart took a deep breath and began.

Sv: "Karin," sa han och hans röst bar en ton av medkänsla, "jag vet att jag borde ha varit där för dig tidigare."
En: "Karin," he said, his voice carrying a tone of compassion, "I know I should have been there for you earlier."

Sv: Karin tittade ner, hennes händer låg stilla i hennes knä.
En: Karin looked down, her hands resting still in her lap.

Sv: "Jag har gjort fel," fortsatte han.
En: "I was wrong," he continued.

Sv: "Jag borde ha varit mer stödjande."
En: "I should have been more supportive."

Sv: Karin tittade upp, hennes blick mjuknade.
En: Karin looked up, her gaze softened.

Sv: "Jag har saknat dig, Lennart."
En: "I have missed you, Lennart."

Sv: Hennes röst var tunn men äkta.
En: Her voice was thin but genuine.

Sv: Sofia log försiktigt.
En: Sofia smiled gently.

Sv: "Jag vill komma och besöka dig mer, om det är okej."
En: "I want to come and visit you more, if that's okay."

Sv: "Det vore fint," svarade Karin, en liten glimt av hopp i hennes ögon.
En: "That would be nice," replied Karin, a small glimmer of hope in her eyes.

Sv: Lennart tog sin systers hand.
En: Lennart took his sister's hand.

Sv: "Vi är här nu."
En: "We are here now."

Sv: Karin suckade djupt, som om en tyngd lättade från hennes inre.
En: Karin sighed deeply, as if a weight lifted from within her.

Sv: Tårar började fylla hennes ögon, men det fanns en antydan till ett leende.
En: Tears began to fill her eyes, but there was a hint of a smile.

Sv: När besöket närmade sig sitt slut, reste sig Lennart och Sofia.
En: As the visit neared its end, Lennart and Sofia stood up.

Sv: "Vi kommer tillbaka snart," lovade Sofia.
En: "We will come back soon," promised Sofia.

Sv: Karin nickade och kramade dem båda.
En: Karin nodded and hugged them both.

Sv: De lämnade rummet med en känsla av att något hade förändrats.
En: They left the room with a feeling that something had changed.

Sv: Inte helt läkt, men en ny början hade tagit form.
En: Not completely healed, but a new beginning had taken shape.

Sv: Lennart, befriad från delar av sin tidigare skuld, visste nu hur viktigt det var att vara närvarande för de han älskade.
En: Lennart, freed from parts of his previous guilt, now knew how important it was to be present for those he loved.

Sv: Och Karin, trots att hon förblev försiktig, tillät sig att acceptera möjligheten till återförening.
En: And Karin, though she remained cautious, allowed herself to accept the possibility of reunion.

Sv: På väg ut genom de långa korridorerna smög vårsolens ljus sig på deras ryggar, en påminnelse om de nya dagarna som väntade.
En: As they walked out through the lengthy corridors, the light of the spring sun crept onto their backs, a reminder of the new days that awaited.

Sv: I den avlägsna framtiden fanns fortfarande hopp, och det var allt som behövdes för denna dag.
En: In the distant future, there was still hope, and that was all that was needed for this day.


Vocabulary Words:

• gingerly: försiktigt
• stoic: stoisk
• clinical: kliniskt
• antiseptic: antiseptiskt medel
• vulnerable: sårbar
• fragile: skör
• spark: glimt
• compassion: medkänsla
• guilt: skuld
• gaze: blick
• genuine: äkta
• soothing: rogivande
• uncertainty: osäkerhet
• curiously: nyfiket
• reunion: återförening
• corridors: korridorer
• barred: galler
• lap: knä
• supportive: stödjande
• softened: mjuknade
• hint: antydan
• promise: lova
• previous: tidigare
• allow: tillåta
• possibility: möjlighet
• accept: acceptera
• weight: tyngd
• reminder: påminnelse
• awaited: väntade
• distant: avlägsna